Hej!
Jag behöver stöd med hur jag ska gå vidare med min förtvivlan över att dagisgruppen splittas totalt inför skolstart.
Från att ha varit ett gäng på 7 killar som hållit ihop väldigt länge så har man nu delat så tokigt att min son bara får med en av dom gamla kompisarna till nya klassen.
Placeringspolicyn är så att man ska skaffa nya kompisar när man börjar skolan, det blir enligt skolans erfarenhet bättre för alla. MEN hur kan det vara bättre än att få fortsätta odla sina redan bra kontakter???
Vet sedan äldre syskon till min son som råkat ut för delning av 12 barn( ändå 6 st kompisar kvar) att kopmisarna som kom i olika klasser tappade kontakten rätt omgående.
Till saken hör också att i området vi bor har inte funnits några 99:or alls, utan enda kompis på promenadavstånd är en kille, ett år äldre, som redan går i förskolleklass. Han och min son har senaste halvåret talat om att dom ska gå i samma arbetslag. Och trots att jag påpekat detta att han har så få kompisar i närområdet, så har skolan alltså placerat honom med sådana som han inte själv kan ta sig själv under närmaste åren. Till saken hör att det är en nyinflyttad kille hos oss som ska börja i den klass som vi vill samt att vår sons bästa dagiskompis också ska börja där.
Vi har försökt med allt möjligt för att få skolan att gå med på en förflyttning men inget händer. Möjligheten skulle finnas bara viljan fanns hos skolan.
F.n. har jag precis tagit kontakt med Barn & Ungdomsnämnden som tagit kontakt med Förvaltningen i kommunen. Har ännu inte fått svar, men som det verkar blir det nog ingen ändring ändå.
Hur långt ska man gå för att få rätt, eller möjligen inse "att vi gjort allt"?
Vi känner bara förtvivlan för vår sons räkning, han är så bestämd att han ska gå med sina kompisar, trots att han vet att han inte ska göra det.
Skolan och dagis står redo att ta hand om hans förtvivlan imorgon när barnen ska träffa sina nya lärare. Och vi föräldrar får inte vara med, det skulle bara förvärra saken anser personalen.
Ska det verkligen behöva vara så här?
Hur stor är risken att han kommer att må dåligt och känna sig undanskuffad?
Eller är det bara jag som mamma som oroar mig i onödan???
Vill tillägga att vi funnit oss i alla omorganiseringar och aldrig klagat förr med något av våra 3 barn, så det är inte så att dom är "trötta" på oss.
Förtvivlad över splittad dagisgrupp inför sko
Hej! och välkommen hit till forumet! 
Jag tycker verkligen synd om din kille, vad är det för människor som gör så? Det verkar ju inte klokt
Och att inte föräldrarna får vara med vid första mötet, det låter ju också helt befängt. Om jag vore ni så skulle jag också slå på stora trumman. Kan ni kanske boka möte med kommande lärare och rektor och beskriva problemet för dem? Fast det kanske ni redan har gjort. 
Min son som också är född 99 skall börja i förskoleklass i höst. De är 6 st från hans dagis och personalen på skolan har redan sagt att de skall börja i samma klass. Man gör alltid så säger de att de från samma dagis börjar i samma klass till att börja med för att de skall känna sig trygga. De är 37 st som skall börja och det skall bli 2 klasser och de två klasserna samarbetar mkt, så om de ser under terminens gång att sammansättningen med kompisar funkar "över klassgränserna" så byter dem då istället när det har gått en stund och det låter ju mkt mer humant. Vi föräldrar skall tillsammans med barnen besöka skolan på onsdag. (Så detta kan du ju hänvisa till att så sker i andra skolor)
Lycka till och berätta gärna hur det går för er!
Jag tycker verkligen synd om din kille, vad är det för människor som gör så? Det verkar ju inte klokt
Och att inte föräldrarna får vara med vid första mötet, det låter ju också helt befängt. Om jag vore ni så skulle jag också slå på stora trumman. Kan ni kanske boka möte med kommande lärare och rektor och beskriva problemet för dem? Fast det kanske ni redan har gjort. Min son som också är född 99 skall börja i förskoleklass i höst. De är 6 st från hans dagis och personalen på skolan har redan sagt att de skall börja i samma klass. Man gör alltid så säger de att de från samma dagis börjar i samma klass till att börja med för att de skall känna sig trygga. De är 37 st som skall börja och det skall bli 2 klasser och de två klasserna samarbetar mkt, så om de ser under terminens gång att sammansättningen med kompisar funkar "över klassgränserna" så byter dem då istället när det har gått en stund och det låter ju mkt mer humant. Vi föräldrar skall tillsammans med barnen besöka skolan på onsdag. (Så detta kan du ju hänvisa till att så sker i andra skolor)
Lycka till och berätta gärna hur det går för er!
Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
Hej
Börja med att göra en plus och minuslista för de olika faktorerna och sedan prioritera vad av det som är det absolut viktigaste. Gå sedan till skola/kommun och argumentera för det absolut viktigaste samt det andra men visa sedan också att ni kan tänka er att ge vika på det ena om ni får det andra. En genomtänkt argumentation med eventuell konsekvensanalys har mycket större chans att ge resultat än att skrika högst. Också att ni ser det balanserat
För övrigt så tycker jag att ni ska göra detta helt utan att sonen vet vad ni gör. För honom ska ni ha attityden att det kommer att bli bra i vilket fall och prata glatt på om olika positiva aspekter. Eller inte prata så mycket alls om det helst. Min erfarenhet är att 6-års åldern kan vara väldigt svår. De är verkligen inte mogna att få ärliga svar på de frågor de ställer. De behöver bara veta att allt blir bra och att ni skyddar honom för vargen.
Som föräldrar så oroar vi oss och kanske ibland i onödan. Det har jag gjort i alla fall. Det värsta är ju förstås att föra över sin egen oro. Vi flyttade när min stora tjej gick i förskoleklass. Så här i efterhand så kan jag enbart se det som positivt. Det är inte alltid en fördel att gå med samma personer man alltid gått med. Rollerna sätts så tidigt i sådana grupper och kan vara väldigt svåra för barnet att förändra. Det är också bra med nya vänner och nya inputs.
Men som sagt. Fundera på vad som egentligen är det viktigaste av allt i förändringen.
Kram
Börja med att göra en plus och minuslista för de olika faktorerna och sedan prioritera vad av det som är det absolut viktigaste. Gå sedan till skola/kommun och argumentera för det absolut viktigaste samt det andra men visa sedan också att ni kan tänka er att ge vika på det ena om ni får det andra. En genomtänkt argumentation med eventuell konsekvensanalys har mycket större chans att ge resultat än att skrika högst. Också att ni ser det balanserat
För övrigt så tycker jag att ni ska göra detta helt utan att sonen vet vad ni gör. För honom ska ni ha attityden att det kommer att bli bra i vilket fall och prata glatt på om olika positiva aspekter. Eller inte prata så mycket alls om det helst. Min erfarenhet är att 6-års åldern kan vara väldigt svår. De är verkligen inte mogna att få ärliga svar på de frågor de ställer. De behöver bara veta att allt blir bra och att ni skyddar honom för vargen.
Som föräldrar så oroar vi oss och kanske ibland i onödan. Det har jag gjort i alla fall. Det värsta är ju förstås att föra över sin egen oro. Vi flyttade när min stora tjej gick i förskoleklass. Så här i efterhand så kan jag enbart se det som positivt. Det är inte alltid en fördel att gå med samma personer man alltid gått med. Rollerna sätts så tidigt i sådana grupper och kan vara väldigt svåra för barnet att förändra. Det är också bra med nya vänner och nya inputs.
Men som sagt. Fundera på vad som egentligen är det viktigaste av allt i förändringen.
Kram
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tack för alla svar 
. Känns jättebra att få lite olika åsikter och förslag.
Kan berätta det att vi först kontaktade bitr. rektor och försökte på fler sätt sedan få något svar. till slut damp det ner ett mail med uppgift om att det kommit in fler ansökningar så det kunde bli aktuellt med ev. förflyttningar.
Desan hörde vi ingenting på 2 veckor trots att vi sökte dom fler ggr både på mail och tel. Per tel gick det aldrig att få tag på, utan det slutade alltid med mail från dom. Vi får en känsla av att dom vill(vågar?) inte prata med oss.
Har även varit i kontakt med kommunens barnombudsman som rekommenderade mig att ta kontakt med rektor resp. områdeschef.
Mailade till områdeschefen som vidarebefordrade till rektorn. Ringer vi rektorn så hänvisar hon till bitr.rektrorer som är ansvariga för placeringarna.
Och dom vill ju som sagt var inte tala med oss. Alltså tillbaka till ruta 1.
Har försökt med Föräldraföreningen på skolan, men hittills inte lyckas få något svar från någon där . Senaste är alltså nu att en person i Barn & Ungdomsnämnden tagit kontakt med chefen på Utbildningsförvaltningen.
Behöver ny energi för att orka vidare.
När det gäller William själv så har vi pratat med honom att han ska till sin nya klass imorgon och hälsa på. Att han ska få träffa fröken och magistern(som även min äldsta dotter haft och som vi inte har något emot ) och han verkar tycka att det är OK just. Hoppas det håller i sig 
Vi har undvikit att tala om vad vi tycker när han är med, fast han har nog snappat upp lite ibland, bl.a när min man talat med dagisfröken vid hämtning. Men han märker nog mer än vi tror. Men vi försöker vara positiva om detta i hans närvaro.
