Surkål och ödlor

[Gäst]

Åh Jenny, vilka nyheter!

Hoppas att du har kommit iväg! För mig gick det från åtta minuter till fem till tre rätt fort när det äntligen var regelbundet så jag hoppas på att det här är "på riktigt" för din del nu då!

Lycka till!

[Nancy]

Grattis Elle till nytillskottet i familjen

Vackra Jenny, vi tänker på dig och önskar innerligt att allt går smidigt och bra. Jag har så gärna fel angående datum Stor, stor kram från Nancy med familj

[Nancy]

Skriver ett nytt inlägg för jag ville inte besudla de trevliga ämnena i tråden med det som kommer nu

Blev så himla ledsen igår och hoppas det är ok om jag terapiskriver lite här i surödlan

Vi var på 60-årsuppvaktning, "öppet hus" och massvis med släktingar och bekanta till jubilaren.

Maken var så fin i jeans, skjorta och kavaj, Leia hade på sig sin nya fina Nallemajaklänning (Lindex) och Lussi hade rosa tröja och grå tights. Barnen var två under av skötsamhet och det var en ren fröjd att vara på kalas med dem.

Själv kände jag mig mest klumpig och ful men jag hade ansträngt mig så gott jag kunde och hade klänning, smycken, fixat håret och sminkat mig omsorgsfullt. Var faktiskt riktigt nöjd med resultatet när projektet var klart

Vi satt på kalaset och njöt av buffématen när en kvinnlig släkting till min man dök upp. Jag har inte träffat henne på flera år och sken glatt upp och reste mig för att krama om henne.

Hennes ord ringer fortfarande i öronen: "jag höll på att inte känna igen dig för du har blivit så rund om kinderna". Inget mer. Inget om att det var roligt att ses eller något om våra fina barn. Bara hur tjock och oigenkännlig jag blivit.

Tro fan det. Jag vägde 45 kilo när jag träffade maken och nu mer än halvvägs in i tredje graviditeten på kort tid står vågen på 61 kg. Tror sjutton det syns mer än på magen. Men inte fan vill jag ha det slängt i ansiktet för det

Maten växte i munnen och jag kämpade mot tårarna. Kom mig inte för att säga ett knysst. Resten av kvällen vågade jag knappt se folk i ögonen för jag kände mig så himla ful.

Maken min försöker såklart trösta och säga att jag var så vacker så men det är inte lätt att mota bort den lilla flickan som strök utefter husknutarna på skolgården och hoppades slippa tillmälen som "tjockis" eller "fläskkotlett" i alla fall den dagen Hon som sen brottades med ätstörningar hela sin uppväxt och inte blev riktigt fri från det förrän i 30-årsåldern.

Jo, det finns betydligt värre saker att vara leden över. Såklart. Men jag brukar säga att om man alltid skall ta hänsyn till att andra har det värre så får bara en enda människa i världen vara ledsen -den som har det värst av alla vem det nu är... Därför hävdar jag envist rätten att gnälla och oja sig över både papperssår i fingret och skoskav även om grannen brutit båda benen och ligger i gipsvagga (exempel bara, såg grannen i trädgården senast igår ).

Jag skriver inte här för att ni som träffat mig skall övertyga mig om att jag inte är fulast i världen. För sånt är ju subjektivt

Jag skriver angående det märkliga att visa människor inte vet att hålla käft och tänka efter före. Det som man nödvändigtvis känner sig manad att säga kan vara oerhört sårande för mottagaren.

Tack till dig som orkade läsa.

Kram från Nancy

[Jannika]

Men gulle-bästa-undrerbara-Nancy!

Vilken okänslig och tank(takt)lös människa! Just nu skulle jag vilja ta den där lilla runda ungen som strök längst väggarna i knät och berätta en saga om att de dumma alltid förlorar på slutet och Askungen blir drottning. Klart du får vara ledsen och klart som korvspad att tantalanta borde utvisats från festen. Med dumstrut.

JAG hade sett hur förtjusande fina ungar du har och hur bra de skötte sig fast det var vuxenfest och allt. Där har ni gjort ett fantastiskt jobb! Jag hade också sett vilken tjusig vattuman du gängat dig med men allra mest hade jag nog lyckönskat honom till hans utsökta val av hustru. Mycket gravid och blomstrande av välmående och skönhet. Så det så.

Och här besudlas inga trådar, det här är en levande tråd och man får skriva precis vad man vill.

