Häromdagen tog jag med mig flickorna till lekparken i det vackra vårvädret.
På vägen hem stannade vi i en skog, som fullkomligt svämmade över av vitsippor.
Flickorna plockade en stund, sedan kom de på att det såg så härligt ut att de ville lägga sig ner bland alla vitsippor.
Så det gjorde de, och jag smittades av deras glädje, och lade mig ner jag också.
Då inföll något ytterst ovanligt.
Det blev tyst.
Total tystnad.
De pratar oavbrutet hela dagarna, så det var lite fascinerande.
Tystnad i c:a 1 minut, sedan säger Ida 5 år, plötsligt:
"Lycka är...att ligga ibland vitsippor"
kram anna
