Hjälp! Inte hindra!

[MorRor]

Jag måste bara fråga hur ni klarar att vara så coola 8) ,när era barn stoppar saker i munnen. Jag önskar inget hellre än att jag kunde vara det också. Om jag skulle ha låtit Teo hållas utan att hindra hade jag inte hittat den långa vassa glasbiten som satt längst bak i svalget på väg ner i halsen eller snusen som hastigt åkte in när jag tittade bort en halv sekund vid uteleken. När barnen gräver i jord eller sand kan det ju faktiskt finnas mer än bara jord därnere. Han har hållit på med denna notoriska inmatning av allehanda ting sedan han själv kunde plocka upp saker från golvet. Nu är han snart 13 månader och jag vet att jag hindrar honom och jag vet att jag inte borde det, men jag är livrädd för att han ska få i sig något giftigt vasst eller farligt som jag inte vet om vad det är bara för att jag inte varit där och grävt ut det han stoppar i sig.
Ja.... problemet ligger hos mig..jag vet det , men om någon har något tips eller känner som jag får ni gärna dela med er.

[Gunzan]

Med lillkillen som är 1 år så låter jag honom få äta på nästan allt han vill. Jag brukar kolla snabbt över området om det finns något olämpligt annars så kollar jag då och då vad det är han stoppar i munnen men annars så låter jag honom hållas. Jag har en 3-åring som fortfarande stoppar allt i munnen och henne säger jag till hon behver inte ha pinnar, stenar eller annat i munnen. Hon kan undersöka sin omgivning med fingrarna istället.

/Gun

[MarieH]

Hej!
Vi låter visserligen gumman smaka på det mesta som hon får för sig, även om det inte är mycket. Men, vi håller ögonen öppna. Det är inte meningen att man skall sitta bredvid och titta på när de smakar på glasbitar, knivar eller annat som de kan skada sig på. Då får man avleda och plocka bort.

Och när det gäller snus och annat som vi inte vill att hon skall stoppa i munnen, så kör vi efter tips vi sett här och i Barnaboken: vi tar bort det under stora åthävor (bläää, öursch, äääääckligt... med tillhörande miner - att man inte blir inspärrad av de "normala" föräldrarna ). Och går det inte att ta bort så tittar vi på det, kör samma procedur och avleder "Kolla, vilken fin hund!", "Var är katten?". (När hon var mindre funkade det till och med med "Kolla, en stor sten!" - bara vi var tillräckligt entusiastiska .)

Ett hett tips är också att gå Röda Korsets kurs "Barnolycksfall", den ger kunskap om hur man skall agera i skadesituationer med barn och man får handfast träna på speciella dockor i att få loss saker som fastnat i halsen, ge mun-mot-mun-metoden och liknande.

/Marie

[MorRor]

Tack för era inlägg!

Tror jag måste gå den där kursen i barnolycksfall. Kanske jag kan inta en coolare attityd då.

Det jag är mest rädd för är att han stoppar något i munnen, som jag inte ser och sedan får "konstiga" symptom och man inte kan uppge vad han fått i sig vid ev. läkarkontakt. Det är ju inte alltid så att man vet vad som finns i jord och sand när de grabbar in nävar med eländet. Men.....som sagt...man får leva med detta och det går ju över någon gång ( 3 år sa du Gunzan)

På återhörande och ha det bra allihop!