Han har börjat säga saker som att jag (eller pappa, eller lillbrorsan eller någon annan) är ful eller dum. Han "orkar inte" hjälpa till. Han "vill inte" olika saker och vill han inte men måste ändå får han rejäla utbrott.
Det är superduperjobbigt att komma iväg till dagis på morgonen. Lillebror är i trotsålder men honom kan man få med sig genom att i värsta fall helt enkelt ta honom i famnen, klä på och säga att man måste gå. Då brukar han lugna sig. Storebror kan jag inte göra så med. Han är stor och lång och stark för sin ålder. Och jag VILL INTE göra det heller. För han kan klä på sig själv. Och han vill till dagis egentligen. Men det händer än det ena, än det andra.
Det svåra är det här med "brott och straff" om man uttrycker det hårt. Särskilt när jag är ensam hemma med båda.
Ett exempel: Igår fick storebror tag på en vattenflaska och hällde massor med vatten i lillebrors hår (i smyg nästan fnissade jag åt det först, för jag är ju storasyster själv och kan se det roliga i att reta lillebror....
). Men lillebror blev så klart ledsen och när jag försökte tillrättavisa storebror, genom ord, fortsätter han och häller vatten på golvet. Jag ber honom torka upp. Han lägger sig i soffan och säger "det får du göra om du vill ha det torrt. Jag orkar inte" (hmm - låter som en tonåring men han är faktiskt bara 4,5). Hur ska jag agera??? Lillebror gallskriker och vill ha tröst. Storebror måste lära sig förstå att handling leder till konsekvens. Men vilken konsekvens? Ska jag tvinga honom att vara i sitt rum? Samtidigt ska jag ta hand om gallskrikande lillkille. Det slutar med att jag får panik när jag inte vet vem jag ska ta hand om - och vem hjälper den paniken och mitt utbrott. Ingen, så klart.
Ska man ha konsekvenser av något slag? Och hur genomföra dem? Tomma hot blir det många av just nu kan jag erkänna.
Och om han säger till lillebror "vad du är ful, din mage är tjock" så försöker jag prata om det "vi ser alla olika ut..:" osv, men det går inte alls hem. Är det konsekvens direkt här också? Vid varje yttrande. (han kan säga till mig att mitt hår är fult - vilket det i och för sig också är just nu - eller att min nya cykel är ful och så vidare).
Barnen är 4,5 och 2,5. Hur många konflikter ska jag låta dem lösa själva? Har märkt att de klarar av vissa om jag backar. Men samtidigt är de så små, att det inte alltid funkar. Lillebror är inte alltid mottaglig för storebrors fredsförsök....
Vet egentligen inte vad jag svamlar om. Tror jag läser vidare istället.
Sedan får ni hjälpas åt att torka tillsammans. 
](*,) 
Visa
och hur det går beror också på hur trotsen hanterades.
Återkommer...
åh... vackert