Jag har även planer på att vi ska flytta till annat område så att vi slipper den här skolan. Just nu känns det bättre att vi kan komma till ett barnrikare ställe så att han kan få fler nya kompisar. Ofta som det är nu på fritiden så är han hänvisad till sina systrar, 93:a och 95:a, eller till oss föräldrar.
Det är nog det som gör att jag blir så upprörd över att dom inte tar någon hänsyn till att han ska få behålla sina gamla dagiskompisar och/eller att få nya kompisar som bor något så när nära.Alla killar(han är inte mycket för tjejer) i nya klassen bor minst 20 min promenad från oss.
Hans bästa kompis som nu kom till andra klassen var på gång att söka annan skola, men dom sökte vår eftersom han ville vara med William. Samtidigt har vi dragit oss för flytt just pga av att vi tyckt det vara synd att tappa kontakt med den kompisen.
Kom på att jag kanske borde förtydliga det där med att dom var 7 killar i dagidgruppen. Av dom som ska gå i vår skola så har dom delats upp 2+2+1(på egen begäran) i dom tre klasserna. tjejerna från dagis är precis lika mycket splittade. Även om William inte direkt intresserr sig för lekar med tjejer så är det i alla fall ett par som är OK Men dom två som kommer i klassen är dom han minst gillar.
Oj. det blev mycket det där
. Känns jättebra att få lite olika åsikter och förslag.Kan berätta det att vi först kontaktade bitr. rektor och försökte på fler sätt sedan få något svar. till slut damp det ner ett mail med uppgift om att det kommit in fler ansökningar så det kunde bli aktuellt med ev. förflyttningar.
Desan hörde vi ingenting på 2 veckor trots att vi sökte dom fler ggr både på mail och tel. Per tel gick det aldrig att få tag på, utan det slutade alltid med mail från dom. Vi får en känsla av att dom vill(vågar?) inte prata med oss.
Har även varit i kontakt med kommunens barnombudsman som rekommenderade mig att ta kontakt med rektor resp. områdeschef.
Mailade till områdeschefen som vidarebefordrade till rektorn. Ringer vi rektorn så hänvisar hon till bitr.rektrorer som är ansvariga för placeringarna.
Och dom vill ju som sagt var inte tala med oss. Alltså tillbaka till ruta 1.
Har försökt med Föräldraföreningen på skolan, men hittills inte lyckas få något svar från någon där
. Senaste är alltså nu att en person i Barn & Ungdomsnämnden tagit kontakt med chefen på Utbildningsförvaltningen. Behöver ny energi för att orka vidare.
När det gäller William själv så har vi pratat med honom att han ska till sin nya klass imorgon och hälsa på. Att han ska få träffa fröken och magistern(som även min äldsta dotter haft och som vi inte har något emot
) och han verkar tycka att det är OK just. Hoppas det håller i sig Vi har undvikit att tala om vad vi tycker när han är med, fast han har nog snappat upp lite ibland, bl.a när min man talat med dagisfröken vid hämtning. Men han märker nog mer än vi tror. Men vi försöker vara positiva om detta i hans närvaro.
Jag har även planer på att vi ska flytta till annat område så att vi slipper den här skolan. Just nu känns det bättre att vi kan komma till ett barnrikare ställe så att han kan få fler nya kompisar. Ofta som det är nu på fritiden så är han hänvisad till sina systrar, 93:a och 95:a, eller till oss föräldrar.
Det är nog det som gör att jag blir så upprörd över att dom inte tar någon hänsyn till att han ska få behålla sina gamla dagiskompisar och/eller att få nya kompisar som bor något så när nära.Alla killar(han är inte mycket för tjejer) i nya klassen bor minst 20 min promenad från oss.
Hans bästa kompis som nu kom till andra klassen var på gång att söka annan skola, men dom sökte vår eftersom han ville vara med William. Samtidigt har vi dragit oss för flytt just pga av att vi tyckt det vara synd att tappa kontakt med den kompisen.
Kom på att jag kanske borde förtydliga det där med att dom var 7 killar i dagidgruppen. Av dom som ska gå i vår skola så har dom delats upp 2+2+1(på egen begäran) i dom tre klasserna. tjejerna från dagis är precis lika mycket splittade. Även om William inte direkt intresserr sig för lekar med tjejer så är det i alla fall ett par som är OK
Men dom två som kommer i klassen är dom han minst gillar.Oj. det blev mycket det där
-
cillamamman
- Inlägg: 82
- Blev medlem: mån 14 feb 2005, 19:11
Lite till tröst (om ni inte får gehör hos skolledningen..)
