"Skäll"/tillsägelse för att inte &a

[Kristin]

Hej!

idag var jag hemma hos en kompis som gav sin son lite skäll (var allvarlig på rösten/sade till honom..) att hon inte tyckte det var ok att han åt sin lunch så dåligt (dricksyoghurt och en smörgås). Han gick från bordet och sedan var det sovdax för honom.

Jag kände i magen att det inte kändes "rätt" att hon blev arg/besviken på honom. Kändes jättekonstigt.

Info: familjen är ingen "barnaboksfamilj" med allt vad det innebär.

Vad tycker ni?

En undrande Kristin

[Sagomamma]

Det enda jag kan tycka och konstatera är detsamma som du -det där är ingen Barnaboksfamilj, nej. Kanske att pojken kommer få en konstig inställning till mat i framtiden, kanske inte.

Det skulle kunna gå åt VÄLDIGT massor med energi om jag gick omkring och förfasade mig över hur andra familjer handskades med sina små, eftersom det ständigt och jämt nästan sker små "icke-barnaboks-konstigheter" bland familjerna därute... Till 100% vet jag att det finns folk som förfasar sig även över MITT sätt att handskas med våra små "problem" som uppstår ibland med min Saga.

Det finns helt enkelt olika sätt att se på saker och ting, och många gånger tvingar jag mig själv att tänka "det där är DERAS övertygelse, min egen är en annan!" Annars hade jag nog gått runt och föreläst om Anna Wahlgren jämt, och folk hade bara blivit ordentligt trötta på mig... Och den energin behöver jag till annat -en vääldigt upptäckande Saga just nu till exempel!

[Kit]

Jag förstår dig, Kristin, det är urjobbigt att se och höra. För att inte själv bryta samman mest hela tiden tvingar jag mig att vända ryggen åt liknande situationer. Men svårt är det....

[Gunzan]

Hej Kristin,

Ja, men det är ju kanske så att du inte vet hela bakgrunden till det hela. Det kan vara så att han kanske inte äter som han ska och mamman är orolig. Hon har kanske gjort allt och det funkar fortfarande inte. Om man ger den maten till lunch så har hon antagligen testat mycket annat och detta är kanske det ända som han tycker om och hon var desperat. Äter han inte i dag heller!!!

Det är svårt att vara kolugn när barnen inte äter. Visst äter de dåligt i omgångar men är barnet inte sjukt och kanke får i sig en macka och en banan på en dag och detta håller på i över en vecka så kan man bli orolig.

Vi försöker att göra maten så odramatisk som möjligt för vår dotter som är 3 år men ibland så äter hon nästan ingenting på flera dagar och hon är en riktig smalis. Hon är snart en meter och väger under 14 kg så man blir lite orolig ibland. Visst får man vara glad att hon äter överhuvud taget men vi äter inte mycket struntmat och det mesta som vi äter är grönsaker och något till tex kött/kyckling det kan även komma in lite pasta och ris som extra.

Frukt tycker hon om och kan man få i henne en banan så är lyckan gjord då vet man att då har hon fått i sig så att hon klarar sig i värsta fall utan någon mat förutom kvällsvällingen.

Vet att barn inte svälter sig till döds men man blir ibland orolig och då ter sig oron på många sätt att visa att man inte tyckte det var ok att det inte blev någon lunch kan jag förstå även om vi försöker att inte bry oss om om hon äter eller inte men det är svårt.

Detta går i perioder ibland äter hon som en häst på lunch då räcker det med att hon sitter med på middagen och tittar på maten och konverserar med oss och kanske gnager på en bit mat eller leker med den.

Alla föräldrar vill sina barn väl men alla vet inte hur man skall göra. Detta gäller alla föräldrar. Ibland ställs man inför "problem" som man inte vet hur man skall lösa och när man känner att man inte vet hur man skall ta sig ut från detta så söker man oftast hjälp utefrån för man blir lätt hemmablind och behöver tips. Detta kan även hända barnaboksbarnsföräldrar. Det är ett väldigt laddat ämne att ta upp mat speciellt för småbarnsföräldrar.

Många blir provoserade bara man säger att man handlar KRAV-mat och äter med tanke. Det är kanske inte lämpligt att stövla in och säga hur man skall göra eller vad barnet skall äta i en sådan situation men om hon frågar dig hur du hade gjort så kan du svara henne.

Hur hade du gjort i en sådan situation och vad hade du gett dit barn till lunch?

