) och förstås oändligt tacksam för mitt.Vid kvällsbadet idag var mamman lite för långsam i vändningarna med lilla vesslan, lilla K, drygt 6 månader, som förstås kastade sig efter mammas hudkräm som stod inom räckhåll från baljan. Hon har fortfarande en ärta under rumpan som min gammelmormor sa och missade därför lite (eller mycket...) och slog pannan i kanten på baljan.
Krokodiltårar!! Mamman lyfte upp den blöta lilla vesslan, kramade och blåste på pannan (naturligtvis som man ju gör!).
Vilken blick jag fick! Vad göör du? Och sedan gapskratt en lång stund. Krokodiltårarna var i sann bemärkelse bortblåsta!
Kan man bli annat än lycklig?
Ska snart gå och tända ljus i fönstret för Engla efter tips från Miar70!
