Jag instämmer i vad kiki skrev. Ibland behöver man en påminnelse om att livet innehåller flera beståndsdelar.
Fjällmor, jag tänker på er alla i dag. Hur är det med hans lilla familj? Visst kom det en bebis en tid efter dödsfallet? "När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster." Kan det ordspråket bli tydligare än i ert fall? Även om det inte på något sätt kan förklara det meningslösa i det som hände. Jag vet inte om ni känner igen er i detta, men när jag var liten var jag övertygad om att livet alltid skulle vara detsamma. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att inget är konstant. Det finns liksom inga fasta parametrar i livet. Det är skrämmande, utvecklande och härligt i en enda salig röra. Men vissa fall mest sorgligt. Hoppas att ni hittar styrka hos varandra.
Mia, jag tänker på dig också. Jag såg din tråd på Klagomuren i dag. Jag hoppas innerligen att du lyckas navigera rätt i vårdapparaten och får den vård du behöver! Från ditt inlägg kom jag vidare till din hemsida och den var jättefin! Vilka härliga ungar du har! Och så härligt med snöööööö!
Själv har jag nu lagt ungar och har ingen karl som distraherar... Med risk för att verka väldigt LawOfAttraction-frälst, så känner jag i dag en väldig tacksamhet för några saker som jag vill dela med mig av.
För det första är det så underbart att se barnen utveckla sina relationer med andra människor än bara sådana i familjen! I kväll har min lillebror (inte Päivis husband utan Den Andre) varit här och käkat med oss. Han har inga egna barn och är poppis med stort P hos mina. My God!
De klänger på honom konstant, i vart fall de två minsta. Den store var mest nöjd med att det kom ytterligare en hanne i huset
och höll förhör om primtalen över 1000
. Men det är så fascinerande att höra mina BARN prata och interagera med min LILLEBROR - det är liksom min nya och gamla familj som möts... Och det är så uppenbart att det är en win/win-situation, alla njuter lika mycket av att umgås!
För det andra kan jag nästan inte i ord uttrycka hur tacksam jag är över att vi hittade homeopatin som behandlingsmetod för Storprinsen. Det är makalöst! Han har haft en period när han inte har varit helt på topp och i takt med att jag lärt mig hur homeopatin funkar så har jag börjat lära mig att när det händer så är det dags att "tanka upp" och ge honom starkare läkemedel.
Jag hämtade ut nya piller på posten i dag och gav honom. Vilken skillnad det blir! Man kommer liksom igenom igen. Hans personlighet kommer fram. Helt otroligt, som sagt!
Jag är så tacksam för att Inger tipsade om denna rara homeopat som vi har gemensamt. Hon har verkligen blivit som en god vän i vår familj. Och det lustiga är att jag HELA TIDEN sedan Storprinsen för sju år sedan fick sin diagnos har känt på mig (och sagt till Mr Cool) att det kommer att komma in en person i våra liv som kommer att göra hela skillnaden för Storprinsen. Jag tror banne mig att det är hon!
Så den här kvällen känner jag en varm känsla av tacksamhet. Hoppas att ni andra också har det bra och förlåt att jag bredde ut mig (för ni kunde ju inte stoppa mig, haha!)....
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!
men jo... de där riktigt små som mest blundar... 8) 
Vad synd! Det kan inte komma att ändras när åren går eller du menar kanske medicinskt stopp..? 
Och det ni bestämmer levererar ni med en attityd av självklarhet! 
Igår var rektorn här och godkände mitt hem. 8) 
Min egen make ska spela musik på klubb på lördag men det löste jag genom att gå med 
jaja det går nog bra.
