förstörd röst

[Puffis]

Hehe, kan lika gärna försöka... man kan ju få svar på det mesta här på forumet.

Så här ligger det till: Jag har så länge jag kan minnas fått komplimanger för min sångröst. När jag gick i lågstadiet så hade ju alla en obligatorisk stund med talpedagogen för att se om man kunde säga fjäril . Det kunde jag . I alla fall, den stunden var inte lång, men fortfarande när den tanten möter min pappa (som jobbar inom skolväsendet) frågar hon "Har hon blivit sångerska än?". Hon sa det nämligen, redan då, att jag hade så stark och fin röst (mina lärare, däremot, uppskattade det inte precis, för den användes flitigt ). Och visst, jag gick musikinriktning på gymnasiet och har även gått ett år på folka med sång som huvudinriktning. Jag hade precis lärt mig hantera min huvudklangsröst något så när, när jag blev gravid första gången. Jag märkte ganska snart att min STYRKA försvann. Redan i tredje månaden, när vi gifte oss, hade jag svårt att sjunga ut. Tänkte att det kanske berodde på att det fanns grejjor ivägen för magstödet, sas.

Efter halva graviditeten blev jag förkyld med ont i halsen. Min röst djupnade som röster gärna gör när man är tjock i halsen. Det värsta är att den aldrig blivit normal igen! varje gång jag blir förkyld, mörknar den lite till. För er som kan lite musik: Förut hade jag tre oktavers spännvidd, från låga D och uppåt (jag sjöng ju mest alt eller t.o.m. tenor). Nu, efter två graviditeter och ett par förkylningar har jag sjunkit EN HEL OKTAV! Dessutom kommer jag inte över e, alltså den "vanliga" e (har glömt det där med lilla och stora oktaven...), utan låter mest som en pojke i målbrottet om jag försöker.

har frågat barnmorskan och även en läkare. Det enda svar jag fått är att det beror på grav.hormonerna och det enda som kan hjälpa är att gå till en logoped

Jag känner mig som texten i "thank you for the music", men utan musik! Hjälp! Sången är ju en så stor del av mig. Jag vill inte vara utan den! Nån som vet...? Nån som varit med om något liknande?

[TorpSara]

Ja, jag. Jag har haft kikhosta hela hösten och då rök både tal och sångröst. Och en logoped eller en sångpedagog gör susen fort tror jag. Det är det nog värt, även om jag inte har tagit mig dit ännu.

[Gäst]

Logoped eller sångpedagog kan göra underverk, eller rättare sagt visa dig hur DU ska göra för att åstadkomma underverk! Träning! Övning! Rösten är så mycket - magstöd, klang, teknik... Man använder stora delar av kroppen till sång - och naturligtvis även till tal om man talar på "rätt" sätt, som när man står framför en massa folk och ska göra sig hörd.
Förlåt en närgången fråga: Röker du? Det kan påverka rösten i så fall. Det som fick mig att undra var din beskrivning av hur rösten har sjunkit, det där har jag sett (hört!) hos inbitna rökare... (Jag jobbar bl a som körledare med amatörer.) Men visst påverkar hormoner också. Min röst blev snarare högre efter graviditeterna. Ibland har jag funderat på om det var pga hormoner, eller om det helt enkelt är jag som lagt om rösten, man pratar ju gärna med ljus röst till små barn, och jag försöker sjunga ljust med dem, anpassar mig till deras röstläge.
Sång är verkligen MYCKET här i livet. Jag var livrädd när jag skulle opereras för struma, fast läkarna sa att det inte var nån fara. Det gick ju bra, men ett liv utan sång, huuu, det kan jag inte tänka mig! Hoppas du hittar din röst igen!

[K-ina]

hur mycket sjunger du nu i jämförelse med innan barnen kom...

Själv har jag aldrig varit i närheten av ditt omfång men jag har iallafall haft två oktaver + några toner till. (Bra och dåliga dagar.. )

Jag har alltid varit alt. När jag sjungit i damkör har jag sjungit 1a alt... När jag slutade sjunga i kör minskade omfånget med precis hur mycket som helst! Jag kom varken ner eller upp! Fick nöja mig med några toner mitt på... Sen började jag sjunga i kör igen och trasslade mig in i kören pga att de saknade tenorer. Och det har jag hållit på med. Har alltså sjungit låga alttoner om man kallar det så... Vad har hänt? Jag har förlorat allt mellanläge jag kan brumma fram låga toner och lägga upp toner med huvudklang och klämma i med litet soprantoner. Men nån vanlig alt är jag inte längre.... Nu är jag äntligen placerats i altstämman igen och känner att jag börjar hitta tillbaka såsmåningom till MIN röst.

