Är ny pâ forumet, och först och främst fâr ni ursäkta min dâliga svenska : jag är född&uppvuxen utomlands, i Schweiz där jag fortfarande bor nu.
Jag har tvâ underbara pojkar, Henning 2 1/2 âr och Ingmar, 6 veckor.
När Henning var nyfödd var han ett "kolikbarn" som man kallar dom här, dvs han skrek nästan jämt. Tack var Anna Wahlgren vet jag nu att han förmodligen bara var hungrig, plus ganska panikslagen efter en vecka pâ intensiven efter födseln. Jag var själv utmattad och panikslagen när vi äntligen kom hem frân BB, och vardagen förvandlades snabbt till ett riktigt kaos. När Henning fyllde 3 mânader förvandlades han plötsligt till en otroligt glad och lekfull liten prick, som han fortfarande är nu (men tyvärr lyckades vi inte att fâ honom att sova en hel natt förrens han var 13 mânader
)Lillebror Ingmar föddes med akut kejsarsnitt, och lâg ochsâ pâ intensiven nâgra dar ; när vi kom hem var vi mindre rädda än första gângen, men däremot var jag (redan) helt slut, hade knappast sovit en blund pâ BB.
Jag hade bestämt mej för att introducera standarmodellen, som funkade bra dom fyra första veckorna. Däremot vaknade vi ofta pâ nätterna (sover tillsammans bebis&jag), men jag kunde ta igen mej pâ dagarna. Sedan tvâ veckor har standardmodellen "gâtt ât skogen", jag vet inte riktigt hur det gick till. Ingmar är mycket vaken pâ dagarna, han har nog lite "äkta" kolik (magknip : han grâter, blir röd och spänd, och fâr sedan gaser), men är först och främst väldigt väldigt "sällskapsjuk" : han är nöjd sâ länge han fâr vara i nâgons famn, annars grâter han. Han äter mycket och ofta (har gâtt upp 2 kilo pâ sex veckor), sover knappast en timme ât gângen, förutom en längre sovperiod som man aldrig vet när den kommer att inträffa.
Jag vet att jag borde ta mej samman och försöka fà lite ordning pâ dethär, men jag är ganska trött, snurrig och deppig just nu (har en massa andra problem och dessutom en lângvarig influensa), jag vill inte lâta min bebis grâta (ända râd man fâr i detta land), men är samtidigt rädd för att ge mitt barn en dâlig vana för framtiden : äta och sova hur som helst, "bo" i vâran famn eller i sjal pâ magen. För tillfället fâr han gärna göra det, men när gâr gränsen ? Känner mej förvirrad och har dâligt samvete för att ha hamnat i "kaos" igen
Hej sourisrose och varmt välkommen! 
Du får gärna underlätta för mig att hjälpa dig genom att gå in under "profil/signatur" (ovan) och skriva in ditt barns födelsedatum! 
Sover Ingemar på mage, MED LARM?
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån