Vår lilla tös på nio månader trivdes mycket bra på resan. Hon fick frisk uteluft hela dagarna, fick krypa hejdlöst bland gräs och grus och stenar, plocka bland löv och pinnar, jaga myror och flörta med italienska bebisar.
Vi höll hennes vanliga sov- och mattider under fältmässiga förhållanden på dagarna och undvek att klippklättra på ställen som inte kunde nås med barnvagn om det var dags för förmiddagslur. I nåt fall intogs förmiddagsluren på parkeringsplatsen nedanför ett klätterställe, några andra förmiddagslurar intogs vid klippan medan hennes mamma och pappa utnyttjade de 90 minutrarna till max – snacka om effektiv klätterträning under den unga damens sovpass… Den korta eftermiddagsluren funkade perfekt i bilen som transporttid från klätterklipporna hem till den fräscha hyrlägenheten med krypvänlig terrass och gräsmatta belägen intill frodiga äppelodlingar.På nätterna sov hon så gott i lånad spjälsäng. Vissa kvällar nattade vi henne i vagnen för att kunna kvällspromenera i den lilla staden och för att kunna gå på trevlig grillfest. När vi kom hem senare på kvällen/natten la vi bara över henne i spjälsängen. Ett par morgnar hojtade hon dock (av och till) väldigt argt sista halvtimmen före uppstigning, förmodligen något förvirrad av ovanan av att ha sina föräldrar sovandes i samma rum. Men morgonen därpå smög vi ut och slamrade lite i köket den sista halvtimmen och då fungerade det kalasbra igen.
På utresedagen fick hon sova den korta eftermiddagsluren i mammas famn vid flygplansgaten före påstigningen på planet, och den rejält försenade nattningen skedde i bilstolen (1,5 timmes bilresa till hotell där vi la över henne i vagnen vid ankomst; körde sedan vidare 2 timmar nästa morgon till hyrlägenheten). Under hemresedagen kunde vi inte hålla hennes vanliga sov- och mattider, men hon hanterade även denna situation strålande i sin övertygelse om att flockledarna bevakade hennes intressen
(trots att t ex lunchen fick intas före sovstunden som i sin tur blev förskjuten 1,5 timme och halverad och förlagd till mammas famn i flygplansstolen)Gissa om jag är nöjd och stolt (och oändligt tacksam över AW
och Barnaboken som frigör så mycket positiv livsenergi 
) 8) 
med ett så litet barn