Nu är jag riktigt förtvivlad. Det fungerar inte, och både jag och Edvin är helt slut nu... Ok ej återfallsnatt eller två, men vi har inte kommit ur det.
Höjdpunkten var 5e natten, då han sov 19-06 med några småpip som han klarade själv. Underbart!!!!
Men sen har det gått utför. Uppföljningsveckan hade vi problem med vargtimmen, och det får man ju ta - inget direkt problem. Men, senaste veckaan har skriket börjat mellan 4-5 och inte slutat förrän väckarklockan ringer 6.45. Det har inte spelat roll vad jag gör - avvaktar helt, ramsar, buffar, solfjädrar. Inget tar ordentligt. Det kan ta så att han blir tyst 5-10 min, och jag hinner tänka "äntligen" - men just då drar han igång igen.
Jag börjar känna mig som en barnmisshandlare som låter min lilla kille ligga och skrika så här. Han är förtvivlad.
I natt brakade jag ihop av utmattning och gjorde det man aldrig någonsin får göra... efter 1½ timmes skrik, från 2.30 till 4, och ingen respons på ramsa, avvakta eller buffnign/solfjäder, så tog jag upp honom och ammade. Ja, jag vet, "bara ta upp om åka till akuten" men jag stog inte ut och visst inte vad jag skulle ta mig till. Effekten blev slående - han åt fem minuter, grymtade lite när jag la tillbaka honom, var tyst 5 minuter och började sedan glatt snacka. Det är första gången på hela kuren som han pratat glatt på natten. Efter 20 minuter somnade han av sig själv, och sov sedan till väckarklockan ringde 6.45 då jag väckte honom med stor baluns.
Så, jag börjar tro på allvar att det är hunger som är problemet. Han är helt enkelt för hungrig för att somna om.
Jag försöker och försöker, men får inte i honom något annat än bröstmjölk. Ger ersättning i flaska med ömt järngrepp - han tuggar lite på flaskan, och spottar ut eller kräks upp det lilla som rinner in i munnen. Har kanske svalt en klunk någon gång. Smakportioner - han pressar ihop munnen,vänder bort huvudet, vill inte ha. Provat med banan, grönsaksmos, barnmatsburk, 2 sorters gröt, rostat bröd, filmjölk. Inget går ner. Enda grejen han glatt provat var såsen till den korvstroganoff som resten av familjen fick. Han är arg också då han sitter i barnstolen. Tror att han vill ha samma mat som oss andra, men det går ju inte pga salt och att han lätt sätter i halsen (även miniminibitar).
Som effekt av detta slarvar jag med mattiderna. Jag ger honom bröstmjölk när han är hungrig, blir ca varannan timma under dagen, för att han ska få i sig tillräckligt för att orka sova.
Vad ska jag ta mig till? Hjälp mig, snäll, för nu ger jag snart upp.
/alexandra
p.s. En tanke som slagit mig i andra situationer är att jag ibland försöker så mycket att det låser sig. kämpar och kämpar för att vara en duktig flicka och göra på rätt sätt, istället för att njuta mig fram genom tillvaron (då saker och ting brukar falla på plats av sig själva). Känns som att det finns en risk för att det händer igen här och nu, och att det är därför som allt blir så fel... vad tror ni? d.s.
Olle 050707, kurad mars -06 och
Jag har läst strådarna och krönikan, kan bara hålla med, men vet inte hur JAG ska göra praktiskt för att få till det och förmedla det till Edvin...
D.s.
Barn är olika men har alla samma behov av mat sömn etc. Min äldsta dotter Leia fick jag nästan tvinga att äta på flaska men mat från sked svalde hon glatt varje gång.
Varje dag 