Prioriteringshjälp behövs

Susanne* · Inlägg av Susanne* » fre 13 maj 2005, 11:31

Så otroligt rar du är LO och dina ord värmer verkligen. Tack själv också

Och det måste väl bero på att jag är född i Jönköping och uppvuxen de första 6 åren i Norrahammar - tror du inte det... 8)

liw · Inlägg av **liw** » fre 13 maj 2005, 11:43

Mera TACK i massor till båda anna och Susanne* många kloka ord.
Och Susanne det var precis det där jag var ute efter. VAD jag skulle koncentrera mig på... Den här tråder kommer att sparas som favorit och tas fram om jag tenderar att falla tillbaka...

Har precis varit ute i lekparken och varit avslappnad

det resulterade tyvärr i att Emil och hans kompis rymde

Jag hämtade tillbaka dem och talade om att man inte fick göra så. Lite senare i samband med att vi i alla fall skulle gå hem kom smiting nummer två... Misstänker att jag skulle markerat och gått hem redan efter första rymningen, eller? Men jag ville ju ge honom en chans till att göra rätt. Nu när han smet när vi ändå skulle gå hem så uteblev ju liksom konsekvensen...

Jaja, jag ska fortsätta mitt nya avslappnade jag så att vi får en härligare vardag ihop.

Susanne* · Inlägg av Susanne* » fre 13 maj 2005, 11:49

Låter underbart

Du är duktigt du

Japp - jag hade greppat honom efter smitning nr 1 eftersom det är ett "gammalt" problem. Nya problem får en chans till.

Ojdå...ja då kan vi ju inte vara kvar....inte anklagande. Gör du så en gång så behövs det antagligen aldrig mer.

Kram

Mindy · Inlägg av **Mindy** » fre 13 maj 2005, 12:33

Tråden placeras i favoriter

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 13 maj 2005, 15:16

Man får ju inte slappna av HELT!

Jag hade nappat honom innan "rymmartanken" väcks - redan när du kommer till lekplatsen alltså. Då hade jag sagt "Nu när vi ska vara här så stannar du här på lekplatsen så att jag kan se dig. Annars så kan vi ju inte vara här - trist

. Så stanna här istället - du får gå HIT och HIT och HIT. Då kan vi stanna; bra

! Kan du visa var du kan vara

? Så bra att du visste

!"

Skulle han sedan vilja bege sej (vilket han helt naturligt säkert gör - barn frågar i HANDLING) så är det bara att beklaga lite lätt. Häng på honom redan när han är "rymmartanken" - det brukar "synas". När han passerar gränsen så säg "Oj då - nu gick du visst utanför lekplatsen och det vi bestämnde. Då kan vi ju inte vara här för man måste kunna se varandra då man är ute tillsammans. Synd - men imorgon ska du se - DÅ KAN du vara på lekplatsen det är jag säker på! Då vet du hur man gör när man stannar på lekplatsen - eller hur?! Men idag måste vi gå hem. Jaha - undrar vad vi ska ha till middag idag - vet du? Osv"

Nästa dag så instruerar du och därefter antar du position layback! Avvakta och kom med en psvåmnnelse om hur det funkar på lekplatser och påminn om gårdagen. Säg "minns du hur det är man gör och var man stannar?" Låt honom visa! Jag skulle tro att det räcker med det

!

Berätta och påminn honom om hur praktiskt det är att han VET hur man gör när man är ute tillsammans under utevistelsen och gärna någon gång om dagen då ni gör annat. Det stärker hans vision om hur man gör när man är ute tillsammans!

liw · Inlägg av **liw** » fre 13 maj 2005, 16:40

Nej det vet jag... men jag trodde in i det längsta att han faktiskt skulle vända och komma tillbaka, men icke. Jag ska ta fasta på dina tips och använda dem i fortsättningen med hopp om ett ganska snart slut på smitandet.

Kit · Inlägg av **Kit** » fre 13 maj 2005, 16:59

Åå, vilken kanontråd och så suveräna ni alla, anna, Susanne*, /LO är på att ge konkreta och tydliga svar sett lite ur olika vinklar! =D> Fast, Mammut Maria, du är min favorit, you talk to both my head and my heart!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 13 maj 2005, 18:59

Tack för de orden Kit - det värmer! Du är inte så tokig du heller

!

Johanna G · Inlägg av **Johanna G** » fre 13 maj 2005, 23:48

Ja, jag kan bara hålla med LO - Du är helt underbar, Susanne*!

