Skrik är frågor! Eller...?

[Fjällfolket]

En längre tid har påklädning av Lotass, drygt 2,5 år gammal, ackompanjerats av högljudda protester och ibland t.o.m tårar. Vi har hanterat detta enligt konstens alla regler men ändå inte stött på den för alla så befriande lättnaden... Tills idag:

Påklädning inför snöskottning och lek pågår, illvrål och protester inleds och mitt i kommer orden:

INTE MIN TÅÅÅR! JA HAAA MIIIN TÅÅÅR!



Fjällfar stannar upp medans Fjällmor hojtar från köket:

Dina TÅR hjärtat...?
JA! Hulkar Lotass
Tystnad följer, Fjällfar ser på Fjällmor, Fjällmors hjärna gnisslar igång...
Hjärtat, dina tår är kvar på foten... Provar Fjällmor.
TA inte min TÅÅÅR! skriker Lotass

Fjällmor börjar tokfnissa , Fjällfar och Lotass stannar upp i påklädningen och ser minst sagt frågande ut...

Hjärtat...? säger Fjällmor
Ja...? svarar Lotass
Trodde du att dina tår försvinner i kläderna...?
JA!!! hulkar Lotass
Men, hjärtat, de är kvar DÄRI...

tystnad..

JAHA svarar Lotass lugnt och klär på sig med ett smajl!

8)

/Fjällmor

[Sussi]

[Elle]

[anna]

Ja, man kan ju aldrig veta...

kram anna

[Ewa]

Så fullständigt underbart

[TorsMamma]

[annawahlgren]

Underbart

Försvinner strumpor, kan tår också göra det

Gossen är nu tillhörighetsorienterad Mina tår tillhör MIG Jag BEhÖVER mina tår Jag ÄÄÄLSKAR mina tår

Jag tycker du ska natta dem särskilt i afton och kolla att de sitter fast ordentligt

[Fjällfolket]

Jodå, de sitter kvar "allahopasammans"

[Nancy]

Helt ljuvligt Fjällmor

[Tessan]

Så gulligt.