Idag:
Anton har burit ut badbaljan på vardagsrumsgolvet. Han åker båt, faktiskt. Säger han. Och så ror han (med låtsaråror). Var han snappat upp det har jag ingen aning om - någon roddbåt har han vad jag vet aldrig sett.
- Måste hämta nåt, iallefall! :-k
Han hämtar ett par ballonger från kalaset i lördags, och försöker klämma ner i badbaljan. Sedan sätter han sig själv i. Varpå alla ballongerna flyger ut ur baljan. Anton hämtar tillbaka dom, sätter sig. Ballongerna flyger ut igen. Efter sisådär 5 gånger blir Anton arg och sparkar iväg ballongerna.
- Behöver nåt mer, faktiskt.
Kommer fram till mig i soffan, där jag ligger och vilar (och fnissar i smyg
). - Mamma, behöver lite vinduuuvor, eller nåt sånt!
(Var har han fått det här "nåt sånt" ifrån??)
Jag skickar iväg honom till köket, där pappa befinner sig. Han får ett minimalt paket med russin, som färdkost i båten.
Anton ror vidare, med avbrott ungefär var 30:e sekund för:
- Behöver nåt mer! Behöver en filt!
eller
- Behöver lite pärlor!
osv...
Med jämna mellanrum lägger han sig ner i badbaljan, så bara fötterna sticker upp.
- Ja e så tött, så tött...
Detta har han alldeles tydligt hört från sin höggravida mamma rätt ofta på sistone
!När detta har försiggått ca en timme, är det dags att gå till vår fejk-öppna spis (skall renoveras bort så snart vi orkar!!). Där har Anton kafé. Men det går tydligen inte så bra på kaféet idag
. - Åh, va befäääligt, utbrister han plötsligt.
Minuten senare hör pappan och jag:
- Jag ha mycket tålamodig!
Hur rolig får man bli???
Det är så kul att han pratar mycket och gärna, så man vet hur han tänker. Kan ni förstå hur mycket dom har i sina små smarta hjärnor redan??
