Skrikrum
Skrikrum kan man gott införa från trotsens intågande - nu har vi ju 2 raringar här hemma, varav den yngre modellen fått hänga med på storebrorsans skrikavdelning. Och så länge det alls inte handlar om förvisning eller straff, så fungerar det alldeles utmärkt även på små pluttar som bara vill hojta lite. Införa kan man förslagsvis göra genom att glatt berätta att:
"Vet ni vad! Vi ordnar ett skrikrum dit man får gå om man får lust att skrika! Vad tror ni om badrummet? DET blir ju ett bra skrikrum! Jag behöver visst skrika lite jag - är det någon mer som behöver?" Och så far man in och skriker - med glimten i ögat förstås. Och varje gång därefter som det skriks, kommer man gemensamt ihåg att, just det, nu ville du/vi/jag skrika igen, det gjorde man ju i x-rummet, ja!
"Vet ni vad! Vi ordnar ett skrikrum dit man får gå om man får lust att skrika! Vad tror ni om badrummet? DET blir ju ett bra skrikrum! Jag behöver visst skrika lite jag - är det någon mer som behöver?" Och så far man in och skriker - med glimten i ögat förstås. Och varje gång därefter som det skriks, kommer man gemensamt ihåg att, just det, nu ville du/vi/jag skrika igen, det gjorde man ju i x-rummet, ja!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
Kantarella
Kapar denna tråden då jag har lite "skrikproblem" med 2,5-åringen.
Hittills har vi kommit överens om att Ella (och alla andra) får skrika hur mycket de vill inne på hennes rum. Skrik kan man ju inte förbjuda och ibland behöver man skrika av sig. Så vi har inte gjort det som ett "straff" utan mer som en utväg när lusten faller på att bli lite högljudd.
Det funkar dock inget vidare. Ella skriker och vi påminner om att "jaha, känner du för att skrika lite? Vart var det man gjorde det nu igen?" Ibland springer hon in där och skriker men allt som oftast slutar hon för tillfället att skrika för att sedan gå igång igen efter ½ minut - i vardagsrummet, i hallen eller vart hon just då befinner sig. Jag och sambon har själva gått in och skrikit på hennes rum när vi behövt eller för att liksom "påminna"/visa ibland.
Trotsen har gjort sitt antågande och stackars lilla lillebror blir alldeles förskräckt när storasyster sätter igång och "låter" med höga C:n. Jag är medveten om att det lika gärna kan vara ett trotstrix som gärna tas till när mamma sitter upptagen med amning o.dyl. Ska man istället förvisa?
Vad göra? Goda råd/tips/idéer?
/Åsa
Hittills har vi kommit överens om att Ella (och alla andra) får skrika hur mycket de vill inne på hennes rum. Skrik kan man ju inte förbjuda och ibland behöver man skrika av sig. Så vi har inte gjort det som ett "straff" utan mer som en utväg när lusten faller på att bli lite högljudd.
Det funkar dock inget vidare. Ella skriker och vi påminner om att "jaha, känner du för att skrika lite? Vart var det man gjorde det nu igen?" Ibland springer hon in där och skriker men allt som oftast slutar hon för tillfället att skrika för att sedan gå igång igen efter ½ minut - i vardagsrummet, i hallen eller vart hon just då befinner sig. Jag och sambon har själva gått in och skrikit på hennes rum när vi behövt eller för att liksom "påminna"/visa ibland.
Trotsen har gjort sitt antågande och stackars lilla lillebror blir alldeles förskräckt när storasyster sätter igång och "låter" med höga C:n. Jag är medveten om att det lika gärna kan vara ett trotstrix som gärna tas till när mamma sitter upptagen med amning o.dyl. Ska man istället förvisa?
Vad göra? Goda råd/tips/idéer?
/Åsa
-
Lua
Hallå där!
Vi har haft samma lika här hos oss
Och vi kör någon slags kombinerad skrikrum/förvisning. Först: "ojdå! Ville du skrika? Var får man skrika?" Som du skriver tystnar hon ofta men ibland sätter hon igång tämligen omgående 
Och då leds/bärs man till det rum där man skriker, även om man just för tillfället är tyst. "Här skriker man. Kom när du skrikit färdigt"
Typ. Funkar bra här!
Kram Anneli.
Vi har haft samma lika här hos oss
Och vi kör någon slags kombinerad skrikrum/förvisning. Först: "ojdå! Ville du skrika? Var får man skrika?" Som du skriver tystnar hon ofta men ibland sätter hon igång tämligen omgående Och då leds/bärs man till det rum där man skriker, även om man just för tillfället är tyst. "Här skriker man. Kom när du skrikit färdigt" Typ. Funkar bra här!
Kram Anneli.
Hej!
Nu är det ju så att ord inte alltid förslår så långt - eller alls
. Så när det skriks om och om igen, så säger man förslagsvis: "Du hade visst mycket skrik i dig idag. Då får vi gå till skrikrummet. Kom!" Och så tar du henne i lilla handen och FÖLJER MED. Och sitter utanför och väntar tills hon är färdigskriken. Fortsätter det när hon kommer ut, så säger du bara: "Oj då, du var visst inte riktigt klar". Och så får man fortsätta skrika på skrikrummet.
Är det mitt i amningsstunden får du antingen avvakta och inte höra hennes skrikande förrän du kan ta itu med det i handling. Eller så förutser du att hon kommer att bli lite skrikig när det är matdags - för att du ser ett mönster i det - och ordnar med tjusig muta att pyssla med som håller henne alltför upptagen för att ens komma på tanken att vilja skrika.
Kram Ewa
Nu är det ju så att ord inte alltid förslår så långt - eller alls
. Så när det skriks om och om igen, så säger man förslagsvis: "Du hade visst mycket skrik i dig idag. Då får vi gå till skrikrummet. Kom!" Och så tar du henne i lilla handen och FÖLJER MED. Och sitter utanför och väntar tills hon är färdigskriken. Fortsätter det när hon kommer ut, så säger du bara: "Oj då, du var visst inte riktigt klar". Och så får man fortsätta skrika på skrikrummet.Är det mitt i amningsstunden får du antingen avvakta och inte höra hennes skrikande förrän du kan ta itu med det i handling. Eller så förutser du att hon kommer att bli lite skrikig när det är matdags - för att du ser ett mönster i det - och ordnar med tjusig muta att pyssla med som håller henne alltför upptagen för att ens komma på tanken att vilja skrika.
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 -
Kantarella
Tack för era svar.
Jaa, det där med för mycket ord och för lite handling händer lätt när man har en liten att ta hand om också. Jag brukar försöka tänka mig för att inte säga något när jag inte kan följa upp, men det blir så lätt en massa ordbajs. Å så tycker man gärna att hon blivit så stor nu när man har den lille att jämföra med....
Skärpning på mamma alltså
/Åsa
Jaa, det där med för mycket ord och för lite handling händer lätt när man har en liten att ta hand om också. Jag brukar försöka tänka mig för att inte säga något när jag inte kan följa upp, men det blir så lätt en massa ordbajs. Å så tycker man gärna att hon blivit så stor nu när man har den lille att jämföra med....
Skärpning på mamma alltså
/Åsa