6års kris?

[Nillan]

Hej igen alla glada

och varmt välkommen i gänget Ida. Hoppade också in när den låånga tråden pågått ett tag och tycker som du att jag fått massa bra tips. Min egen sex-åring som blir sju redan i sommar har varit mycket mer harmonisk den sista tiden. Säkert delvis beroende på att vi tagit tag i både sömn, utevistelse och framför allt den sociala delaktigheten igen, fast också för att tiden går tror jag.

Tycker ändå det är skönt att dryfta frågor kring de större barnen också. Annars har ju mycket energi gått till den minsta förstås. Så är hon en väldigt nöjd och glad bebis också .

Blomman: Det låter ju fantastiskt som ni har det. Oftast leker mina stora jättebra ihop om jag är hyfsat närvarande och förekommer när de börjar lacka ur, men tror jag de skulle må bra av en paus från varandra emellanåt så jag ska nog satsa på mer ensam ensamlek, tror jag . Ska ta tag i det så småningom i vår.

Angående roliga historier så är det oftast kända (och mindre kända ) varianter av Bellmanhistorier som dras här hemma. Fast under ganska fria former skulle man kunna säga med Bellman som enda gemensamma länk. Fantasin är det inget fel på . Antar att hon får en del inspiration i nollan. De har mycket aktiviteter i smågrupper ihop med sju och åttaåringar varje vecka.

Ulrika: Har du haft ensamlek sedan de var små. Har även tidigare blivit inspirerad av hur bra dina verkar funka ihop trots ålderskillnad. Funderar på hur man introducerar det och vilken tidsrymd som är bra som start. Men det kanske ger sig om man prövar lite. Tror ni man måste köra varje dag?

En tanke är att lite ensamlek på eftermiddagen istället för vila kanske kan vara något nu när de är så stora. Vad tror ni?

[ulrikaj]

Hej alla
Nillan:Ja,både Jacob och Liw har haft ensamlek sedan dom var små.
Dom leker bra med varann för det mesta,men nog blir det osämja här oxå det ska gudarna veta Jag märker oxå att ju äldre Liw blir desto andra "konflikter" blir det.Sitter Jacob och läser tex så kan Liw bara gå fram och rycka av honom tidningen för hon vill ju oxå som brorsan.Han blir då sur.Det är väll lite sånna saker.Jag hinner inte med ibland,för ger jag Liw en annan tidning då så blir det frid och fröjd igen.Hur gör ni andra med småsyskonen för man är inte med ibland och Jacob ska ju inte behöva låsa in sig tycker jag för att få läsa tidningen ifred.Och Liw hon vill ju vara med Jacob och inte alls med mig ibland vid sånna tillfällen.Jag försöker avleda men Jacob är den som är 8) så hon vill mest vara med honom hela tiden känns det som.

ulrika

[Nillan]

Och Liw hon vill ju vara med Jacob och inte alls med mig ibland vid sånna tillfällen.Jag försöker avleda men Jacob är den som är 8) så hon vill mest vara med honom hela tiden känns det som.

Känner igen det väldigt mycket!! Storasyster är 8) . Ska bli intressant att se hur det blir när minsta syster blir större.

Jag är hanterar det nog lite olika vid olika tillfällen. Avledning är väl det som funkar bäst om det går eller som du skrev att se till att lillasyskonet har egen sysselsättning parallellt. Har också försökt tipsa storasyster om vad hon kan göra ibland för att själv avleda lillasyster om hon vill vara ifred. (Typ Storasyster föreslår att mellansyster får låna hennes högt älskade xxx en stund?)

Men jag tar tacksamt emot tips!

[ulrikaj]

Hej alla.
En till ska som jag glömde...Jacob har börjat göra grimaser hela tiden.Är det någon som vet vad man ska göra åt det?

ulrika

[blomman]

Hej alla.
En till ska som jag glömde...Jacob har börjat göra grimaser hela tiden.Är det någon som vet vad man ska göra åt det?

ulrika

Ska man göra nåt åt det?

Jacob ska ju inte behöva låsa in sig tycker jag för att få läsa tidningen ifred

Kan hon inte få en annan tidning, och sitta bredvid? Fast då får man ju visa hur man sitter bredvid och läser, som man gör när man läser. Inte rycka tidningar av brodern utan läsa sin egen. Då får man vara med!

