Min Alex somnar o vaknar ledsen vad göra?

[Angela]

Hejsan alla,
Började med kuren för ca 14 dagar sedan så nu är vi mitt under uppföljningsveckan. Tycker att det har gått fantastikt bra MEN känner mig misslyckad under en punkt.

Har inte lyckats förmedla skrattet/glädjen innan man ska lägga sig. Vi har försökt med alla knep men det går bara inte fram. Märkte redan när vi började dag 1 att han blev stel och titta på oss som om vi var konstiga. Jag tror att han har kopplat "det roliga" med nattningen, han tycker inte om sin säng gråter och klamrar sig fast vid mig varje gång vi går förbi den.

Snälla vad/hur ska vi göra? Han vaknar lika ledsen på morgonen och det känns i hjärtat. Annars kan jag berätta att allt annat funkar bra somnar in runt 19.30 och sover fram till ca 07.00 (med lite stök under natten men somnar om själv)

Tacksam för alla svar!

[miar70]

Hej Angela!

Vad roligt att läsa att kuren gått så bra, och det här sista finslipet kommer ni också snart att ha grejat, det är jag säker på!

Kanske är det så att ni själva inte känner er bekväma med det skratt till gonatt ni försöker få till, och då märker såklart lillen det hos er och undrar vad tusna ni pysslar med ...

Vad tycker han är riktigt kul?
Kanske tittut, eller att bli jagad?
Kan det vara pruttar på magen eller fula grimaser?
Kör ett säkert kort, något som funkar andra tider på dygnet!
Jag har sex barn som funkat rätt olika; nån av dem har bara velat mysskrattat i soffan, varit mer nöjd än tokglad, medans den yngsta är smågalen och ska jagas, hissas, det ska lekas spöke och monster, så försök att hitta er "grej"!

Och lek i det rum som sängen står i under dagen också, har han den i ett rum som det bara sovs i så kan ni t ex ta in en cd-spelare och spela lite musik därinne på dagen, ni kanske kan jobba med nåt där - vika tvätt, måla osv...

De här ledsna läggningarna kommer att försvinna, men det kan ta lite tid för en del barn, mitt tips är att inom två veckor så är problemet borta

(Sen är ju barn lite olika här också - min yngsta, hon som busar hejvilt på kvällen, ligger ALLTID och gnölar ett tag, det är hennes sätt att komma till ro, medans några av barnen aldrig sagt ett pip!)

Mia

[TorsMamma]

Hej, Jag klistrar också in ett svar som AW skrivit i en ganska snarlig situation. Inte för att Miar70s svar inte redan är PERFEKT , utan för att du skall känna att vi alla har ungefär samma tankar och ibland skriver vi svaren på olika sätt och därmed når fram på olika sätt.

Tack för dina varma ord

Jag vet inte om vi har fastnat i ngt????

Hon gråter alltid när hon förstår att hon måste lägga sig. Vi skrattar och har det roligt hela dagen men när det är sovdags da måste jag räkna med minst 10-15 minuters gråt.

Där gav du svaret alldeles själv Ni har fastnat - hela lilla bunten. Du "räknar med minst 10-15 minuters gråt". På morgonen räknar du också med elände, av och till. (Och att hon vaknar gnällig är inte konstigt när hon somnar gnällig.)

Lilla mamma är alltså den som gråter när hon förstår att barnet måste lägga sig för hon vet vad som väntar och tycker det är så ledsamt och poff har lilla barnet ju lärt sig den saken. Och ett mönster har etablerats. Det "ska" vara jätteledsamt att gå och lägga sig. Och det "ska" vara jätteledsamt att vakna.

Bort det

Man kan säga att du / ni inte har kurat klart, helt enkelt. Ni har mycket riktigt fastnat på vägen och tappat bort målet, som var god, sammanhängande sömn, en sömn barnet vill ha och njuter av, en sömn för livet, en glädjekälla.

Mamma / pappa har inte lyckats sjasa ut alla vargar - en del har dröjt kvar på tröskeln och där har de byggt bo.

Små barn gör som vi lär dem. Nu tror lilla barnet att det ska vara så här, och HON kommer inte att ändra på någonting, om man säger

Så kura klart

Jaha, hur då

Du har fått fantastiska tips och goda råd här. Som jag också tackar för

Så backa bandet. Betrakta inte kuren som avslutad och barnet som "framme", för det är hon ju inte, utan fortsätt. Det får bli en liten minikur - skivan hakade upp sig, om man säger

När hon sätter igång sitt slentriangnällande, var alldeles kolossalt extra hurtig och glad själv vid läggningen, och bär dig åt som om hon vore alldeles strålande lycklig. Tjo och tjim: "Vad det ska bli SKÖNT att sova!" Som om du vore grön av avund men vansinnigt lycklig för hennes skull. Dröj inte kvar, skjut vargflocken rakt in i grytet på tröskeln och gå ut med ramsan, hurtigare och tjo-och-tjimmigare än någonsin. Ut med dig inom två minuter Helst bara en halv nu

Sätt genast på alldeles kolossalt glad och trevlig musik (dock utan sång), kanske en käck oemotståndlig Strauss? Det ska vara högt och frejdigt och oemotståndligt nog för DIG, så du faktiskt inte hör barnet - om du inte ska hänga i dörrspringan, vilket du ju inte kan, eftersom alla vargungarna inte är riktigt döda än, så pass på Jaga, jaga - du kan ju dansa under tiden; ska inte kunna låta bli Så kul ska det vara.

