Vi hittade inga galler så jag frågade expediten som glad i hågen gick iväg för att hämta några. Emil följde efter, han hjälpte till att få ner gallren och upp på en vagn som han sedan, med expeditens hjälp, körde till kassan. Väl där går han med in bakom kassadisken och till sin stora förtjusning får han den däringa Blipp-apparaten av kassörskan och kan själv scanna in våra galler. Medans jag betalar springer Emil iväg till avdelningen för djurfoder, där kämpar en man med några betfor säckar som han ska ha upp på en kärra. Emil tar tag i en säck och säger ÅHEJ, ÅHEJ och tillsammans får de på alla säckarna på kärran och Emil hjälper mannen till kassan där han får scanna säckarna. Jag och Sigge står vid dörren och väntar på att han ska bli klar.
När jag tror att han är färdig vänder han om och börjar prata med en äldre dam som står framför hyllan med frön. Vad de pratar om har jag ingen aning om men jag ser hur Emil tar en förpåse och ger damen som verkar helt nöjd med det valet.
Emil återkommer till oss och tillsamman kånkar vi ut gallren till bilen. Då kommer jag på att vi absolut måste ha buntband också så vi går in i affären igen. Jag frågar var buntbanden finns och Emil följer med och hämtar dem. När han återkommer till kassan hittar han några fina stora spader som han inspekterar nogsamt. Då säger expediten att de har små spadar också och Emil hänger på och vips har han valt en spade och scannat in den också.
Jag betalade. 8) När vi är klara med våra inköp säger expediten att Emil borde sommarjobba hos dem för han var så trevlig mot kunderna och så hjälpsam.
I morse ringde mormor och informerade familjen om att Emil skulle tillbringa förmiddagen med henne. Emil klädde på sig, ryggsäcken packades och sen följde jag honom ut. Han skulle träffa mormor i skogen så han började gå, sakta och lite tveksamt. Jag stod kvar och snart så kom mormors hund travande genom skogen och sen kom mormor. Emil blev jätteglad och skuttade iväg mot henne. Stora kramen innan de vinkade till mig och försvann upp i skogen.
Halv ett kom jag upp till mormor, först bytte jag lite hästar i hagarna och fodrade innan jag hittade mormor och Emil bakom huset i full fart att spela golf. Emil blev glad att se mig och berättade om allt de gjort på 20 sekunder. Jag begrep inte ett ord.
Mormor fick sufflera lite: först hade de rott på dammen och lagt ner kräftburar, sen hade de fikat saft och kex, sen hade de matat fåren, sen hade de matat Lukas (Emils lilla häst som egentligen tillhör hela familjen) och sen spelade de golf. Pust, jag blev trött bara av att höra om alla aktiviteterna. Emils ben orkade inte gå genom skogen hem så jag kastade upp honom på axlarna och så gav vi oss iväg hemåt. Pappan hade lagat lunch så vi satte oss för att äta. Tyst som en liten mus skedade Emil i sig soppan, åt sen några få bitar pannkaka innan han tog av sig haklappen och hoppade ner från stolen. Jag frågade om han var trött och ville gå in och sova. Ja tack mamma, svarade han då.
Bäddade ner honom och jag lovar att han sov gott 
innan jag lämnat mormor. Det är roligt men arbetssamt att tillbringa en förmiddag med mormor.
Kram Susan