Å, vad mysigt, nu får man snusa pytte-bebis igen....

Eh... pytte och pytte? Nästan i Milos viktklass 5,3.

Jenny! Nu tror jag bestämt ändå att det är lillasyskon på väg. Väntar med spänning!

Grattis kiki! Hur vet man vilket nummer i ordningen det är? Tänk att vi tillsammans skrivit TUSEN inlägg! Helt otroligt!

Tack Fjällan för inspiration! Hur är det med dig? Det är så tyst från fjällen... Tråkigt för oss, vettu (värsta egot).

Näe, nu ska jag kalasstäda lite. Några törs komma trots att vi är host-familjen. Lisa kommer med hela sitt gäng från Stjärnsund. Roligt!

Kram Jannika[/quote]

[Gäst]

Ja ni... okänsliga kvinnor har en alldeles egen plats i helvetet. Och du får säga vad du vill om detta Nancy, men här kommer det, vare sig du vill eller inte:

JAG har träffat fru Nancy flera, flera gånger. Jag kommer ihåg första gången. Då bodde de i Göteborg och dörren till lägenheten öppnades av en strååålande vacker kvinna som var så där SNYGG som jag alltid också önskat att... 8-[ Och så var hon trevlig också. Alltså!

Nästa bild som sitter som gjuten i skallen är från Sofias dop. Då kommer den här vackraste vackra kvinnan över till mig där jag står och håller Reda På, som man gör under ett dop och hon har en vacker vit tröja på sig, är gravid med sitt andra barn och det bara stråååålar... 8-[

Sedan tänker jag på senaste gången då vi träffades: kvinnan har graviddiabetes, är gravid för tredje gången på rätt så kort tid, och (hur gör hon? ) är bara så där väääldigt snygg. Måste ta på mig mina solglasögon nu 8) annars bländas jag. Snacka skogsälva! De finns på riktigt.

Så finns det grådvärgar också. På riktigt. Och de vet inte alls hur de skall göra med sin egen aaavundsjuuuka så då försöker de riva av älvorna deras vingar. Banne mig, de skall inte lyckas Den här älvan är MIN att beskydda mot alla världens dumdvärgar. BORT! CHAS!

[Tessan]

Eh
Jag skriver inte så mycket här, bara fnissar mest i bakgrunden!
MEN jag skiter i att Nancy inte vill höra hur fin hon är:

Ljus, vacker, ögon som glittrar på riktigt och sån där slät hud som man bara kan önska sig. Väldigt fin alltså.
Så är det Nancy. Sen att du är en av de vackraste jag känner på insidan gör inte saken sämre direkt

Maken min försöker såklart trösta och säga att jag var så vacker så men det är inte lätt att mota bort den lilla flickan som strök utefter husknutarna på skolgården och hoppades slippa tillmälen som "tjockis" eller "fläskkotlett" i alla fall den dagen Hon som sen brottades med ätstörningar hela sin uppväxt och inte blev riktigt fri från det förrän i 30-årsåldern.

Jag var precis i samma sits som du när jag var liten och vet PRECIS hur jävla (ursäkta språket) ont det gör när någon fäller dumma kommentarer som kan sitta flera år. Tomma, dumma, värdelösa ord från en människa som inte förstår bättre kan förstöra så mycket.

Fan, usch vad jag inte gillar folk som säger dumma saker.

När jag var på jobbet första gången efter att Rasmus hade kommit sa en av mina chaufförer
"Va smal du har blivit" följt av ett garv. Fortsättning "Det tar väl ett tag att gå ner kan jag tänka mig".
IDIOT tänkte jag. Två veckor efter leverans var det jag var där.

Tyvärr finns dom överallt. Taktlösa människor.

Kram

Hoppas nu Jenny fått ut liten bebis

[Fjällfolket]

Nancy - jag blir så upprörd så orden tryter



JEEENNYYYYYY! Visst räknas det som halvt rätt då? Jag gissade ju på valborgsbebis...

All kärlek, söta vackra föderska!



Jannika - jag har främmen. Maken har bästisen här och de har fiskat och luktat på finwirren sen i onsdags... Jag är trött och sliten men SÅ glad att få ge honom denna helg då han vart rätt ensam vuxen senaste halvåret.



Tråden "Dagens Rätt" vill gärna ha era dagens också!

Hoppas jag inte missade någon nu



/Fjällmor

[K-ina]

Åh vilken tråd vi har!!!