Det är inte helt enkelt med dagis-förskoleklass övergången.
Min äldsta dotter hamnade i smma klass som sin bästa kompis på dagis , sin värsta ovän från dagis och grannen som hon lekt mycket med sen hon var 1 år. Det blev en jobbig hösttermin där hennes två kompisar (från dagis respektve hemma) fördes samman via henne och sedan "mobbade" ut henne. istället blev hon oväntat bästis med ovännen från dagis och är så än idag:)
När min andra dotter skulle flytta från dagis till skolan så hade man bestämt sig för att flytta hela dagisgruppen samlat. Eftersom äldsta dottern gick i det andra "spåret" och vi trivdes mycket bra med den personalen så bad jag att hon skulle få gå i samma spår. (Inte utan mycket ångest, hon skulle ju mista sina jämnåriga dagiskompisar). Ytterligare en anledning till att byta "spår" var att hom lekte mycket med en flicka som var född året innan och en som var född året efter och eftersom dagisgruppen gick till solen var annat år och till virveln vartannat år så innebar det att hon kom närmare sina kompisar.
Så småningom visade det sig att det var ytterligare några barn från dagisgruppen som valt att byta klass så hon fick även med sig några gamla kompisar och fick många nya! allt till det bästa i slutändan-men som sagt mycket ångest i valsituationen.
Det är svåra beslut men resultatet kan bli mycket oväntat!
Det är inte helt enkelt med dagis-förskoleklass övergången.
Min äldsta dotter hamnade i smma klass som sin bästa kompis på dagis , sin värsta ovän från dagis och grannen som hon lekt mycket med sen hon var 1 år. Det blev en jobbig hösttermin där hennes två kompisar (från dagis respektve hemma) fördes samman via henne och sedan "mobbade" ut henne. istället blev hon oväntat bästis med ovännen från dagis och är så än idag:)
När min andra dotter skulle flytta från dagis till skolan så hade man bestämt sig för att flytta hela dagisgruppen samlat. Eftersom äldsta dottern gick i det andra "spåret" och vi trivdes mycket bra med den personalen så bad jag att hon skulle få gå i samma spår. (Inte utan mycket ångest, hon skulle ju mista sina jämnåriga dagiskompisar). Ytterligare en anledning till att byta "spår" var att hom lekte mycket med en flicka som var född året innan och en som var född året efter och eftersom dagisgruppen gick till solen var annat år och till virveln vartannat år så innebar det att hon kom närmare sina kompisar.
Så småningom visade det sig att det var ytterligare några barn från dagisgruppen som valt att byta klass så hon fick även med sig några gamla kompisar och fick många nya! allt till det bästa i slutändan-men som sagt mycket ångest i valsituationen.
Det är svåra beslut men resultatet kan bli mycket oväntat!
Cillamamman
Fyra barn f?dda -91, -95 ,-02 och -05.
Fyra barn f?dda -91, -95 ,-02 och -05.
Hej igen!
Det gick faktiskt riktigt bra på första skolbesöket igår.
Vi försökte få William att tycka att det skulle bli spännande att få både en fröken och magister. Där vi egentligen vill gå är det ju"bara" fröknar.
Och han verkar ha accepterat placeringen trots hans tidigare protester.
Jag fick även svar från kommunen idag där det nämndes att man kan ha önskemål som förälder men att det är dagis & skola som bestämmer. Dom vet ju bäst hur barnen leker ihop. Så sant, men sedan kom slutklämmen om att man även tagit hänsyn till hur det kommer att fungera i 3-5:an. Kan personalen verkligen veta hur barnen kommer att vara då?
Just nu känner jag att jag inte orkar tjafsa mer, men tankarna på flytt så småningom finns. Kollar lite runt efter lämpligt område med mer 99:or än vad vi råkar ha just här.
Det gick faktiskt riktigt bra på första skolbesöket igår.
Vi försökte få William att tycka att det skulle bli spännande att få både en fröken och magister. Där vi egentligen vill gå är det ju"bara" fröknar.
Och han verkar ha accepterat placeringen trots hans tidigare protester.
Jag fick även svar från kommunen idag där det nämndes att man kan ha önskemål som förälder men att det är dagis & skola som bestämmer. Dom vet ju bäst hur barnen leker ihop. Så sant, men sedan kom slutklämmen om att man även tagit hänsyn till hur det kommer att fungera i 3-5:an. Kan personalen verkligen veta hur barnen kommer att vara då?
Just nu känner jag att jag inte orkar tjafsa mer, men tankarna på flytt så småningom finns. Kollar lite runt efter lämpligt område med mer 99:or än vad vi råkar ha just här.