Alltså jag gillar hans musik väldigt, väldigt mycket. Våra bägge barn är födda till hans första album och så fick vi träffa honom nyligen när vi var på hans spelning i Köpenhamn. Det faller sig således naturligt att jag har en av hans låtar som ringsignal på min mobiltelefon. Tyvärr faller det sig inte naturligt för mig att svara
utan jag faller in i någons slags njutning och bara diggar låten 8) istället för att svara. Detta skeva beteende leder till en hel del obesvarade samtal och att Pappan i familjen ständigt rotar i mina jackfickor när min mobil ringer. När han hittat den räcker han den till mig som sitter i sjunde himlen och är totalt omedveten om att det är min telefon som ringer.
Idag spelades "min låt" med James Blunt på radion och Emil, sötnosen, rusar ut i hallen och börjar leta i jackorna samtidigt som han ropar MAMMA! Mamma! Det tar ett ögonblick innan jag begriper vad han är ute efter, min mobiltelefon! Han var ju så säker på att det var den som ringde och så skulle han hjälpa mig eftersom Pappan inte var hemma. Han såg ganska besviken ut när jag berättade att det var på radion låten spelades.
I efterhand önskar jag att jag varit lite snabbare i handling och tanke. Då hade jag hjälpt honom att ta fram telefonen och så hade jag svarat och pratat lite på låtsas. Men så snabb var jag inte, den här gången.
Kram Susan
!