För det första går det välbehagliga rysningar genom kroppen av förväntan! Jenny!!!! Var är du nu? Hur går det???? Spänningen stiger!

Nancy! Dumma, dumma tanten (kärringen)... Jag har aldrig sett dig live men insidan är vacker! Och sen litar jag på Päivi, Tessan och Jannika... Och i deras beskrivningar ser jag en enormt vacker kvinna!!!
Dumma kommentarer på skolgården känner jag igen. Jag har sett på skolkort att jag egentligen inte var enorm. Jag var större - javisst, men inte extremt... Orden skapade min självbild: Lagårdsvägg, Bull-fia osv osv. Gissa om veckopengen gick till godis, godis och ännu mer godis för att fly bort från allt... Godis och MASSOR med mackor! Och där skapades övervikten som jag ännu kämpar med. Pga alla taskiga kommentarer som förminskade mig. (och förstorade... 8) ) Nej! Fy FAAAAN!

Själv har jag putsat två fönster idag och ska snart ut på utflykt. Dessutom har jag bevittnat en solskenshistoria... Jag måste suga på den litet först innan jag berättar - men det var vackert!

Ja just ja... Jag grunnar på vad jag är.... Nån huldra är jag inte och ingen älva... Bergatroll skulle kanske passat men jag väljer att vara ett gruvrå. Jag är uppvuxen mitt i Bergslagen och har klättrat upp och ner i gruvhål (ajabaja! Tänk om MINA barn gjorde nått sånt! [-X ) Om jag inte missminner mig så är gruvrået vackert som skogsrået och det vill jag ju gärna vara!

[Nancy]

Först hade jag tänkt skriva generade smileysar men sen insåg jag att det ju inte är generad jag känner mig. Jag är bara glad och tacksam. Som Leia skulle uttryckt det "jätte-jätte-jätte-gaaad" (ungefär glad till max).

Glad inte i första hand över det vackra innehållet i era ord utan för att ni tagit er tiden och ansträngningen att formulera dem och sätta dem på pränt.

Tack. Och tack för att ni delar med er även av egna erfarenheter. Blir mycket ledsen och arg över de dumma kommentarer som även ni andra tyvärr drabbats av.

Kloka är ni allihopa. Ni fattar att jag inte gått här och gråtit hela förmiddagen enbart pga gravidhormoner. Historien är lång.

5 år var jag då jag insåg att jag var lite rundare än som ansågs gångbart. Sen följde 20 år av bantning inkl slängar av anorexi/bulimi som ändå resulterade i övervägande perioder av övervikt.

Vid 25 år tog jag tag i vikten ordentligt och runt 26 år hamnade vikten för första gången sedan jag var liten under 50 kg. Inte mycket kanske men kort till växten är jag och det var skönt att ha lite marginal.

Inte förrän jag var 33 år och väntade Leia passerade vågen 50-strecket igen.

Under de "smala" åren tog det lång, lång tid innan jag plockade rätt storlek i affären, innan jag slutade oroa mig för att nån släkting skulle kalla mig tjock, innan jag nattetid slutade drömma om mig själv som överviktig, innan jag slutade välja enbart mörka kläder eftersom de smalnar av siluetten...

Att sen vara gravid och snabbt gå upp en rejäl dos amningsreserv var inte helt okomplicerat. Orkade inte gå ned mellan graviditeterna så den där amningsreserven har hängt med nu till denna bebisen. Inte för att jag tror att heller hon kommer att ha nån glädje av den

Att jag ändå inte sjunkit igenom helt har varit att jag tyckt att tre graviditeter på raken liksom varit ett godtagbart "alibi" för att inte vara lika smal som innan. Jag har väl visst varit på min vakt men ändå inte identifierat mig som den där "runda" som i uppväxten.

Kommentaren igår kastade mig tillbaks över 10 år i tiden och på ett så kraftfullt sätt att jag varit helt knockad idag. Det där skyddspansaret jag så länge bar har jag de senaste 10 åren lärt mig att leva utan och det var mycket smärtsamt att tvingas ta på sig det igen. Ett fängelse.

Nu skall jag försöka hämta mig så gott det går och inte lyssna på den dumma rösten inombords som skuldbelägger varje tugga. För rösten tillhör ju i slutändan inte nån släkting utan kommer inifrån. Det går aldrig att helgardera sig mot omgivningens obetänksamhet (för det är nog egentligen sällan illa ment denna typ av kommentarer) men man kan jobba på sin egen förmåga att sålla och vara tacksam för det man har som är bra.

