Min mycket envisa dotter vill inte alls åla som mamma tycker det ska gå till. Detta är antagligen mitt fel då jag inte greppat vikten av korsvis ålning från början och låtit en mycket nöjd dotter sitta en hel del på golvet. Därefter återinfördes magläget (under stora protester till en början). Vi följde då råden om inga byxor och strumpor, massa arbeten på golvet (potatisskalning osv) och Agnes lärde sig så smått att ta sig framåt. Men hon har alltid envisats med att ta fart med högerbenet. Vänsterbenet hålls rakt och spänt, ibland styr hon upp med enbart tårna. Redan för några månader sedan gjorde hon helt rätt några fåtal gånger, vi berömde massor och trodde att hon kommit på det hela. Men snart körde hon på i vanlig stil igen.
Vi har alltid haft problem med att hjälpa henne. Att använda spegel en bit bort har aldrig fungerat bra. Hon tittar på en några sekunder i spegeln sen vänder hon sig om och tittar på en med en blick som tycks säga "tror du inte att jag vet var du är egentligen?". Att en av oss lockar med något medan den andra försöker hjälpa till bakom funkar inte heller bra. Genast när hon känner att någon är bakom ska hon sno runt och titta vad man gör osv.
Nu står hon i bland i krypställning och vi började hoppas att detta på något sätt skulle lösa sig i alla fall. Men dessvärre tar hon sig då framåt genom att köra ner högerfoten (istället för knät) i backen och trycker i från. Vi har försökt visa hur man gör rätt och hålla mot så hon ska göra med knät istället, men då sätter hon sig helst upp istället.
Så två frågor:
Finns det något mer vi kan göra för att hjälpa henne här och nu? Om detta inte löser sig kan man då, säg om 1-2 år, gå tillbaka och köra ålning/krypning på rätt sätt och få samma slutresultat med hjärnutveckling då? (Jag tänkte mig tex om Agnes skulle hjälpa till och lära lillasyster/lillebror hur det går till)
Agnes mars -07
