Tacksam för stöd...7:e dygnet på kuren

[amandaviktoria]

Hej,

Jag håller på att kura lillasyster 9 månader, vi följer schemat "Amanda 9-mån" i Sova hela natten boken. Nu har vi kommit till 7:e dygnet och det känns som jag målat in mig i ett hörn. Jag har satsat mina sista krafter på att få sömnen på natten och dagen att bli bättre, läst på, följt till punkt och pricka och nu känns det som att de två senaste dagarna blir sämre igen. Dagsömnen började att krångla mer för ett par dagar sedan (hon har ännu inte lyckats sova sina 45 min resp 1,5 h ännu) och nu i natt vaknade hon istort sett varje halvtimme från 19.00 till 24.00 för att sedan övergå till 1,5 timmars sovpass som till slut tröttnade på och ställde sig upp i spjälsängen kl. 4.45 och lät sig inte lugnas av ramsan utanför dörren som innan på natten. Jag gick in och la henne tillrätta, men hon upp igen osv. Tillslut efter ca 1 timme gråt och tandagnissel (jag tror jag själv snart håller att på bli galen av allt det här skrikandet -dag som natt), buffade jag och solfjädrade henne in i sömnen som varade ytterliggare 45 min, 6.45 fick det således bli morgon.

Vad kan jag mer göra? Kommer det att bli bättre, bara jag fortsätter hela uppföljningsveckan? Är det bättre att backa några steg...ta grundkursen igen, hon verkar ju inte riktigt förstått att ramsan ska ge henne tryggheten?
Jag har verkligen läst på i boken, men det står lite magert om dagslurarna där...ibörjan av kuren var jag ute och gick med vagnen vid dagslurarna, men det ger ju inte henne någon möjlighet att lära sig att sova själv, så det slutade jag med och nu var det meningen att hon skulle sova inne istället (vagnen började dessutom bli lite trång) detta gjorde att hon sov ännu mindre och hon blir arg varje gång hon ser spjälsängen/ hör ramsan.

Jag är tacksam för all hjälp jag kan få i detta läget.

Hälsningar AmandaViktoria

[duggan]

Hejsan!

Det låter som att ni inte har upprättat dialaogen mellan er, detta brukar hända redan 2:a natten, så mitt tips till dig är att backa bandet till natt två, då ramsan ska sättas. Då du ni ska upprätta en komunikation mellan er med hjälp av ramsan.

Så läs igen lathunden för natt 2 och jobba därefter.

Hur går dagslurarna till, när vaknar hon och hur reagerar hon, hur agerar du?

//Malin

[amandaviktoria]

Hej, tusen tack för svaret,

Jag ska försöka återkomma så snabbt jag kan. Jag är tydligen inte vän med tekniken heller, hela mitt inskrivna meddelande försvann när jag skulle skicka det...suck, få se om det kan bli efter nattningen?

[amandaviktoria]

Hej igen!

Jag fick dialog vid några tillfällen då precis i början. Sedan har jag nog tänkt på annat när jag har ramsat(som att möjligtvis få sova framöver) och kanske inte varit så lyhörd. En bidragande orsak kan ju också vara att vi har lite glipor i persiennerna och dörren (gammal dörr i gammalt hus), så det blir inte helt mörklagt.

I natt såg vi till att det blev helt mörklagt, lillan somnade på direkten och sov sedan hela natten utan att säga ett pip fram till 5.40, då hon iprincip bara sa jasså och sedan somnade om själv.!!! Vågar man säga "Vilket genombrott" Kl 6.20 vaknade hon och ville gå upp (här har vi haft svårt innan också). Jag försökte ramsa, fick lite dialog, men varje gång jag gav bekräftelsen efter hon tystnat gick hon igång, för att sedan till sist ställa sig upp i spjälsängen. När hon står där och hojtar är det som att tala för döva öron...Mozart på stereon...inte så mycket effekt(det var i och för sig första gången vi provade detta). Jag gick in och lade henne ner och solfjädrade henne lugn en lång stund, men så fort jag gick ut med ramsan var hon på benen igen...vi gjorde morgon lite tidigare än 7.00, för att det verkade inte som hon skulle somna om (vilket ju hade toppen, så att hon kunde vakna lite gladare). Men, jag hoppas på att mörkläggningen gör underverk.

