Fjällfolket skrev: Kan någon tala om för min lilla Meja att hon bara är 8 veckor?
8 veckor hon föddes ju nyss! Jag håller med dig, man vill liksom "suga på karamellen" extra läääänge när det är sista bebisen i familjen.
ElleSurkål och ödlor
-
Fjällfolket
ÅH gillar du Skunk? \:D/Jannika skrev: Jag förstår inte när Skunk Anansie-Jannika blev en sån sucker för melofestivad-ballad? Sarah förra året och Sanna i år. Jag börjar iofs närma mig 40. Kanske därför...
Jag var på konsert i globen när min förstfödda låg i magen. Vi dansade båda 8) hejvilt till först Skunk... och sen Lenny Kravitz =P~
mmm...vilka minnen...
/Fjällmor
Hej alla!
Jag har inte dött eller så (har jag inte skivit på typ EN dag, eller)
men jag har fullt upp med kusin-besök, hunduppfostran, telefon-stöd till sur-bebismamma och ett brådskande horro.... Pust!
Jag återkommer...
Heja Meja! Nella har stått på alla fyra sen hon var två månader men det blev liksom inget framåt förrän vid sju. Så hon har nog kopplat reptilhjärnan ORDENTLIGT med resten, haha!
Vad är primtal nu igen?
Prinsen?
Kram Jannika
Jag har inte dött eller så (har jag inte skivit på typ EN dag, eller)
men jag har fullt upp med kusin-besök, hunduppfostran, telefon-stöd till sur-bebismamma och ett brådskande horro.... Pust!Jag återkommer...
Heja Meja! Nella har stått på alla fyra sen hon var två månader men det blev liksom inget framåt förrän vid sju. Så hon har nog kopplat reptilhjärnan ORDENTLIGT med resten, haha!
Vad är primtal nu igen?
Prinsen?Kram Jannika
Primtal
Vad är primtal! Det 50 första primtalen är:
2,3,5,7,11,13,17,19,23,29,31,37,41,43,47,53,59,61,67,71,73,79,83,89,97.
101,103,107,109,113,127,131,137,149,151,157,163,167,173,179,181,191,193,197,
199,211,223,227,233,239.
22323534767823782346243484696056057805766554354563456767669649046091 är ett stort primtal. :o
Hälsningar från Gabriel
PS. Mamma lägger till att definitionen på primtal är att talet bara är jämnt delbart med 1 och sig själv!
2,3,5,7,11,13,17,19,23,29,31,37,41,43,47,53,59,61,67,71,73,79,83,89,97.
101,103,107,109,113,127,131,137,149,151,157,163,167,173,179,181,191,193,197,
199,211,223,227,233,239.
22323534767823782346243484696056057805766554354563456767669649046091 är ett stort primtal. :o
Hälsningar från Gabriel
PS. Mamma lägger till att definitionen på primtal är att talet bara är jämnt delbart med 1 och sig själv!
Åh, vilken förmiddag. Stress är inte bra för barn och fyrbarnsmammor. Jaja hade utflykt med dagis och skulle vara klar en timme tidigare på morgonen. Det gick bra. Ute föll snön i stooora flingor och marken var vittäckt av utmärkt snöbollssnö. På köpet kom alla vi andra ut extra tidigt och jag lovade att vi skulle gå till Koala-stenarna innan det var dags för Nike och hennes dagis-utflykt. På vägen träffade vi en annan småbarnsmamma som precis kört kur med lysande resultat men nu hade det tjorvat lite. Det blev ett mycket längre samtal än jag tänkt så vi hann inte iväg till stenarna utan klockan var så mycket att det var dags att gå till dagis direkt. Milo var INTE nöjd. Helt förståeligt. Jag föreslog att vi kunde gå efter vi lämnat dagis istället och det tillsammans med Nikes alldeles förtjusande diplomatiska storasystertalanger så kom vi iväg. Då kände Nike att hon frös om fötterna. Jaha, det var bara att knata hem och byta till varmare skor, hon skulle ju ändå på utflykt hela dagen. Milo knorrade men hängde på. Mamman svettades av att dra vagnen genom halvtöig snö. Och sen iväg till dagis. Då var vi så sena att jag frågade dagisfröken om det ens var idé att klä av Nike alla kläder när de snart skulle gå ut igen. Det tyckte inte fröken och hon sa att hon snart skulle ut med resten av gänget så om jag kunde vänta en kvart med Nike ute vore det toppen. Inga problem, vi skulle ju hinna till stenarna ändå. Nä. För det tog 40 minuter. Så vi hann inte till några stenar och Nella hade hunnit sova klart. Det var bara att börja knata hemåt när jag inser att vi inte har nån mat hemma! Släpandes vagnen genom numera ganska mycket snö och en tvärsur Milo. In på affären, handla, betala, packa. Milo hjälpte till under protest, haha! Klockan blev mycket, egentligen dags för lunch. Hej och hå, nu började Nella lacka ur också. Hem och in med sura gänget, amma, fixa lunch. Milos jobb är att duka men nu hade han fått nog och tänkte INTE göra nåt annat än slänga grejor och skrika. Lirkade och fjäskade, inget funkade. Till slut var det bara avsjälpning på soffan kvar. Efter en liten stund kom han ut i köket igen, solstrålande, dukade och hällde upp vatten, konverserade och busade med Nella. När vi ätit en stund klappade han mig lite på armen och sa:
-TELÅT MAMMA, JA KREK Å INTE DYKA.
