Förtrots? Hur hantera?

[karinpatring]

Vår lilla tjej är snart 1,5 år och i veckan har ett nytt beteende börjat ta form och eskalerat kraftigt. Jobbigast är vid middagen som idag, det var fisk, vilket inte är hennes favorit, och så fort vi satte henne i stolen så börjar hon tokgrina och skjuta bort både tallrik, glas och bestick och tårarna bokstavligen sprutar. Det hela slutade med att hon fick sitta i mitt knä och då åt hon en liten bit fisk. Vi beslutade oss för att hon helt enkelt fick nöja sig med det och serverade inget annat och ingen efterrätt. Men jag undrar hur vi ska agera Någon som har något tips Att ta upp henne i knät känns ju inte heller riktigt bra för det känns som hon håller på och utvecklar ett beteende som innebär att skriker och gråter jag tillräckligt mycket så får jag som jag vill.... Det är inte bara vid maten utan även vid andra tillfällen när hon inte får som hon vill som hon ställer till världens scen.

Kan man "fostra" när de är så här små eller hur ska man gå tillväga

Jag kan även tillägga att hon är enormt "pappig" (han är den som är hemma nu och jag arbetar).

Alla tips mottages tacksamt.
/Karin

[Susanne*]

Hej

Har du läst denna klistrade tråd om förtrots Här kan du nog få lite tankar och idéer.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0

Hon är inne i en period av svår frustration och har samtidigt insett att hon har en egen vilja. Vad hon behöver är att ni är raka med henne och inte lägger in känslor i situationerna samt att ni är hennes bästa vän i världen. Samtidigt ska ni då visa hur man lever livet här. Lätt som en plätt...inte.

Maten serveras vid bordet. Vill man inte sitta så är det "tack tack för maten". Ät ni vidare och kommer hon tillbaka så är hon välkommen tillbaka. Inget trugande och trixande för att få henne att äta.

Samma gäller med andra situationer men glöm heller inte att vara hennes bästa vän i världen och förstå att "saker" är hemskt besvärliga som inte vill vad man vill.

Läs igenom tråden och återkom med mer frågor och kanske exempel så kan vi bolla vidare.

Personligen tycker jag att just förtrotsen är något av det mest svårhanterade och samtidigt något av det viktigaste. Man lägger här grunden till ett förhållningssätt och en kommunikation. Man måste sätta sig in i deras situation att livet är frustrerande. De kan massa och vet massa, men ändå inte och får inte göra något...

Kram