Vad är den bästa strategin på det lilla morgonstrulet...några tips jag sett här verkar likna femminuters-metoden (vill helst inte anv. den - känns inte helt rätt).?

Ang dagen har det också gått mycket bättre sedan jag frågade först, hon sover sedan 3 dagar inne första luren (45 min) i spjälsängen, de senaste två dagarna har det inte varit några som helst problem. Andra luren, 1,5 h, sover hon ute på rygg i barnvagn (i förrgår gick morfar promenad med henne hela tiden och igår gick jag först med vagnen och ramsade utan att hon sog mig...somnade på direkten, vagnenstod sedan still i 45 min varpå hon vaknade...jag ramsade...inte helt effektivt...kanske jag kunde envisats längre, men jag gick en 45 min promenad och den sov hon hela tiden av. Hon somnade iallafall utan att se mig och med bekräftelseramsan.

Hälsningar
Hoppfulla mamman till lillasyster Ebba 070727, storebror Erik 020430 och vårt älskade lilla änglabarn Henrik 051210-060604 som bor i himmeln.

[ÅsaB]

Hej amandaviktoria!

Jag är inte diplomerad kurare, men en tjej som har mycket erfarenhet av daglurar som inte fungerar och, vilket mycket väl kan hänga ihop, sviktande självförtroende och attityd.

Så här kommer några tips och tankar, samt kanske någon varning (du kanske inte alls är i farozonen, men det är lätt att hamna där, så det är därför jag skriver ner det).

Du vet säkert och har hört det förut: Attityden är A och O. Börjar man svaja och tänka: Undrar om hon somnar nu? Hur kommer det här att gå? och liknande, då lovar jag dig att din lilla hör det. Ett tips, som funkade för mig:
När du skall ramsa: Ta ett djuuuuupt andetag, fyll ditt huvud med "rätt" tanke. Jag brukar tänka så här: "Ingen rädder för vargen här. Nu skall vi fanimej sova" (lite brutalt, men det är ändå DET jag vill förmedla till min son, när han krånglar). Så ser jag till att tanken tar fäste hos mig, i mitt huvud och min hållning (går på en sekund) och så ramsar jag. Då hörs det skillnad. Se till att hålla tanken, du skall VETA att du förmedlar säkerhet, trygghet och styrka i din ramsa. Minsta frågetecken och din lilla parvel kommer att ifrågasätta. Tänk INTE ord som "snälla" eller "somna nu..." utan kör på. Bete dig som att det är det självklaraste i världen att hon skall somna nu! Så det så! Du säger ju det!

Vi hade problem i månader med daglurarna. Jag blev helt överkoncenterad och min första tanke på morgonen brukade vara: "Hur skall det gå idag???"

Då får man problem.

Överkoncentration är svår att bryta. Jag tvingade mig under en period att meditera till klassisk körmusik, för att stänga av mig själv och stänga ute min son, som klagade (men inte frågade ). Till viss del blev saker bättre, om inte annat så räcker det med att sätta på den skivan idag, om min Waldemar behöver hjälp att somna!

Jag testade allt vad gällde långlurar. Sova i vagn, stillastående/rullande. Sova i spjälsäng och ramsa vid minsta ljud, sova i spjälsäng utan att att ramsa mer än max en gång... Sonen blev helt förvirrad och jag med. Till slut var jag desperat och åkte upp till Anna i Gastsjön när det var SHN-kur-kurs och så bröt vi mönstret med att solfjädra. Ändå tog det någon månad till eller två innan lurarna satt ordenligt. Också där var det nog mycket JAG och min (stundtals bristande) attityd som försvårade.
Till slut insåg jag att hans lur var helig för mig. Det var när han sov, som jag fick tid för MIG, då skulle JAG göra vad JAG ville. I månader satt jag och redigerade videofilm, dvs något jag tyckte om, fördjupade mig i, något som krävde massor av tid och koncentration och som jag tyckte var otroligt kul. Dessutom ville jag ha material att bränna till far- och mor-föräldrar i julklapp, så jag hade en tidspress. Då var det viktigt att Walle sov, för annars hade jag inte tid. Och någonstans där låg nyckeln. Om han vaknade hörde han på mitt ramsande att det inte var läge att vakna ännu! Då föll det på plats. Man vaknar när mamma säger att det är dags.

Attityden, med andra ord.

