Anna- hjälp, Theralen????

Sigge · Inlägg av **Sigge** » ons 04 maj 2005, 11:56

Efter sjukhusbesök och en eventuell prognos med "sömnstörningar" i diagnosen körde vi igen med attityd och annat på plats. Tyvärr vaknar dottern som är 15,5 månader fortfarande ca. 1 gång i timmen men är HELT vaken och jätteledsen mellan 2-3 timmar varje natt. Kan det vara så att hennes hjärna helt enkelt inte kan "stänga av" och hon inte kan komma till ro?? Har du någon erfarenhet av detta? Hon har eventuellt en form av barnepilepsi och vi skall göra fler tester, och då har läkaren talat om att kanske medicinera henne. Jag är nu rädd för att de ska försöka få oss att ge henne Theralen då vår läkare på BVC har föreslagit detta förut.
Hon gallskriker emellanåt upp till 1 timme vid läggningarna men de går oftast ganska bra. Sedan sover hon i regel 2-3 timmar för att sedan kliva på "nattpasset". När hon då vaknar ramsar vi först och avvaktar sedan. Hon lugnar sig sällan utan blir bara mer och mer ledsen och till slut så ledsen att hon hulkar... vi har faktiskt inte gått in ens då utan försökt ramsa och göra andra ljud eller helt ignorera som du tipsade om sist. I natt var hon vaken mellan 00-03.30 och den sista halvtimmen var hon så förtvivlad att jag till slut gick in och lade ner henne. Hon lugnade sig då men blev ledsen så fort jag gick ut igen. Jag har skrivit det förr och jag gör det igen, att inte få sova är tortyr för oss alla men allra mest för henne och jag blir så ledsen när jag ser att hon blir blekare och blekare av sin sömnbrist.
Jag läser i boken, är på nätet och odlar attityden av bara faan, men med sorg i hjärtat konstaterar vi att inget verkar hjälpa. Kanske "bråkar" hennes hjärna med henne som läkaren påstår och kanske måste hon då få medicin men det är det sista jag vill. Har du något råd att ge oss utöver de fina och bra råden du gett oss innan??
Tusen, tusen tack och kramar från två ganska ledsna föräldrar

Inlägg av **annawahlgren** » ons 04 maj 2005, 13:35

Jag förstår att ni är ledsna och bekymrade

men att, som ni nu är inne på, förlåt att jag säger det: leta fel på barnet, brukar sällan leda till ett bättre liv för någon. I min värld är epilepsi inte en sjukdom utan ett symptom på hjärnskada, och det förefaller mig mycket egendomligt att ni inte redan skulle ha vetat, instinktivt och av ert inre alarmsystem, att det var något fel på henne, om det verkligen var det.

Därför måste du nog först och främst bestämma dig för vilken attityd DU ska inta här och vilken väg du ska gå.

Frågar du mig, så säger jag att det inte är något fel på henne alls annat än att hon (ni) har dragit på henne sömnproblem, som går att komma tillrätta med genom Sova hela natten-kuren, korrekt och helhjärtat genomförd. Frågar du i stället doktorn, som har till uppgift att hitta fel på presumtiva patienter och inte vet om några andra lösningar (?!) på barns sömnproblem än Theralen, så får du mycket riktigt diagnosen (?!) sömnproblem, plus ett recept på Theralen.

Din lilla flicka är gjord av detsamma som alla andra: kött och blod. Hennes sömnbehov är ofrånkomligt, oavsett tillstånd i övrigt. Ingenting blir någonsin bättre av att hon inte får sova.

Du kan ju uppenbarligen lugna henne. Så gör det

Vore jag du skulle jag börja med att tvätta bort alla sjukdomsteorier - dina egna vargar - och börja om från början med kuren. Mycket grundligt påläst och lika grundligt övertygad. Innan. Och följa den till punkt och pricka den här gången. Och fullfölja. Kort sagt: genomföra. Och inder tiden skulle jag inte ens tänka på några test eller doktorer. Men det är jag, det. Du måste lyssna till din egen inre övertygelses röst

Den finns där, men jag tror redan den är ganska dövad

Naturligtvis kan hon "stänga av" lilla skallen och komma till ro. Men hon behöver hjälp. Det är hon verkligen inte ensam om. Det är för barn som behöver hjälp att komma i ro jag arbetat ut shn-kuren, och den hjälper dem. Men den gör sig inte själv, och barnet gör den inte åt en. Några särskilt ohjälpliga barn, som inte skulle "kunna" sova, finns inte.

Jag kan bara ge er det mycket allvarliga rådet att ställa krav på er själva som föräldrar. Ni ska kunna ge henne lugn i stället för förvirring, ro i stället för vanmakt, enkelhet och glädje i stället för komplicerade, och komplicerande, orosvargar runt hennes lilla person och liv

Minns att din, er, uppgift är att leda och betrygga. I tillit och förtroende. Till både henne och er själva. Lätt att säga och faktiskt inte svårt att göra, vilket barnets reaktion av lättnad - när man äntligen visar sig stå stark, fri från vargar och orubbligen övertygad om det riktiga i det man gör - tacksamt bekräftar mycket snart

Sigge · Inlägg av **Sigge** » ons 04 maj 2005, 14:39

Hej Anna och tack för ditt snabba svar!