I Amerika finns skyltar som säger "Don't even think of parking here". Sätt upp en sådan skylt på barnets dörr. Våga inte stryka omkring där ens, än mindre parkera Tänk framåt, se framåt, kör vidare - målet hägrar och dit ska du, och du kommer INTE dit genom att stanna kvar där du var, och du kommer INTE dit genom att tro att lilla barnet ska hålla dig i handen och leda dig.

På morgonkulan vid första ljud - lyckligt eller olyckligt - ger du en enda upplysningsramsa som ska vara så klämkäck och hög och bestämd och hurtig och glad att du kräks åt dig själv, så tillgjord som du låter. Den kan vara x6 eller t o m x8 men sedan ska den följas av INGENTING som har med barnet att göra. Lär dig ett mantra. "Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott." Gör sedan någon nytta, som du kan passa på att få uträttat medan hon sover så gott Eller gå och lägg dig och sov lika gott själv.

Exakt på minuten som hon ska vakna bär du dig åt som om du aldrig sett henne förr. ÄNTLIGEN har barnet kommit Och som om hon GIVETVIS sovit hela natten som en gris, somnat lycklig och (inte hunnit än) vaknat lika lycklig, och allt är fullkomligt kanontoppenmegajättekul och underbart. Surar hon och gnäller och tror att det är synd om henne, dvs att mamma fortfarande tycker synd om henne, tar du ur henne det med om möjligt ÄNNU roligare återseende-baluns, som om hon vore solen själv. Igen

Ge den här lilla minikuren 4 kvällar och nätter / morgnar, uppför dig som (målmedvetet) folk och rapportera sedan - och minns då att det var vad DU gjorde och inte gjorde som är betydligt mer spännande och intressant än vad HON gjorde och inte gjorde.

För ledningen är din

[Angela]

Tack snälla för era svar.
Ska redan ikväll försöka ändra attityd så får vi se hur det går. Ska ha alla goda råd i huvudet. Jag tror också att det kan ha med att göra att vi alla sover i samma rum men just under kurens så har han sovit i storebrors rum så att vi kunnat stänga dörren. Vet inte riktigt heller hur länge vi ska hålla på så här...förslag ???? Nån gång måste han tillbaka till vårt sovrum

Ni kunniga kanske har fler goda råd att ge mig 8-[

Tack tack!

Mvh/Angela

[miar70]

Vad bra att du känner dig styrkt - TorsMammas AW-svar är ju jättebra!

Nån gång måste han tillbaka till vårt sovrum

Ni kunniga kanske har fler goda råd att ge mig 8-[

Vad bra att du känner dig styrkt - TorsMammas AW-svar är ju jättebra!

Jag ser att storebror är elva år, så han kan ju vilja ha rummet själv, men kan inte storasyster och lillebror dela rum? En sån trygghet och glädje för dem, jag lovar!

Hur gick läggningen ikväll

[Angela]

Wow härligt med svar så snabbt

Vi försökte skratta och det var storasyster som skrattade högst vi (min man o jag) var alldeles svettiga men några få leenden fick vi sen när vi närmade oss rummet (sängen) så började gallskriket igen. Han har precis somnat in efetr ca 30 min gallskrik som jag tolkar som "jag vill inte vara här ensam"

Vi har tyvärr inte lyxen (än) att barnen har eget rum det är bara storebror som har eget rum vi andra (4 st) delar sovrum i vanliga fall. Vad tycker du/ni att jag ska göra...ska han in i vårt sovrum igen??? Känns som om vi stör honom då, kluven!

/angela

[miar70]

Hej igen!

Det kommer, jag lovar! Kom ihåg att negativa förväntningar är lika uppfyllande som positiva, så se inte bakåt när ni ska lägga, utan koppla på Attityden så har ni snart förmedlat det ni vill - att det är SKÖNT att lägga sig!

Ni är inte ensamma om att bo trångt, det finns massor med trångbodda familjer här på forumet, och de viktiga är att barnen har varsin egen vrå, avskild från synintryck, med tyg eller vikväggar. Ljud spelar inte så stor roll, förutom att just föräldrarna kan ha svårt att koppla bort barnljuden, men för barnen spelar det inte roll!

Vad säger storebror? Är det ok för honom att dela rum med lillebrorsan, för isåfall kan han kanske fortsätta sova där?

Hoppas ni får en skön natt

[Angela]

Ja vi kanske ska ta in honom i vårt rum igen för att storebror får sova i vardagsrummet (han tycker visserligen att det är skoj) men han ska inte behöva ändra på sina rutiner

Tack för all support ska ge mitt bästa med att ändra även på detta vi har nu trots allt fått sova flera timmar i sträck för första gången sen han föddes och det tack vare shn-kuren

Godnatt alla/Angela

[miar70]

Berätta gärna hur det går för er sen, Angela!