När jag vill att min dotter skall äta lunch för att det har varit mycket strunt som har kommit ner i magen om vi tex har varit på öppna förskolan så ger jag henne blodpudding. Det vet jag att hon äter, hon får en råkostsallad + lingonsylt till det och om vi har citron så får hon citronvatten till. Jag älskar blodpudding men det är ju inte bra mat, visst är det järn i maten men det finns bättre mat som det också finns järn i.

Jag slarvar ibland för jag vill att hon skall få i sig något över huvud taget.

Lite tankar ifrån mig, jag dömmer dig inte men det kan finnas så mycket annat bakom och inte att barnet inte är ett barnaboksbarn som gör att det blev så.

/Gun

[Kristin]

Hej!

Jag förstår inte riktigt hur ni har tolkat mitt inlägg ....

Jag ville väl mest få synpunkter på om det är "rätt" att mer eller mindre "skälla" på ett barn som inte äter upp sin mat. För mig låter det helt otroligt att göra det.

I det här fallet vet jag att det är si och så med kosten. Godis och kakor är vanliga mellanmål. Konstigt om grabben inte äter lunch då.

Ja, ja det är lätt att vara kritisk och jag utnämner mig inte till "världens bästa förälder".

Sist i inlägget skrev jag att familjen inte tillämpar barnaboksfilosofin och det var ren INFO. Ingen värdering i det alls. Barnaboksbarn är inte bättre än "vanliga" barn.

Svårt det här med att få igenom sitt budskap i mail... Jag var mest ute efter synpunkter på att skälla på barn som inte äter och hur man skulle kunna hantera det. That´s all..

Ha det!

Kram K

[Gunzan]

Hej igen Kristin,

OK, då förstår jag

Nej, det är inte rätt att skälla på ett barn för att det inte äter men man kan lätt bli irriterad över att barnet har gått och frågat efter mat i flera timmar och ÄR hungrig men vägrar äta för att ... någon anledning som kommer upp vid just middagen. Det är så mestadels av tiden.

Vår dotter får väldigt sällan kakor och sådant och är det mellanmål så är det frukt som gäller. Såg att ditt barn är bara en liten en så länge så det kan vara svårt att veta hur en matvägrande 2-3 åring är. Idag är det dagis för tjejen och då brukar hon äta bra så idag kan jag vara lugn. Hon bör även vara väldigt hungrig då hon inte ätit nästan någonting under snart 3 dygn.

Man skall göra så som med sömnen. Man erbjuder mat och sedan tar man undan maten och det blir inget förrän det bjuds mat nästa gång. Så håller man på tills barnet förstår att man äter då det står mat på bordet för det blir inget annat. Om det var det du undrade över hur man skall gå till väga om barnet inte äter.

/Gun

[Kit]

Svårt det här med att få igenom sitt budskap i mail...

Ack, så sant! Det är såååå himla lätt att missförstå och bli missförstådd i ett diskussionsforum och ibland fattar man absolut inte hur det gick till eller vad som hände och sedan är det lika svårt att förklara missförståndet.... ](*,)

Jag tycker inte det är sjysst att skälla på ett barn, som inte äter upp sin mat. Det finns andra sätt - bra sätt - att hantera det!

[Kristin]

Vår dotter får väldigt sällan kakor och sådant och är det mellanmål så är det frukt som gäller. Såg att ditt barn är bara en liten en så länge så det kan vara svårt att veta hur en matvägrande 2-3 åring är. Idag är det dagis för tjejen och då brukar hon äta bra så idag kan jag vara lugn. Hon bör även vara väldigt hungrig då hon inte ätit nästan någonting under snart 3 dygn.

Man skall göra så som med sömnen. Man erbjuder mat och sedan tar man undan maten och det blir inget förrän det bjuds mat nästa gång. Så håller man på tills barnet förstår att man äter då det står mat på bordet för det blir inget annat. Om det var det du undrade över hur man skall gå till väga om barnet inte äter.

Jag är medveten om att jag egentligen inte alls vet hur det kan vara att ha ett matvägrandebarn i 2-års åldern då vår plutt bara är 9 mån...(dock är han nu inne i en efter-magsjuka-period och äter mindre än vad han brukar och han äter MYCKET annars. Jag försöker tänka på hur hans humör är, i stället för hur lite han har ätit och humöret är BRA).

Jag har också tänkt att vi skall köra erbjuda mat och ta undan om det inte äts etc. Jag återkommer om ca 1 år med rapport .

Men, visst är det konstigt det där med att barnen äter på dagis, men inte hemma ... Min brorson är likadan .... Ibland undrar jag om man inte skulle ta och göra en "Anna" och skaffa måååååånga barn. Då skulle det inte finnas tid eller lust till att hålla på och mecka med barnen och deras "konstigheter" ...

Ha det!

Kram
Kristin