Hur hantera nagelbitning?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Andie
Inlägg: 7
Blev medlem: tis 25 jan 2005, 23:02
Ort: Skåne

Hur hantera nagelbitning?

Inlägg av Andie »

Är det någon som har erfarenhet av barn som biter på naglarna? Tips och råd tas tacksamt emot.

Vår underbara tjej på 3,5 år har de senaste månaderna börjat bita intensivt på fingrarnas naglar och vi har försökt förklara och prata med henne men hon biter och tuggar närhelst hon får tillfälle. Förutom att det är sorgligt att se hennes fina fingrar/naglar helt nerbitna så är hon infektionskänslig på grund av födoämnesallergi och nagelbitandet gör ju att virus och bakterier får en "gratisväg" in i kroppen.

Vi har de senaste 3 veckorna provat att ignorera bitandet och inte tjatat på henne om att låta bli men inte heller det har någon effekt.

Tacksam för svar,
Flicka född aug-04. SHN-kur i jan-05.
Pojke född feb-08.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Bita på naglar är ju en form av spänningslösning, som somliga tar till. Andra gör annat, dunkar huvudet i väggen, sitter och skakar med ett ben...

Jag skulle ta itu med det på en mer praktisk linje, för att det inte ska bli ett maktmedel för henne. Dvs om hon känner att det betyder något för er om hon biter/inte biter kan det lätt bli det, som med matvägran eller sömntrassel. Istället för att i långa haranger av ORD förmana och förklara att man inte biter på naglarna så ta hand om de stackars fingrarna i HANDLING i stället: "Oj då stackars små fingrarna, så ont det blir på dem. Ska vi blåsa lite. Och här får vi nog sätta på lite plåster så de blir hela och fina igen." Och sen erbjuda något annat att bita i, både rent bokstavligt - som ätbara mutor - och mer bildligt. Dvs något utmanande där hon får utlopp för lite pillpyssel eller som erbjuder social delaktighet eller annan spänningslösning där hon får händerna upptagna av ANNAT.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

Det här har vi också varit igenom. Och det var en otroligt tydlig koppling till trotsåldern när det var som värst. Spänningslösning var ordet! Sen slutade vår kille helt av sig själv (vilket varken mamman eller pappan har gjort... :oops:).

Anna har skrivit ett supersvar på detta någonstans. Ska leta!

Tinis
Gäst

Inlägg av Gäst »

Andie
Inlägg: 7
Blev medlem: tis 25 jan 2005, 23:02
Ort: Skåne

Tack! Här är goda råd inte dyra..

Inlägg av Andie »

Tack för tänkvärda tips och funderingar./Andie
Flicka född aug-04. SHN-kur i jan-05.
Pojke född feb-08.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"