[ulrikaj]

Hej och tack Blomman
Då ska jag börja ignoera Jacobs grimaser start från nu.
Jo,när jag hinner med så får Liw sitta med bredvid och läsa.Fast ibland hinner jag inte om han typ ligger på köksgolvet och jag går omkring och skrotar med annat.Rätt som det är så är hon bara framme vid honom och rycker tag i tidningen.Egentligen har det här inget med 6-års krisen att göra utan det är Liw som är på honom.Det mognar väll med tiden antar jag.

kram ulrika

[ulrikaj]

Hej
Här hemma har lugnet verkligen lagt sig känns det som
Genom att ignoera Jacobs grimaser så har han helt eller nästan helt slutat med dom.
Nu när han läser sina älskade Kalle tidningar så ger jag Liw en Bamsetidning (som är hennes favvo)från början och det har funkat toppen.

Jag känner jag kan prata med honom på ett helt annat sätt än tidigare.En mer ansvarsfull och mogen liten människa börjar sakta komma fram.

kram till era alla
ulrika

[Evrok]

Det är så kul att läsa om att andra har det så lika oss hemma

Det har fungerat bra sedan vi införde lite bättre rutiner hemma. Nu var det ett tag sedan, och de behöver verkligen revideras! Jag har läst att många på forumet har en bestämd syssla varje dag i veckan. Typ byta lakan, torka skåp och så. Någon som har erfarenthet av att jobba oregelbundet, tre-skift med önskeschema. Dvs, jag jobbar hipp som happ känns det som när vi ska hitta rutiner. Ska vi i alla fall ha bestämda dagar?

Här hemma har vi också en lillebror som drar sakerna ur händerna på storebror varvid storebror blir TOKIG och skriker. Det blir lätt kaosartat, och även om de får krama varandra och säga "I'm sorry", så är den lilla där igen och drar. Det är ju verkligen inte 6-års problem, men Jakob blir så ARG

[ilindstrom]

Hej allihopa!

Skulle behöva lite råd av er som redan varit där jag och min son är nu

Han har speciella uppgifter som han ska göra varje dag plus de saker vi gör gemensamt. Men nu kan det ta många, många långa minuter att bara klä på sig och inte tala om att bädda sängen. Att hjälpa till här hemma är så joooobbbbigt och trååååååkigt enligt storkillen. Är det någon som har något tips?

En annan sak är att han börjat slåss med sina kompisar. Självklart vet han att det är fel och han är snabb med att krama och att be om förlåt. Men ändå känns det inte okej. Det vi gjort nu är som någon tipsade om här i tråden att varje kväll gå igenom hur dagen varit. Vad som varit bra och vad som varit mindre bra. Det gör lite ont i mitt hjärta när han bara kan komma ihåg de tokigheter som hänt. Han får då förklara vad som hänt och hur han borde göra nästa gång samma situation uppstår. Själv försöker jag faktiskt mest lyfta fram det som varit bra under dagen. Som visar att han gjort rätt, hur gör ni andra?

Något som jag inte heller vet hur jag ska tackla är när det hela spårar hur och vi får en konflikt. Han säger då fula ord till mig. Han blir nästa fysik, men bara nästan. Jag ser hur adrenalinet pumpar, hjärtat slår fort och han kortandas. Han kan försöka hindra mig från att utföra en syssla genom att rent av ställa sig i vägen. Jag talar då om för honom att så här beter man sig inte bland folk utan på sitt rum. Oftast fortsätter han och blir då förvisad, men han stannar inte där tills han är glad och samarbetsvillig igen. Utan han far ut och gormar och gastar. Hur skulle ni gjort.

Ska tillägga att det är mest bra stunder här hemma ändå. Och man ser vilken fin kille han är och kommer att utvecklas till genom det här . Men jag skulle behöva hjälp med att hjälpa honom att tackla sin ilska och frustration.

Tar tacksamt emot alla tips och råd

hälsningar
Ida

[blomman]

Att hjälpa till här hemma är så joooobbbbigt och trååååååkigt enligt storkillen. Är det någon som har något tips?

En annan sak är att han börjat slåss med sina kompisar.

Något som jag inte heller vet hur jag ska tackla är när det hela spårar hur och vi får en konflikt. Han säger då fula ord till mig. Han blir nästa fysik, men bara nästan. Jag ser hur adrenalinet pumpar, hjärtat slår fort och han kortandas. Han kan försöka hindra mig från att utföra en syssla genom att rent av ställa sig i vägen. Jag talar då om för honom att så här beter man sig inte bland folk utan på sitt rum. Oftast fortsätter han och blir då förvisad, men han stannar inte där tills han är glad och samarbetsvillig igen. Utan han far ut och gormar och gastar. Hur skulle ni gjort.