Du är ju en bra bit på väg. Så sträck på dig, säg att du fixar det här! Du hjälper ditt barn till att sova, du skapar en dialog och du är Modern som står som en gudinna i grottmynningen där du skyddar ditt barn. Hon kan lugnt lyssna och ta till sig din röst, din styrka och din trygghet. Här skall fanimej sovas! Dag som natt.

Det kommer att gå skitbra!!!

(Ursäkta lite flum! )

[duggan]

Hejsan!

Nu vet jag inte om det är nått av dessa råden du läs om tidiga morgnar, men jag hoppas något av dessa kan falla dig i smaken. Det viktigaste på morgonen är att inte överarbeta, och du behöver inte bekreftelseramsa efter en pangramsa. nåja här kommer dom "vanligaste" tipsen:

1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna (inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter hon? Om hon blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter henne sedan vara. Om hon fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills hon blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick samma tid varje morgon, stäng av den och gör GLAD morgon.

2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hennes protester, sätt på musik utanför hennes rum i en volym som överröstar hennes protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hennes protester avtar. När hon tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.

3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hennes protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör hon att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på dottern. Kryp i säng igen när hon somnat. Gör som ovan med glad morgon.

Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover hon nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara dotterns frågor på ett betryggande sätt som ger henne signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".

//Malin

[amandaviktoria]

Hej,

Tack för uppmuntran och bra tips. Det är säkert attityden som svajar lite...jag har ju själv lite gamla mönster att bryta. Det sättet jag tycker fungerar bäst med attityden är att läsa på...så jag blir säker, då vet man vad som gäller och man har bestämt sig. Att man dessutom är mer eller mindre oroligt lagd är det svårare...jag försöker hålla oron för mig själv...men det är som att säga till en depimeradmänniska "Du som är deprimerad, va inte det!". Efter att vi förlorat vår käre lillebror, är det dessutom svårare att hålla oron borta, men jag jobbar starkt på det. När det handlar om sina egna barn är det ju sällan man är så rationell.

Jag tycker att jag kommit ganska långt nu, jag har egentligen uppnått det primära, lillan sover på natten, jag tänker att det är finpolering som behövs nu. Visst är det så?

Jag ska köra något av tipsen stenhårt i 4-5 dagar ang tidiga uppvaket. Jag har provat Variant 1, dock utan att ha hjärta att låta henne fortsätta skrika tills hon tröttnar...hon har hojtat i 20-30 min utan att somna om (det är väl här vi har varit överkoncentrerade på henne?) och så har vi gått in och gjort morgon lite tidigare (imorse 15 min innan utsatt tid).

//AmandaViktoria

[ilindstrom]

Hej!

Låter bra att ni bestämmer er för en sak och kör på det. Jag undrar om ni använder väckarklocka? För mig var det en aha-upplevelse.

hälsningar
Ida

[cissii]

Hej

Ville bara slänga in ett par ord om Attityden och överkoncentration.

Att man dessutom är mer eller mindre oroligt lagd är det svårare...jag försöker hålla oron för mig själv...

Det är vi väl alla när ens barn skriker. Lugnet i magen kommer av erfarenhet, och det kan man ju inte förvänta sig första veckan på kuren. Om det är första gången man kurar. Men det kommer när hjärnan har varit med om tillräckligt många tillfällen för att se ett mönster.....precis som bebishjärnan får uppleva under kuren

Sen tror jag det är viktigt att skilja på sina egna rädslor och på barnets gråt. Min största rädsla är att Celeste ska känna sig övergiven (såklart), och om hon skriker är det det första som jag tycker mig höra. Eftersom det är MIN största rädsla. Men lyssnar man lite till, så hör man att det kanske inte alls handlar om det. Hon låter kanske mer arg eller sur. Och en suris är ju ingen man vill umgås med... Då blir det lättare att agera "rätt", när man inte bara vill ha ett slut på gråten så fort det går.

Vi hade oxå tidiga morgonarna ca en vecka efter kuren, och jag gjorde faktiskt ingenting. Så länge det var lite pauser i gråten så gjorde jag inget. Ville inte "slösa" någon ramsa så nära morgonen. Däremot lite husljud. Och gråten gick stadigt ner med 5 min varje dag. Och dom tidiga uppvaken har aldrig kommit tillbak sen dess. Så nära morgonen så känns det som dom är så pigga att det är lite av en utmaning att ramsa och greja för mycket.

