resa ifrån en 9-månaders

[Lisen]

Kära forumister,
Jag följer diskussionerna här och har hittills varit tyst, men nu behöver jag era kloka råd.
BAKGRUND
Jag började jobba 80 % när min dotter var sju månader och sedan dess har hon varit med sin pappa på dagarna. Det har fungerat hur bra som helst - så klart (attityden )! Nu är hon 9 månader, och sover bra, är väldigt glad, säger titta och hej och går med sin gåvagn över hela lägenheten. Men de senaste dagarna har hon fått flera stora gråt-attacker när jag lämnat henne och blivit väldigt mammig. Det går oftast över inom några minuter efter att jag försvunnit utom synhåll, men vid ett tillfälle grät hon i en timme när jag gått till jobbet, innan hon lugnade sig . Jag vinkar alltid glatt hejdå innan jag går och både jag och pappan visar tydligt att allt är som det ska. Men hon verkar inte helt övertygad...
Om två veckor ska jag åka på konferens i Frankrike och vara borta i sex dagar. Dottern ska vara med sin pappa. Sedan kommer vi att mötas hela familjen i ett hus vi hyrt i Italien över sommaren . Konferensen är oerhört viktig för mitt jobb - och därmed för "flocken". Vi har resonerat som så att det är pappan som är "viktigast" nu - eftersom det är honom hon är med på dagarna - och att det inte är konstigare att jag reser bort några dagar än att somliga pappor reser bort några dagar.
FRÅGOR
Hur kommer det påverka min dotter att jag åker iväg mitt i hennes 8-månadersångest?
Vad tror ni om att återförenas på ny plats?
Har ni tips på hur jag kan underlätta för henne (förberedande hejdå-mamma-kur)?
Ska jag strunta i konferensen och finnas där för mitt barn?
Eller är jag orolig i onödan?
Tacksam för råd!
PS: Hon har inte kurats, men har fasta AW-rutiner och sover som hon ska. Ett litet krux är att hon fortfarande ammas till eftermiddagsmålet och nattslurken. Ska vi sluta med detta innan eller ta alla förändringar på en gång? DS

[Nemi]

Hej!
Du skrev ju att kursen var väldigt viktig för ditt jobb, så självklart ska du åka. Din dotter har ju sin andra förälder hos sig så jag tycker tryggheten är sörjd för. Jag har fått för mig att det är just när man ska skiljas som det är som värst för de små. Sedan har de 'glömt' bort och allt är som det ska igen.
Dessutom är det hela två veckor kvar tills du ska åka och då kanske det inte är nåt problem alls att ta farväl på morgonen.

mvh
/Nemi

[Susanne G]

Hej!
Jag kan svara angående amningen hur vi gjorde. Jag ammade oxå som nattslurk och frukost när min dotter var 8 mån. Jag var orolig eftersom hon inte velat ha välling innan och tänkte hur detta skulle gå när jag var borta, skulle hon svälta ihjäl När sambon rigde första morgonen så sa han att hon hade slukat 2,5 dl välling till frukost, som hon aldrig gjort annat. Jag vet att man oroar sig för grejer, men du behöver inte vara nojig. Det kommer att ordna sig. Sluta tvärt när du åker iväg och glöm inte pumpen om du vill fortsätta när du kommer hem. Min dotter ammade bara jättelite några ggr efter att jag kommit hem, sedan ville hon inte mer. Jag tycker alltid att man funderar över huruvidare man ska göra si eller så. Efter att man gjort det så känns det alltid så självklart, ungefär som att "ja det var väl klart att det skulle funka" Förlåt nu svamlade jag iväg. Hoppas mitt inlägg varit till ngn nytta.

[Humlan]

Jag har inte rest när mina barn varit mindre än 2 1 /2 MEN det är för att jag inte behövt resa i jobbet under den tiden. Självklart ska du åka och tappa inte attityden nu Däremot har jag ringt varje morgon och kväll, ibland säger de ingetting ibland får man hela dagen berättad för sig. Jag har haft attityden i rösten istället och pussat i telefonen. Sen när jag lagt på kan jag hulka lite lätt. Sen att återförenas på annan plats tror jag är mindre viktigt, det är du och din make som är hennes främsta referenser, inte platsen.

Good luck, det kommer att bli svårast för dig inte för lillan som har sin pappa

[Asa]

Du har redan fatt sa manga kloka svar, men jag skriver i alla fall - i synnerhet som jag befunnit mig i samma situation som du.

Om du och din familj skall mötas upp i Frankrike kanske din familj kan resa med redan fran början?

När min son var atta manader gammal skulle jag resa till Budapest med jobbet. Jag skulle vara borta i fyra dagar och ammade fortfarande. Eftersom pappa var hemma med var lille prins löste vi fragan som sa att de reste med till Budapest. De fanns tillgängliga för amning vid mitt möte när det var tid för det och jag gick ifran sa lang tid som det tog att amma. Under lunchen umgicks jag med min familj, för att sedan aterga till jobbet. Jag gjorde klart för min arbetsgivare att jag självklart skulle utföra mitt jobb men att jag var tvungen att ga iväg tva ganger per dag för att amma samt att jag inte skulle sitta med vid lunchen. Detta respekterades.

Ovan lösning fungerade bra för oss, och framför allt för var son som verkade lika trygg och nöjd som vanligt trots att han sag mamma mindre etc. Pa det hela taget blev den största omställningen för var son att han befann sig i en ny miljö.

Jag tror inte att din dotter kommer ma illa av att du reser bort ett tag. Jag tror att det är värre för dig. För min sons del har det blivit jobbigare ju äldre han har blivit. Jag är nyss hemkommen fran en kort jobbresa till Mexico och miniprinsen är oerhört ledsen sa fort jag gar ut fran rummet och är allmänt mammig. Detta har inte inträffat vid den enda andra gangen jag var bortrest fran honom.

Hoppas att det gar bra för er alla tre!

[Lisen]

Tack ska ni ha! Skönt att höra om era erfarenheter. Slutnojjat för denna gång

[Lisen]

Hej igen,
jag tänkte bara berätta hur det gick: Finfint förstås! Dottern och pappan blev ett team som hade hur trevligt som helst både hemma i Sverige och väl på plats i Italien. Klart att det var tungt för pappan att resa ensam med bebis och 40 kg packning, men han klarade det. Med solig dotter, fungerande rutiner och hjälp från medresenärer.
För mig var det jobbigt att vara utan familjen. Tittade ofta på bilder i datorn och visade stolt upp dem för andra konferensdeltagare. Plötsligt var jag själv en av alla föräldrar som plågar andra med tjjat om sina telningar
Brösten sprängde och läckte och då och då fick jag avvika från intressanta sessioner för att inte hela salen skulle förvandlas till ett bröstmjölkshav. Men hemma slök dottern välling som aldrig förr. Det har tagit en hel månad, men nu droppar det inte längre. Dottern har tappat intresset för brösten och jag tycker det är skönt att vara min egen igen.
Italien är fantastiskt för barnfamiljer. "Ciao ciao" med inåtvänd vinkning lärde hon sig på tredje dagen och alla charmas förstås. Och barnmat med olivolja och parmesan är kanongott!
Det ska sägas att hon blev extremt mammig när jag väl var tillbaka, och några dagar i början undrade jag om vi gjort rätt, men det la sig sen och nu tycker jag att det var värt det.
Så, mitt råd till andra i liknande situationer som jag var i, kör på!
Tack och hej,
Lisen