Gullungen. Imorgon ska jag INTE stressa, DET lovar jag. Phu.
Jaja hade utflykt med dagis och skulle vara klar en timme tidigare på morgonen. Det gick bra. Ute föll snön i stooora flingor och marken var vittäckt av utmärkt snöbollssnö. På köpet kom alla vi andra ut extra tidigt och jag lovade att vi skulle gå till Koala-stenarna innan det var dags för Nike och hennes dagis-utflykt. På vägen träffade vi en annan småbarnsmamma som precis kört kur med lysande resultat men nu hade det tjorvat lite. Det blev ett mycket längre samtal än jag tänkt så vi hann inte iväg till stenarna utan klockan var så mycket att det var dags att gå till dagis direkt. Milo var INTE nöjd. Helt förståeligt. Jag föreslog att vi kunde gå efter vi lämnat dagis istället och det tillsammans med Nikes alldeles förtjusande diplomatiska storasystertalanger så kom vi iväg. Då kände Nike att hon frös om fötterna. Jaha, det var bara att knata hem och byta till varmare skor, hon skulle ju ändå på utflykt hela dagen. Milo knorrade men hängde på. Mamman svettades av att dra vagnen genom halvtöig snö. Och sen iväg till dagis. Då var vi så sena att jag frågade dagisfröken om det ens var idé att klä av Nike alla kläder när de snart skulle gå ut igen. Det tyckte inte fröken och hon sa att hon snart skulle ut med resten av gänget så om jag kunde vänta en kvart med Nike ute vore det toppen. Inga problem, vi skulle ju hinna till stenarna ändå. Nä. För det tog 40 minuter. Så vi hann inte till några stenar och Nella hade hunnit sova klart. Det var bara att börja knata hemåt när jag inser att vi inte har nån mat hemma! Släpandes vagnen genom numera ganska mycket snö och en tvärsur Milo. In på affären, handla, betala, packa. Milo hjälpte till under protest, haha! Klockan blev mycket, egentligen dags för lunch. Hej och hå, nu började Nella lacka ur också. Hem och in med sura gänget, amma, fixa lunch. Milos jobb är att duka men nu hade han fått nog och tänkte INTE göra nåt annat än slänga grejor och skrika. Lirkade och fjäskade, inget funkade. Till slut var det bara avsjälpning på soffan kvar. Efter en liten stund kom han ut i köket igen, solstrålande, dukade och hällde upp vatten, konverserade och busade med Nella. När vi ätit en stund klappade han mig lite på armen och sa:-TELÅT MAMMA, JA KREK Å INTE DYKA.
Gullungen. Imorgon ska jag INTE stressa, DET lovar jag. Phu.
-TELÅT MAMMA, JA KREK Å INTE DYKA.
Milo, jag är kär i dig Tur Jannika att alla dagar inte är så där.
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Tack rara ni!
Storsint av honom. Men det är ju inte omöjligt att han levt många fler liv än mig och tyckte att han kunde kosta på sig det. 
Jander sa en gång:
-Innan jag föddes så träffades alla vi syskon där uppe och bestämde att vi ville ha dig och pappa som föräldrar. Och sen bestämde vi i vilken ordning vi skulle födas.
Vad svarar man på det?
-Jaha! Se där!
Och jag minns att min lillebror berättade när han var tre år hur han svävat runt på natten och sett när alla vi andra låg och sov. Och att mamma snarkade!
Ibland undrar man ju vad som är fantasi och vad som är sant.
Kram på er! Jannika
Jamen jag vet! Han är en väldigt klok liten man för att bara vara 2,5 år och mitt i trotsen. Var det nån som skulle be om ursäkt var det hans stressiga mamma som lovar, inte håller och hetsar fram genom snömodden.kiki skrev:
Storsint av honom. Men det är ju inte omöjligt att han levt många fler liv än mig och tyckte att han kunde kosta på sig det. Jander sa en gång:
-Innan jag föddes så träffades alla vi syskon där uppe och bestämde att vi ville ha dig och pappa som föräldrar. Och sen bestämde vi i vilken ordning vi skulle födas.
Vad svarar man på det?
-Jaha! Se där!