Du kommer alltid med så bra tankar och åsikter. (Och självklart du också, Mammut...

)

Det har ju kommit SÅÅ många bra svar och handfasta råd nu, så du har en hel del att utgå ifrån, Liw!

Jag kom på en sak som jag vill tipsa dig om och det är inställningen! Du skriver något om att du reagerar negativt innan du hinner tänka. Försök att tänka redan kvällen före att "imorgon ska jag ha en positiv, avslappnad dag med mina barn på deras villkor..." Testa tillochmed att ha en dag när du inte gör något annat "nödvändigt" än ser till att ni får mat och att barnens blöjor blir bytta. Resten av dagen umgås du bara med dem och försöker se världen ur deras synvinkel. Var nere på golvet; sjung med dem, gör fingerlekar, busa i sängarna, ha pusslekar, gör grimaser, lägg dig på golvet och låt dem klättra på dig, gå ut och sitt på knä och undersök växter och djur, spankulera, spring i kapp, bygg sandtorn - vad som helst!

Under tiden tänker du bara positiva tankar såsom vilka underbara och kreativa barn du har, vilken härlig och avslappnad dag ni har osv.

Ställ in dig i förväg på alla "olyckor" som du tror ska komma och när de kommer så ha en förstående och förlåtande inställning! Ställ in dig på att påklädningen tar en timme och bli bara glad om den går snabbare. Iaktta din son när han klär sig; hur gör han, vad tänker han på, vad leker han, vad distraherar honom och vad gör honom fokuserad... Inför måltiderna så ställer du in dig på minst ett utvält mjölkglas, att du kommer måsta byta kläder efteråt och att han nog kommer äta makaronerna med munnen direkt från tallriken - för idag är han en hund!

Blir det så, så iaktta och fascineras! Blir det inte så så gläd dig åt att det inte blev så mycket att torka upp.

Ställ in dig på att överösa barnen med beröm och att inte klaga när de gör "fel". Försök även att få storebror att iaktta lillebror ibland.

Jag lovar dig att du kommer få en enorm respons tillbaka från dem och du kommer verkligen känna att ni tre är ett team!

Jag tror att det kan hjälpa dig dig att förstå varför äldste sonen gör som han gör ibland - världen är ju helt underbart spännande och som barn vill man inget hellre än att utforska den och sin egen kapacitet till max!

Tänk också på hur positivt det kommer att vara för stora sonen att ha en sån framåtanda som han har när han blir äldre! Kanske blir han näste Volvo-chef, eller ledare av Greenpeace?

Stor kram J

liw · Inlägg av **liw** » lör 14 maj 2005, 19:55

Mycket tankvärt. Hur gör ni alla för att vli/vara så kloka

Nog är det så att våra absolut bästa dagar är när jag har tänkt just som du beskriver, sovit ordentligt samt inte har en massa tider att passa eller ngt annat att bli stressad för.

Beröm får de små så att det både räcker och blir över. Det är något som jag är mkt noga med. Hihi... säger jag till Emi att "åhh va duktigt du var nu som..." så får jag ofta ett svar tillbaka som låter som "ja det vet jag väl"

Däremot så är jag inte så duktig på att sitta på golvet med dem... iaktar dem mycket i smyg. Men att delta i deras värld på det sätt du beskriver är ngt jag borde bli bättre på... Har precis lärt känna en hemmapappa här i byn där vi är nyinflyttade som har betydligt bättre fantasi än mig och vi hittar på mkt kul med barnen. Igår släpades det ut skumgummimadrasser och ett trädgårdsbord på gräsmattan och sen anordnades det hopptävling med tillhörande prickkastning av fotboll i hink. Åh vad kul de (och vi) hade.
Innan hopptävlingen så var vi i sandlådan, vi vuxna rensade bort maskrosor och de små gjorde geggamoja. Pappan släpade ut en stor hink med vatten som placerades intill sandlådan. Det blev stort jubel. Sånt där gör aldrig jag... men jag har ju en god läromästare nu.

Allt kladd och den där extratiden som kan gå åt vid ex påklädning klarar jag om jag är rejält förberedd... så det får jag väl se till att vara varje dag

Skämt å sido... båda de sakerna är sådana saker som jag har varit lite rädd att släppa för mkt på... men nu har ni fått mig på andra tankar.

TACK igen! Vad skulle jag göra utan er