Hej1
Min 6-årings(el. blivande i juni) beteende har eskalerat till det sämre... Han retar gallfeber på hela familjen. Tutten- och bebisspråket är kvar, och han använder det samt grimaser och fula tecken och ord(när han blir arg(vilket är rätt ofta) och sätter hela familjen i gungning, samtidigt som hans enormt fina sidor också finns där. När han vaknar på morgnarna tex så börjar han redan i sängen med att retas, han kittlar sina syskon fast de sover och pratar högt. Som ni förstår så har vi inte tagit tag i sovningen ännu, utan barnen nattvandrar fortfarande till oss. fast man ber honom att sluta så hjälper det inte det minsta, inte heller att man ber honom gå in på sitt rum. jag får ta ett bryskt tag om hans hand, och leda in honom på sitt rum. Lämnar jag honom där och förklarar vänligt men bestämt att man ligger tyst till det är morgon så kommer med full kaft och upprepar hela registret. Det resulterar i att jag får stå som en polis utanför. Nu på morgonen vaknade han 05.38 och började kittla storebror och prata högt. Jag fick ta ett bryskt tag om hans arm och gå in på hans rum, och sen la jag mig med honom och sa att det är fortfarande natt så vi ska sova mera. Han vrider och vänder och vill gå ner, jag säger nej. Till slut börjar han prata högt, och jag blir bara så arg att jag kniper till om hans mun på ett bryskt sätt. Usch, det är helt fel och oacceptabelt, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min pojke blir såklart arg och säger fula ord, jag går in till min man och säger att han får hjälpa mig. Han tar med honom ner och sätter på en film. sen sover vi andra vidare en stund.. Nu sitter storebror och mellanbrorsan vid tv:n, men mellanbrorsan kan inte låta bli att reta storebror så pappan måste sitta emellan!!! Så här har det varit ett längre tag, han bara provocerar. Nyss så gick pappan upp med honom på rummet för att han inte kunde låta bli att retas. det hela eskalerade efter vår sjukdomsperiod på 4 v(influensa, lunginflammation, öroninflammation utspritt bland familjemedlemmarna) Nu har vi precis återhämtat oss från magsjuka. Hemma leker han aldrig med något själv, förut så byggde han mycket med lego, men inte nu. Vi har påskpysslat nu i dagarna, och det älskar han, likaså tycker han om att spela memory. På morgnarna bäddar han sin säng, dukar av och fram, sätter på ngn tvättmaskin då och då samt hjälper till att laga mat. Han har inget eget jobb vilket jag har tänkt på länge men inte fått till... Krafterna går åt till att skilja barnen åt när de bråkar känns det som.
På dagis är han en lugn och stabil kille som det aldrig är ngra konflikter kring. Han är dock väldigt blyg, och han har varit på gymnastik ngra ggr m. en dagiskompis, men då har han först inte vågat gå in, utan stått utanför ibörjan(när han väl kommit in har han varit med.
Nu hör jag honom nerifrån: han härmar sin lillasyster, men hon brydde sig inte. Annars är det så att hon skriker sluta, och sen slår till sin bror för att hon blir så arg, och det värsta är att jag känner mig lika arg ibland och har svårt att vara "en klippa". Jag säger då att - Man slåss inte, man klappar fint. Nu får ni krama om varandra. Lillasyster är då så arg att hon vägrar, ibland springer hon därifrån. Mellanbror står ofta med utsträckta armar och en "fjantmin" som gör att lillasyster blir ännu argare. Usch, vi har verkligen också tappat glädjen med barnen här hemma, jag är jätte-sugen på att ringa Annas hjälpakut.. Vi skrattar alldeles för lite, vi har kört kittel-monstret ibland på kvällarna och det älskar mellankillen, ja egentligen alla barnen, men ibland går det också överstyr, att det blir för häftigt. Ja jag borde kanske skrivit på klagomuren istället... Nu kom han upp till mig och satte sig. Han provad systers klippdockor i 2 min, sedan sa han att han var arg. -Varför är du arg, sa jag. För att du ska komma ner, sa han. Jag kommer snart, är inte riktigt klar än, du kan väl gå in och bädda och dra upp persiennerna så länge, sa jag, men det ville han inte... och tog lillasysters glittersko istället, och retas.....
Hälsningar Mariapia

Mamma till tre älskade trollungar f. -98, -02 och
-04