Här är det allt jobbigt och tråkigt ibland också. Jag frågade helt allvarligt, och helt ärligt mina barn om vi skulle strunta i att städa, tvätta och diska i en vecka. För att prova. De tänkte en stund. Och sa enstämmigt "NEJ, det hade ju inte funkat!"
Jag var beredd att prova om de hade sagt ja, faktiskt.
Annars brukar jag berätta hur tråkigt jag tycker att det är ibland när jag måste ta disken t.ex. Det är så, man gör både roliga och tråkiga saker. Skyndar man sig med de tråkiga så får man fortare göra roliga. Kan man berätta. Så att han vet.
Men OM han vill ta hundra år på sig att bädda, låt honom göra det. Syssla du med nåt annat och slå dövörat till om han gnäller.

Det händer även att det inträffar slagsmål av lättare sort, både med systern och med kompisar.
Vi har pratat mycket om HUR man gör när man blir jättearg, för det blir man ju ibland. Vi pratar innan , när man inte är arg.
Då kan man påminna om det när adrenalinet pumpar. "Kommer du ihåg vad vi sa? Gå du iväg en stund och kom tillbaka när du är klar"
Om man far ut ur rummet och gormar och gastar kan det kanske t.o.m vara tvunget att med STORA ORD och lugnt sinne tala om att nu räcker det.
Man kan prata med en 6-åring om hur de känner sig när andra gör så, och även om hur de skulle känna sig om mamma eller pappa gjorde likadant. Som ett tankeexempel.

Jag är tyvärr ingen hundraprocentig klippa just nu.. Jag har haft en kraftig infektion i en lymfkörtel hela hösten, ätit pencillin, och den gick ner en stund. MEN nu växer den igen och så även infektionen. Jag vet att kirurgen kommer ta bort den ganska snart, men infektionen gör mig såå fruktansvärt trött. Hade jag inte haft barnen till hjälp hade hemmet rasat vissa dagar innan sambon kommer hem..
Jag blir lätt ledsen när jag är så här enormt trött, så ibland känner jag att både jag och Felix ligger på samma labila nivå. Mira är superstabil just nu, tack och lov.
Men Felix hade behövt mer stabilitet från min sida. Och det får han inte just nu. Även om han verkar fixa det rätt bra ändå, så hade jag velat vara honom mer till hjälp i den här krisen..

[ilindstrom]

Tack Blomman för bra tips Ska genast pröva dem.

Tråkigt att höra att du är sjuk. Hoppas operationen sker snart så att du kan börja återhämta dig. Visst är det tur att man har sina barn som kan hjälpa till.

Hälsningar
Ida

[ulrikaj]

Vad jobbigt Blomman med långdragen infektion.Hoppas du mår bättre snart.
Och som vanligt kommer du med superbra tips.

Jacob har en tjej i sin allmänna förskola som han INTE drar jämt med.Antagligen är det för dom är så lika i sättet och det finns en slags hat kärlek mellan dom.För i nästa sekund så är dom värsta polarna.Hon är lika envis som honom så ibland blir det vissa konflikter mellan dom.Jag och Jacob har pratat om det där.Ibland kan han komma hem och säga att x lipar och har varit jättedum.Sekunden efter lipar Jacob mot Liw Iallafall så har jag försökt föklara för honom att om han när han träffar henne på morgonen hejar och är glad mot x så smittar det kanske av sig så hon oxå blir glad.Och det har funkat!!!Jacob kommer hem och säger att idag har jag och x lekt för det har "smittat" av sig.Nu pratar vi ofta om hur det "smittar" av sig.Är man sur och tvär mot andra så "smittar" det och andra blir oxå sura då.Ska man vara tvär så är det bästa om man kan gå för sig själv ett tag tills man kan "smitta" så andra oxå blir glada.

kram ulrika

[Nillan]

Hej allihopa!

Roligt att höra hur det går för er. Det är konstigt men det värmer alltid att höra att andra brottas med liknande problem.

Kul Ulrika att det går bra med tidningsläsandet och vilket fantastiskt tips om att smitta av sig med gott humör. Har försökt prata om liknande men det har inte haft samma genomslagskraft här så jag får nog försöka igen.

När jag läste ditt inlägg Ida om protesterna så kändes det helt plötsligt avlägset men precis så hade vi det ett tag i höstas. Blomman hade ju jättebra tips där och jag har nog försökt mest med teater tror jag själv enligt tips långt ovan i tråden. Typ - Ånej, då blir det ingen mat/ingen xx idag. Vad tråkigt.... Det har funkat även om stora H tyckt att jag varit fånig. Hon brukar sucka lite och skratta och sedan. Ja ja jag gör väl det då.

Det roliga är att nu när hennes lillasyster (4,5 år) protesterar vissa dagar så är det stora H som uppmuntrar henne, men med våra ord . Och det tar bättre än när jag försöker. Numera är det så självklart för henne att man måste hjälpas åt. Men visst har även hon dåliga dagar. Precis som Blomman skrev så instämmer jag ibland i beklagandet. Det är ju inte alltid roligt att...

Evrok, vi har inte superstruktur. De har vissa egna uppgifter som är kopplade till dagar, duka, sopa köksgolvet, lägga fram kläder, packa gympakläder. Annars sätter jag igång dem när det behövs (vi har inga särskilda tvätt, städ o.sv. dagar) oavsett om vi gör det tillsammans eller om dom gör något litet helt själva. Det funkar för oss. Fast det är möjligt att det skulle vara ännu bättre med struktur...

Och stort krya på dig Blomman. Man blir väldigt trött av infektioner och det är fantastiskt skönt när det är över. Jag hade en långdragen historia ( två månader) med upprepade infektioner i våras och jag kände mig som en ny människa när det till slut var över.

[blomman]

Iallafall så har jag försökt föklara för honom att om han när han träffar henne på morgonen hejar och är glad mot x så smittar det kanske av sig så hon oxå blir glad.Och det har funkat!!!Jacob kommer hem och säger att idag har jag och x lekt för det har "smittat" av sig.Nu pratar vi ofta om hur det "smittar" av sig.Är man sur och tvär mot andra så "smittar" det och andra blir oxå sura då.Ska man vara tvär så är det bästa om man kan gå för sig själv ett tag tills man kan "smitta" så andra oxå blir glada.

Det där har vi också kört med! Det verkar som om de förstår just det uttrycket rätt bra. Det är väl logiskt för dem, att humör är som en förkylning. Och dessutom är det ju sant!

Jag tycker det är skönt att jag har tagit prover hos kirurgen och att det "bara" är en kraftig infektion. När lymfkörteln var som störst, såg det ut som om man stoppat in en pingisboll under huden i armhålan och jag hade lätt cancer-panik även om allting pekade på helt andra orsaker (den kom ju på bara några veckor). Men nu vet jag iallafall vad det är, och att det förmodligen blir bra efter operationen. Det känns lugnare nu när man ser ljuset i tunneln. Då får jag hasa runt här vissa dagar och inte orka så mycket.

Torsdag-lördag var Felix jätteostabil, jag vet inte varför, men så var det. Sen la sig allting och nu känns han istället jättestabil och säker.. vad det pendlar för de små gullungarna!

Klassiskt 6-årskris är nog när sambon frågade honom häromdan, när han var sur, varför han var arg. Han frågade riktigt intresserat, inte som en anklagelse. Felix tänkte en stund. "Jag vet inte" sa han sen. Och så är det nog ofta för dem. Det bara växer i dem av allt som händer i deras huvuden och kroppar och ibland finns det kanske ingen egentlig orsak till ilskan eller tårarna mer än bara.. 6-årskris.

Kram på er allihop!

[1+2]

Oj vad ni har lyckats fint med era små jag bara sitter och gapar .
Varenda gång jag varit in här har jag tänkt att nu ska de tametusan bli förändringar här oxå men så blir det pannkaka av allt efter en tid.
Skulle man göra ett schema och sätta på kylskåpet hur dagen ska se ut vad tycker ni? Det är nämligen så att jag är hemma med våra killar på 8-mån och våran dotter på 5 år.Nu så får jag henne inte att göra nåt.Vet inte hur ni bär er åt.Om jag vill ha hjälp med nåt som t.ex. idag så undra jag om hon kunde duka bordet först kom det ett starkt nej men sen så fick jag henne lirkad till sist.Men den där stora entusiasmen som era barn verkar ha så har inte hon har jag gjort nåt fel?