Hej ödlevänner!
Jag blir gärna lite fetad, verkar behöva det

. Graviditetskilona (som inte var så många iofs) är nu borta. Efter en vecka. Eller vad vet jag, jag vägde mig först efter en vecka, igår, dom kanske rann ut med Abbe meddetsamma? Så nu övergårprojekt mjölkökning till projekt behålla-vikten-så-jag-inte-blir-magrare-än-magrast. Mjölken verkar ju räcka iaf, Abbe sover som en stock enligt standardmodellen. Tror jag. Jag har inte läst om standardmodellen sen Anton var bebis.
Abbe-bebben är suverän. Överlevnadsångest, nejtack. Killen kan vara vaken flera minuter innan han blir sugen. Så vi kör inte mat vid minsta pip, utan mat vid näst minsta pip.

. Idag ar han varit rekvisita (liksom mamman och pappan

) i Antons bilutflykt i sovrummet. Vi åkte till en lekplats, sov på vägen, stannade för lunch och allt detta i Antons regi.

VI behöver liksom inte jobba med att hålla vaken direkt, räcker att ha en storebror i närheten så är Abbes ögon stora som tefat.
Roliga Anton-kommentarer i veckan:
-
Mamma, skriv inte nu, nu ÄTER vi faktiskt! (Jag skrev handlingslista)
- Kan du skicka hit vattnet till Anton? (Vid matbordet...)
- Nu räcker det mamma, så det inte blir för mycket! (Jag skar ost till mackan

)
- Är det grönsaker i? (Anton fick första gången ett glas sockerdricka, som han inte vill dricka när vi sa att det INTE var grönsaker i

)
- Vad pratar vi om egentligen? (Ständig kommentar när Anton inte riktigt hänger med

)
Han är superduktig på att prata nu, låååånga meningar med bisatser och grejer. Tufft!!
Nancy - du har grym koll på vikten, du är supersnygg, och du är absolut inte tjock

. På riktigt. Men jag kan förstå om du vill ha lite stöd, bekräftelse eller förståelse för vikt- och kostrådsförvirringen som presenteras av vården.
Lua! Vi vill höra mer!!
Nu ska jag vila middag en stund