Och jag minns att min lillebror berättade när han var tre år hur han svävat runt på natten och sett när alla vi andra låg och sov. Och att mamma snarkade!
Ibland undrar man ju vad som är fantasi och vad som är sant.
Kram på er! Jannika
Ja, du Jannika här är det fullt upp! Vi lever just nu bland kartonger och har snitslad bana i v-rummet Stora flyttlasset går på fredag, ska bli så roligt!! Bröllopsplanerna ligger på is nu under flytten men vi ska sätta fart igen så fort vi kommit iordning. Måste få ut inbjudningarna i maj och träffa kocken och kolla in lokalerna. Är förresten 2007´års "Årets kock" som ska laga maten, lite kul Hur går det själv?
Lillasyster har tacksamt tagit emot den hela natten. Somnar så gott kl 20 och sover som en gris ända till vi väcker henne 7.30. Hon har om möjligt blivit ÄNNU mera förtjust i mat nu =P~
Elle
Stora flyttlasset går på fredag, ska bli så roligt!! Bröllopsplanerna ligger på is nu under flytten men vi ska sätta fart igen så fort vi kommit iordning. Måste få ut inbjudningarna i maj och träffa kocken och kolla in lokalerna. Är förresten 2007´års "Årets kock" som ska laga maten, lite kul Hur går det själv? Lillasyster har tacksamt tagit emot den hela natten. Somnar så gott kl 20 och sover som en gris ända till vi väcker henne 7.30. Hon har om möjligt blivit ÄNNU mera förtjust i mat nu =P~
Elle Storebror född -05 kurad feb-06 Lillasyster född -07 SM från start De snitslade banorna känner jag alltför väl till. Tänk när jag och darlingen var utan kök i ett halvår. Vi kunde inte rusta fortare för vi var fattiga OCH nybörjare. Kylskåpet och kokplatta i vardagsrummet, diska i handfatet, byggdamm ÖVERALLT och nyss nämnda snitslade banor. Men vi var dödligt kära och levde på den och gott humör. Klarar ett förhållande dylikt känns det som om man fixar vad som helst.Våra bröllopsplaner har strandat på festlokal. Vi väntar på offerter och menyförslag men de kommer aldrig. Vi köper inga grisar i säcken. Men vi har prelbokat flera så nånstans ska vi väl hamna. Jag får för mig att det är nåt ännu bättre som väntar eftersom det segar så.
Jaha, är Lilly ett matvrak alltså?
Nella kan peta sig en hel del, två burkar om det ska vara så, men då får det gå fort. Hon är ingen matnjutare som sina bröder. Nike var likadan. Äta är överreklamerat. Ammas också. Pappa matar liiite för långsamt och det är inte populärt. Annars håller Gävle på att snöa över! Det har fallit massor i två dygn. Jag hade tänkt sätta påskfjädrar på vårat lilla träd utanför köket men jag tror jag sparar det ett tag.
Kram på er! Jannika
-
Gäst
Ach sooooo!Gablex skrev:Kanske Reebok?! Eller Puma - DET hade väl varit läckert?! Skämt åsido - min dotter heter också Nike. Som Jannikas. Fast i andranamn.
Jannika, häromdan upptäckte jag att en av dom där söta stora brittiska dockorna på morgon-bollibompa (tweenies tror jag dom heter) heter Milo! Har du sett det?
Lilla Hjärtegull ääääälskar Milo & Co.Jag måste vara lite småtrög, för jag försår inte vad ni menar med snitslarna....
:-s Det kanske vore bra för mig att haja nu när det är några veckor kvar till vår stora husrenoveringskickoff.Ja, det du Gablex, Puma vore coolt. Och kult! Men då kan man inte ha en liten dam som mest är som en chokladkanin inlindad i guldfolie. (Blink, blink Nancy)
Apropå det, vet nån om Små Einsteins går att köpa på DVD eller video? Vi har missat Afrika-programmen till Jander sorg. Hans fadderbarn kommer från Sudan och vår morfar är en sann Afrika-människa.
Kram Jannika
Näe, det har jag missat. Fast vi missar allt vad barnprogram heter. Mellan 8-10 är vi ute every day och från 18 har vi bad och liknande stojsigheter i vår familj. Ett tag var jag energisk och spelade in det som vi tyckte var bra (Einsteins, Dora, Evas...) men nu har jag tappat gnistan och vi kör dem vi har ibland.Tinis skrev:Jannika, häromdan upptäckte jag att en av dom där söta stora brittiska dockorna på morgon-bollibompa (tweenies tror jag dom heter) heter Milo! Har du sett det? Lilla Hjärtegull ääääälskar Milo & Co.
Apropå det, vet nån om Små Einsteins går att köpa på DVD eller video? Vi har missat Afrika-programmen till Jander sorg. Hans fadderbarn kommer från Sudan och vår morfar är en sann Afrika-människa.
Kram Jannika