Vad vill jag ha sagt? Jag svamlar mest - har inget på fötterna mer än egen erfarenhet men jag tror att man förlorar ganska snabbt och får hämta upp det igen med idog TRÄNING!

Sjunger du mindre nu än vad du gjorde förr?

[Gäst]

Kom på att jag också ville skriva: Gå med i en kör! Att ta sånglektioner för en sångpedagog kan ju kosta en del, men att sjunga i kör är gratis, och är det en bra körledare får man bra tips om hur man sjunger. En del körledare kan även ge tips enskilt till körsångarna (i mån av tid förstås). Tror precis som K-ina att träning är a och o!
Hörde en föreläsning med en röstläkare, vars namn jag glömt, som berättade om äldre patienter som kom till honom och var bekymrade för att de hade så svårt med talrösten på äldre dagar. När han frågade hur mycket de talade, visade det sig att de knappt talade alls flera dagar i veckan. De fick rådet att läsa tidningen högt för sig själva varje dag! Och det gjorde susen! Nu är du varken gammal eller särskilt tystlåten gissar jag, men vad jag menar är att det nog är samma med sång: Man måste hålla på! Jag tillhör skaran som envist tror att alla kan eller kan lära sig sjunga.
Sjung och var glad!

[anna71]

Har du kollat sköldkörteln?
Den sitter ju till och med där vid stämbanden, kanske struma kan påverka rösten?

OBS! VILD gissning, finns det nån läkare här som vet?

[Gäst]

Jag tror att underproduktion i sköldkörteln kan göra en hes. Jag är själv opererad för (kraftigt) förstorad sköldkörtel, det påverkade INTE rösten vare sig före eller efter operationen, åtminstone inte på mig.

[Puffis]

OJ! TACK för alla svar!
Nu ska vi se...

Har du kollat sköldkörteln?

Kollat och kollat, men jag läste någonstans om hypo/hypertyreos (utbildat mig till undersköterska har jag minsann också gjort en gång i tiden ) och symtomen stämde inte alls på mig. Den varianten som gjorde nåt med rösten, blev man tydligen mager av, och DET är jag icke . Frågade även läkaren och han sa att det inte stämde alls.

Förlåt en närgången fråga: Röker du?

Nix pix, har aldrig tagit ett bloss (ja förutom det där vass-strået i 7:an ) Men jag vet precis vad du menar. Min farmor rökte cigariller hela sitt liv och fick en otroligt raspig röst som vi alltid trott berodde på rökningen. Nu när jag fått sån här röst har vi börjat undra dock, hon födde fem barn och hade läkarskräck (nu svamlar jag vidare lite under den viftande intresseflaggan ), var aldrig hos läkaren för någonting innan hon som drygt 80 fick nånting -alldeles säkert lungcancer- i lungan och ville ha smärtstillande. Gissa om de var förvånade på apoteket när hon inte kunde visa upp varken högkostnadskort eller apotekskort Nåja...

(Jag jobbar bl a som körledare med amatörer.)

Ja, det har jag faktiskt också gjort en väldigt kort period i livet. Så jag borde ju veta hur rösten funkar. Jag KAN om stödet... men kommer jag över en viss punkt så inte bara skär sig rösten, den försvinner helt! Vääääs, bara. Jag kan inte ringa till folk, de känner inte igen min röst

Sen började jag sjunga i kör igen och trasslade mig in i kören pga att de saknade tenorer.

Kom på att jag också ville skriva: Gå med i en kör! Att ta sånglektioner för en sångpedagog kan ju kosta en del, men att sjunga i kör är gratis, och är det en bra körledare får man bra tips om hur man sjunger. En del körledare kan även ge tips enskilt till körsångarna (i mån av tid förstås). Tror precis som K-ina att träning är a och o!

Ja, jag har funderat på om jag skulle helt enkelt acceptera läget och mina nya tenor(bas?)toner och gå med i Gospelkören i stan (hur UNDERBART är det inte att sjunga i en mäktig gospelkör???). Har hört att de saknar tenorer.