Lycka till

[ilindstrom]

Så bra skrivet cissii, tack

Ida

[amandaviktoria]

Hejsan,

Tack för alla kloka ord. Det är ju faktiskt första gången jag försöker mig på att kura, så det tar ju lite tid att komma in i rätt "tänk". Jag är faktiskt mycket besviken på BVC som aldrig har nämt Anna Wahlgrens kur, även om de säkert tycker det är kontroversiellt med magläget, kunde de nämna att det faktiskt fanns någon annan metod än "5-min". Jag har frågat så många gånger när jag var där med min första gosse, (som nu är 6 år), den stackarn sov inte en hel natt innan fyllt 5 år och vaknade säkert upp allt mellan 3-20 gånger per natt tills han var 3 år - nu vet jag åtminstone - varför han gjorde det. Jag önskar att jag hade vetat något om SHN-kuren tidigare och kunnat hjälpa honom (och mig själv till bättre sömn). Det var av en händelse jag läste om Annas bok i en Barn-föräldrar-tidning , som jag läste för några veckor sedan.

Nåja, åter till lillans kurning. Väckarklockan funkar den fast barnet är vaket?
Jag har inte fått kläm på om det ens är lönt att gå in och lägga henne ner om står och klagar i sängen eller om jag bara ska låta henne hållas på morgonkvisten.

Kramar till er alla för att ni tar er tid för vårt lilla kurbarn.
AmandaViktoria

[ilindstrom]

Hej!

Så här tänker jag :-k :

En arg och förbannad unge är det ingen idé att gå in och lägga ner, blir oftast mer förbannad. En pratande och glad unge heller ingen idè att åtgärda. Kommer bara resa sig igen och bubbla på. Men ett barn som ber om hjälp på riktigt skulle jag gå in och hjälpa ner i sängen.


Väckarklockan fungerar utmärkt på ett vaket barn. För mina tog det bara ett par dagar så föll poletten ner. Det bli inte morgon förren klockan ringer. Nu ligger de alla tysta tills den ringer och då far de upp som skjutna ur en kanon. Rätt häftigt faktiskt.

hälsningar
Ida

[amandaviktoria]

Hej,

Det var bra att höra hur man kan resonera kring att barnet står upp.
Idag tyckte jag att dagslurarna gick ännu bättre. 1-a luren har ju funkat bra nu ett tag och andra (långa) luren gick riktigt hyggligt. Jag la henne ute i vagnen som tidigare och tänkte ha lite is i magen och se om hon inte trots allt kunde somna av sig själv...hon lades ner och ramsa, sedan gömde jag mig bakom vagnen...hon reste sig efter ett tag och satt och småpratade i 15 min(!!!), sedan la hon sig ner och somnade så småningom (efter ytterliggare 10 min). Jag gav bekräftelseramsan och sedan sov hon i 60 min. Det var ju inte hela den tänkta luren, men helt ok. Jag läste någonstans att det måste inte vara hela den utsatta tiden, utan det viktiga är att förutsättningarna finns för att få sova. Det gör att jag inte känner mig så stressad av minuterna...

Morgontrasslet jobbar vi på.

//´
AmandaViktoria

[ilindstrom]

Precis så ska du tänka. Du ger henne förutsättningarna men du kan inte sova åt lillan. Det kan hon bara göra själv. Härlig attityd tycker jag

hälsningar
Ida

[ÅsaB]

Grattis! Du ser, det går framåt och det kan till stor del bero på din Attityd! Ditt lilla liv känner direkt när ditt självförtroende växer!

Fortsätt att glädjas för allt smått. Smågrus i maskineriet har man av och till, försök att inte bry dig för mycket. Det får ta lite tid. Minsta lilla positiva grej skall du låta dig glädjas över och växa av, resten rycker du på axlarna åt och ger utrymme att fixa till sig. Gör inte som jag - börja inte stressa. Det handlar inte om att vara duktig som mamma eller att "lyckas". Det handlar om att, precis som du säger, ge din lilla krabat förutsättningar att sova. Och det är ju precis det du gör! Tar det sedan tid, då gör det det. Tålamod är rätt bra i det här sammanhanget! Jag höll på med daglurar i drygt fyra månader!!! Idag sover han som en sten och måste så gott som alltid väckas.
Oavsett hur länge hon sover - ge dig själv lite utrymme att göra något DU vill! Njut!