Hej!
Mitt tålamod håller på och ta slut och jag vänder mig till er innan jag får ett tokspel.
Tidigare har min 3,5-åring och hans 1,5 år yngre lillasyster ofta legat och "pratat" uppåt timmen på kvällarna - det har vi struntat i. Ibland har de hoppat ur sina respektive spjälsängar och då har vi lagt tillbaka och gått ut.
Men det här är något helt annat. I ungefär ett halvår har min 3,5-åring tagit ut trotset kring läggningen, så tolkar i alla fall jag det.
Jag lägger dem, lägger tillrätta, ramsar, går ut. Han kommer springande efter. Jag lägger tillbaka. Det upprepas, gång på gång. Ibland samarbetar de för att retas ytterligare; jag lägger den ena, den andra springer ut, jag springer efter den andra, den första hoppar ur. Alltid på 3,5-åringens initiativ.
Det kan ta en timme när jag är hemma, ofta mycket kortare när deras pappa är ensam med dem.
Jag har testat att bara lugnt lägga tillbaka en miljon gånger, ingen vidare effekt utom att det tar längre tid.
Annars blir jag argare och argare, skriker ramsan, och tar hårt om armen (egentligen alldeles för hårt).
Liten effekt efter ett tag, men kan lika gärna öka "skojet".
Jag har hotat med otrevliga konsekvenser, ingen effekt i längden.
Jag har lagt tidigare, lagt senare, ingen effekt - om han inte är alldeles slutkörd.
Jag är som ni märker hjälplös.
Snälla säg nu inte att jag ska lugnt leda tillbaka 750 gånger varje kväll för det bara går inte. Jag har inte de inre resurserna!
Kan ni hjälpa mig ändå?
ps Samuel sover middag på dagis 4 dagar i veckan, men inte hemma. Vi lagar alltid mat tillsammans så jag tror att Samuel känner sig behövd och använd. Kollar inte på tv, inga dataspel utan "naturligt" trött på kvällen. Han SHN-kurades vid 8 månaders ålder, lillasystern kom in på rätt spår från början.
Megatrots vid läggning please help!
Megatrots vid läggning please help!
Mamma till Samuel född i december 2004 och Lydia född i augusti 2006
Hej Citymamma!
Jag ber som ursäkt att din fundering fått stå obesvarad i flera dagar, jag har helt missat ditt inlägg
...
Här har vi tydligen herre som hittat ett sätt att dra ut på läggningen i timtal, och jag förstår din frustration.
Jag har själv varit med om små kvällstrilskare och har gjort såhär:
Först har jag pratat och kort förklarat för barnet ifråga vad som gäller när det är kväll: att man lägger sig i sängen och sover där!
Och så gör du som vanligt, lägg lite extra krut på skrattet och buset till gónattet, se till att det är absolut kolsvart i rummet (man kan som nödlösning tejpa t ex sopsäckar över fönstren) och så lägger du och stoppar om som vanligt - sen ställer du dig på pass!
Samuel ska inte ha en CHANS att ens kliva upp ur sängen, då är du framme och stoppar!
Ingen ögonkontakt, inget onödigt prat, men en mycket bestämd och punktsättande ramsa, där du verkligen förmedlar vad du känner. Här får man peka med hela handen
Du har hotat med otrevliga konsekvenser, och så länge det bara är hot så fyller det ingen funktion, så här gäller det att ha en konsekvens av hans handlande och då är Pallen en bra åtgärd!
OM han börjar tokskrika eller jättebråka, så ge honom alternativet Pallen.
Pallen ska du ha placerad på ett tråkigt ställe, t ex hallen utanför hans rum, där får han sitta, utan att säga något, utan att glida av eller smyga därifrån. Och du kan sätta dig och läsa en tidning, vika tvätt eller vadsomhelst, som inte har med han att göra. Men trist ska han ha det, och vill han inte sitta där får han gå tillbaka till sängen. Utan en massa prat eller så, bara tillbaka, ner i sängen och ramsa dig därifrån.
Du ska vara dödstråkig, ALL uppmärksamhet är underhållning!
Vad tror du om det här?
Kanske har det redan blivit bättre?
Kram Mia
Jag ber som ursäkt att din fundering fått stå obesvarad i flera dagar, jag har helt missat ditt inlägg
...Här har vi tydligen herre som hittat ett sätt att dra ut på läggningen i timtal, och jag förstår din frustration.
Jag har själv varit med om små kvällstrilskare och har gjort såhär:
Först har jag pratat och kort förklarat för barnet ifråga vad som gäller när det är kväll: att man lägger sig i sängen och sover där! Och så gör du som vanligt, lägg lite extra krut på skrattet och buset till gónattet, se till att det är absolut kolsvart i rummet (man kan som nödlösning tejpa t ex sopsäckar över fönstren) och så lägger du och stoppar om som vanligt - sen ställer du dig på pass!Samuel ska inte ha en CHANS att ens kliva upp ur sängen, då är du framme och stoppar!
Ingen ögonkontakt, inget onödigt prat, men en mycket bestämd och punktsättande ramsa, där du verkligen förmedlar vad du känner. Här får man peka med hela handen
Du har hotat med otrevliga konsekvenser, och så länge det bara är hot så fyller det ingen funktion, så här gäller det att ha en konsekvens av hans handlande och då är Pallen en bra åtgärd!
OM han börjar tokskrika eller jättebråka, så ge honom alternativet Pallen. Pallen ska du ha placerad på ett tråkigt ställe, t ex hallen utanför hans rum, där får han sitta, utan att säga något, utan att glida av eller smyga därifrån. Och du kan sätta dig och läsa en tidning, vika tvätt eller vadsomhelst, som inte har med han att göra. Men trist ska han ha det, och vill han inte sitta där får han gå tillbaka till sängen. Utan en massa prat eller så, bara tillbaka, ner i sängen och ramsa dig därifrån.
Du ska vara dödstråkig, ALL uppmärksamhet är underhållning!Vad tror du om det här?
Kanske har det redan blivit bättre?
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Åååh, jag är så tacksam för jättebra tips!
Sopsäckarna åkte faktiskt upp igår kväll, och det blev nååågot bättre då.
En fråga!
Hur ska jag se att han är på väg ur sängen om det samtidigt ska vara kolsvart? Han hinner liksom ur sängen och fram till dörren innan jag fattar att han har hoppat ur. (Och skrattar högt åt att han "hann jättelångt".)
Är dörren på glänt alltså?
TACK TACK IGEN!
Sopsäckarna åkte faktiskt upp igår kväll, och det blev nååågot bättre då.
En fråga!
Hur ska jag se att han är på väg ur sängen om det samtidigt ska vara kolsvart? Han hinner liksom ur sängen och fram till dörren innan jag fattar att han har hoppat ur. (Och skrattar högt åt att han "hann jättelångt".)
Är dörren på glänt alltså?
TACK TACK IGEN!
Mamma till Samuel född i december 2004 och Lydia född i augusti 2006