Jäklar! Nu blev jag alldeles skakig i kroppen och ivrig! DET måste jag nog göra! Ska höra mig för... tack för den kicken i oöva (som vi säger här, i övriga landet säger man röven )

hur mycket sjunger du nu i jämförelse med innan barnen kom...

ja, där har vi en bov, som har stulit mitt muskelminne! Jag ska inte säga att jag aldrig sjungit en falsk ton, för DET har jag, men jag har i alla fall varit väldigt nära tonen i fråga. Men nu kan jag komma på mig själv med att behöva LETA mig fram till rätt ton, och ibland till och med ligga en kvint fel . Ok att jag får oktavera ner alla Vispopböcker och så (det är i alla fall lättare än förut när jag helst ville sänka dem en ters ), men en kvint låter ju lite roligt

När han frågade hur mycket de talade, visade det sig att de knappt talade alls flera dagar i veckan.

Jo, det är en annan bov förståss. Kommer ihåg när jag gjorde en liten roadtrip över dagen med en kompis jag inte träffat på länge. Jag hade ont i halsen redan vid lunch Jag hade inte pratat så mycket på länge! Så nåt gör jag väl fel, men... ja...

Nåja, jag slår vad om att jag bara behöver nämna detta för min mamma så erbjuder hon sig att betala för både logoped och jag vet inte vad. Hon tror verkligen att jag går hemma och ruttnar Försöker få mig att börja på kvällskurser hela tiden

I alla fall, TACK alla!

(Nu sitter jag och tycker lite halvsynd om mig själv, samtidigt som jag är lite stolt, för jag mindes plötsligt att jag EN enda gång lyckats sjunga den dära duetten i Fantomen på operan med den hemskt höga tonen på slutet. Ja, det lät inte snyggt, men jag tog den Jag hade verkligen kämpat länge för att lära mig sjunga på höjden med precis lagom blandning av bröstklang och huvudklang, och så måste jag börja OM! *Suck*)

[Gäst]

Vad bra att du inte röker! Jag tror inte det är kört på något sätt! Du talar om blandning mellan bröströst och huvudklang - ja jösses vad jag har kämpat med det också, skarvar hit och skarvar dit... men det är ju en träningsfråga, svårare för en del, lättare för andra! Om du börjar sjunga i tenorläge så kan det ju hända att du får igång resten av rösten också. Det kan ju också bli så att du förstärker bröstregistret ännu mer... Du behöver nog träna på att "pipa" lite också! Det skulle ju kunna vara så att du av nån läskig hosta eller så har fått knutor på stämbanden, slår det mig... Det kan en röstläkare kolla! Kanske en skicklig logoped eller sångpedagog kan höra om det är nåt åt det hållet. Lycka till!
/Karin

[Gäst]

En annan fråga: hur gammal är du? 8)

Den kvinnliga rösten utvecklas fram till att man fyller trettio. Sedan har man det man har höll jag på att säga - dvs rösten KAN förändras en hel del tills att man just fyller trettio eller däromkring.

Gå med i en kör om tanken får hjärtat att sjunga! Då är det nämligen rätt... 8)

[Gäst]

Fast min röst ändrades en hel del - uppåt - när jag fick barnen. Då var jag 34 resp 37. Och slutade inte sjunga!
Sjunga i kör är väl alltid rätt?

[K-ina]

Sjunga i kör är det ENDA rätta!

[Gäst]

[Puffis]

Suck. Pratade med min kompis som är kantor. Hon sa att Gospelkören är lagd på is för tillfället. Men hon sa också att hon tyckte att min röst inte var "normal" och att det förmodligen var knutor på stämbanden eller nåt. Hon tyckte att jag inte skulle ge mig, utan kräva en remiss till Öron-näsa-hals. Så det blir väl mitt nästa steg. När jag nu kommer till skott... (ni skulle bara veta hur länge sedan det var jag var hos tandläkaren...)

[Gäst]

Det är klart du ska ta tag i det! Sjunga är ju livet, eller i varje fall en stor del av det! Prata också... Fabbro dokton e inte fali! (Inte tandläkaren heller, förresten! ) Med en bra logoped kan du träna bort ev knutor. Heja på, heja på!
/Karin (snacksalig, men mest sångsalig...)