Min lilla nio-månaders pojke har haft några gräsliga veckor
. De inleddes med en rätt så vanlig förkylning, som inte hann gå över förränn han (och vi andra) blev rejält magsjuka. Och magsjukan i sin tur hann knappt ebba ut innan vattkopporna var ett faktum. Och nu, när kopporna börjat torka så har han fått öroninflammation (tydligen vanligt som följd på vattkoppor). Behöver jag säga att här kryllar av vargar? Vårt lilla solsken, som förut sov 12-timmars nätter utan att knysta, och som nästan inte ens vaknade när väckarklockan ringde, vaknar nu oftare och oftare, igår natt varannan timme
! Och eftersom jag vet hur ont öroninflammation gör, och eftersom jag vet att det släpper när man får vara upprätt, så har jag tagit upp honom på natten. Osäker på om det var detta eller öronontet som ledde till allt fler uppvak gick jag till doktorn idag igen för att kolla att penicillinen bitit, vilket den inte har gjort - infektionen kvartstår . Så vi fortsätter att ge penicillin. Doktorn sade, föga uppmuntrande, att "vissa barn får sova sittandes upp i bilbarnsstol i upp till en månad, om de har för ont av att ligga ned" Vad gör man?!? Jag kan väl inte ramsa och buffa en skrikande bebis, när jag vet att han skriker av smärta! Smärta som försvinner om jag tar upp honom. Jag gjorde det innan vi insåg att han hade öronont, och han blev helt hysterisk
När jag tar upp honom lugnar han sig väldigt snabbt och somnar om...Min plan nu är väl att fortsätta så här (hemskt jobbigt för alla!) tills vi fått bekräftat att öronontet är borta, och sedan köra en ny kur, om det behövs. Är jag ute och cyklar? Är så trött så jag har väldigt svårt att tänka konstruktivt... Vore väldigt tacksam för råd!