NU skall jag istället tänka på det som idag står för något verkligt stort, spännande och positivt -att Jennys lilla bebis kanske snart är i antågande Åh Jenny, om du visste vad nyfikna vi alla är och hur mycket vi tänker på dig

Kram till er alla från Nancy

[Nancy]

Kloka är ni allihopa. Ni fattar att jag inte gått här och gråtit hela förmiddagen enbart pga gravidhormoner. Historien är lång.

Förtydligande: hormoner som är i omlopp under och efter graviditet är sannerligen inget att förringa och det menade jag ju inte heller. Ville bara belysa att min starka reaktion på gårdagens händelse har en historia långt bakåt i tiden.

Nancy

[/LO]

Kära Nancy
Jag har också träffat dig, ju . Det är beundransvärt och samtidigt lite förvirrande att träffa en samtidigt så stark och skör person. För det är det jag ser. En som jobbar hårt för att våga lita på sig själv!
Med all den känsla du har i det du skriver, inte minst när du skriver råd till andra, så utstrålar du en styrka och självklarhet som är underbar.
Det är därför så trist att du ska behöva lägga så mycket energi på att bli ledsen över en plump människas illa valda ord.

En kram, mage mot mage får du av mig

Och JennyH. Uppenbarligen hade jag fel när det gällde 3 maj, men inte HELT ute och cyklade ändå Hoppas du har en goding att snutta på nu

/LO

[K-ina]

Hoppas du har en goding att snutta på nu

Men hallå? Vem är det som ska snutta på vem?

Undrar om det har kommit en liten Snutta eller en liten Snutt... Så spännande det ÄR! Och vad värre är! Det kanske dröjer JÄTTELÄNGE innan vi vet något!!!

Nancy... Jag tänker på det där med att kastas 10 år tillbaka i tiden. Det har jag varit med om en gång jag också. Det var 10 års skolfest för oss som en gång gick ut nian... Jag laddade batterierna och åkte dit tillsammans med några som jag fortfarande hade kontakt med. Det var en trevlig kväll och jag var glad över att jag hade gått på festen och att folk hade förändrats. Jag kände mig nöjd med att jag själv var en starkare och mer "framåt" person än då... Och så plötsligt befann jag mig utanför bland feströkarna och innan jag visste ordet av så var jag ensam tillsammans med min (och andras) värsta plågoande, vi kan kalla henne P. Vi pratades vid och det var OK ända tills en kille dök upp på parkeringsplatsen en bit bort. P himlade med ögonen och väste:
- Han tog min oskuld när jag var 14.... Jag vill INTE att han ska se mig - snälla får jag gömma mig bakom dig!
Plötsligt mindes jag hur det var att vara 14-15 och inte ens våga TÄNKA tanken att få en kille. Jag mindes hur avundsjuk jag var på P som var så snygg och så populär. Jag mindes hur jag gjorde allt för att hålla mig väl med henne och hennes gäng även om det innebar att jag fick förudmjuka mig på diverse sätt... Och vet du? Jag gjorde som hon sa... Jag agerade LAGÅRDSDÖRR åt henne så att hon fick en chans att gömma sig bakom mig. Jag den stora och den feta! Och jag var ARG - på mig själv!
Det blev så dumt alltihop!!! Och jag var inte bara arg, jag var ledsen också... Samtidigt så var det här en viktig händelse för jag lärde mig något om mig själv.

Om man bara kunde låta bli att ta åt sig! Vara litet mer som en gås och låta det rinna av... En sak är säker - det är lättare att vara K-ina snart 40 än K-ina nyss fyllda 15! Så jag har tillförsikt om framtiden! Snart är ALLA vänner (och ovänner) feta och gråhåriga och rynkiga!

[Nancy]

Tack /LO Tack K-ina

[Nancy]

{|= \:D/ JennyH har fått en son \:D/ {|=

Allt gick bra när det väl satte igång.

GRATTIS till Jenny med familj från Nancy med familj

[miar70]

Världens största grattis till Jenny och vilken TUR att jag hade fel i min gissning på datum En liten gosse! {|=

Och till Nancy: en bamsekram och låt inte en tanklös människas ord göra dig mer ledsen nu! HON glömde det garanterat i samma sekund hon sagt det, hoppas du också gör det fort nog!

Mia