Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, vi har inte tagit tag i sovningen ännu, vi har inte kraft till det, har haft en sjuksväng till, och nästa vecka ska vi åka på fjällsemester. Det har ändå varit lugnare med mellankillen nu, men det går väldigt i perioder, och kan växla snabbt. Det jag tror också är problemet med vår familj är att vi är stingsliga allihopa, vi skulle behöva lite mer humor här hemma, och så är det retsamheten. Eftersom "mellisen" stundtals varit så påfrestande gentemot sina syskon, så är det som att han fått den rollen hemma, speciellt storebror på 9 år har svårt för brorsan när han retas, men han är också själv bra på att "få igång" sin bror. Detta är svårt att hantera tycker jag, och det jobbiga är att de också slåss. Slåss de så avkrävs kramen, men det hjälper föga tyvärr. Går bröderna ut tillsammans för att tex spela innebandy så tar det ung 10 min innan de är osams om ngt, vilket gör att man liksom är på spänn hela tiden. Sen när man inte var med så vet man inte riktigt vad som hänt, och storebror är en mästare i att "aldrig ha gjort ngt". Jag tror faktiskt att om storebror skulle vara mer schysst mot lillebror så skulle mycket av problemet försvinna.
Förra helgen så skulle vi åka skidor, men innan vi skulle åka så hade jag gjort en lista på saker som skulle göras innan, och de fick välja en sak var förutom att bädda sina sängar. Under denna stund så var det lugnt i huset och alla var nöjda.... (Vi hade också en underbar dag i backen, vill inte alls bara klaga, men detta med retsamheten är jobbigt...)Tips mottages tacksamt
, sen vet jag ju att det bästa för oss förmodligen är att alla sover i sina egna sängar, men den proceduren känns just nu övermäktig.Kramar Mariapia
Kanske någon som har erfarenhet kan svara eller läs tråden om just "slyngelåldern".
:lol 
.