Jag förstår vad du menar men jag tycker att vi har gett henne alla förutsättningar att sova och är helt säkra på att det skall fungera. Med hela min kropp och själ vet jag vid varje läggning att hon kommer att sova!
Jag förstår också att det ser ut som att vi letar fel, men jag tycker inte att vi gör det. Vi har ju världens finaste, roligaste och bästa flicka! Vi försöker bara få vår flicka att sova. Att natt efter natt höra henne gråta/skrika i timmar gör att vi förstås tänker väldigt mycket på hur vi skall komma tillrätta med det och hjälpa henne då det ju inte har fungerat hittills och det kanske är fel...
Tyvärr smög sig ju oro in när hon fick det här anfallet men vi har resonerat så att en gång är ingen gång. Vi har egentligen inte frågat om hennes sömn hos vår läkare på BVC, utan fick frågan vid ett besök, hur hon sov. Vi talade om att det var lite si och så och han frågade hur ofta och hur mycket hon var vaken osv. Utifrån det samtalet föreslog han eventuellt medicin vilket vi inte på något vis tog fasta på.
Vi fortsätter kämpa på!

/LO · Inlägg av **/LO** » ons 04 maj 2005, 15:43

annawahlgren skrev: Du kan ju uppenbarligen lugna henne. Så gör det

Detta skulle jag ta fasta på. Det viktiga är att hon kommer till ro, varje gång. Börja om från början som om ni aldrig kört kuren och ta de två första nätterna med vak. Så fort hon piper ska du/ni in och buffa eller solfjädra (eller vilket du nu väljer för att lugna henne i sängen).

/LO

/LO · Inlägg av **/LO** » ons 04 maj 2005, 15:47

Vill också säga att jag tycker att det låter som att ni tänker rätt. Eller åtminstone vill tänka rätt. Vargar smyger sig lätt in bakvägen och märks tydligt även om man försöker dölja dem.

Ha det bra och känn att det kan bli bra. Det känns bra att du vill göra allt för att dottern ska få sova och inte nöjer dig med läkerens idéer.

Kram!

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » fre 06 maj 2005, 09:59

Tack, LO

Kära Sigge - "jag tycker att vi har gett henne alla förutsättningar att sova" får mig ändå att tro att ni kanske tagit fasta på detta jag tjatar om så ofta, att det viktiga inte är att barnet sover varje minut det "ska" utan att det har förutsättningarna. Men detta gäller ju när kuren är genomförd och folk blir oroliga därför att barnet kanske är vaket i "evigheter" (men nöjt, relativt sett i alla fall) i stället för att sova fullt ut de givna tiderna. Ett barn som "gallskriker" - "att natt efter natt gråta och skrika i timmar gör att vi förstås tänker väldigt mycket på hur vi ska komma tillrätta med det" - måste lugnas. Det är det verktygen är till för. Förhåller ni er passiva och hoppas på att HON ska "komma tillrätta med det"

Är det alltså ni som "frågar" och hon som förväntas svara genom att somna själv till slut:?:

Förlåt om du tycker jag grälar - det är inte meningen. Men som sagt, er uppgift är att lugna, aktivit, i handling. Det är INTE meningen att små barn ska "gallskrika" med sina förvirrade frågor obesvarade. Kan du tänka dig att läsa på igen och om igen och kanske förstå något du missat eller glömt eller alldeles missförstått

Sigge · Inlägg av **Sigge** » fre 06 maj 2005, 13:58

nej, nu är jag inte säker på någonting längre förutom att jag, mannen och dottern lider av extrem sömnbrist... känner att jag får dubbla budskap. Å ena sidan "vet hon vad som gäller" och vi skall "ignorera" henne = skrik och gråt.
Å andra sidan skall vi börja om och då gå in så fort hon är riktigt ledsen?
Vilket skall jag göra? Någon skrev för ett tag sedan att hon ju vet vad som gäller, och vi har kört utifrån det. Hon vet vad som gäller och de nätter vi gått in och solfjädrat har vi fått stå i timme in och timme ut och ändå kommer hon inte till ro. Fick då rådet att låta henne vara, så då gjorde vi det.. Jag har läst på igen och är redo att börja om - igen! Är villig att göra och betala vad som helst för att du, Anna skall komma och visa oss, för något fel gör vi ju!
Vi bor 2 minuter från ABF-huset där du skall föreläsa och vi kommer och lyssnar. Har du inget hotellrum för natten och är jättesugen på att inte sova (!!!) är du mer än varmt välkommen till oss...!!! Om inte, så börjar vi ialla fall på ny kula igen och ser det här som första natten igen... skippar dock buffningen för det är hon för stor för.

/LO · Inlägg av **/LO** » fre 06 maj 2005, 15:48

Hej igen.
Visst vet hon vad som gäller - egentligen, men hon har hamnat i en ond cirkel där hon inte kommer ur själv. Nu måste hjälpa henne till ro. Tanken med att börja om är ju liksom att få en nystart, inte på något sätt att ni gjort ett dåligt jobb innan.

När du eller maken solfjädrar, tänk det som om det var din bäste vän som var helt förtvivlad och du la händerna på hans/hennes axlar. Det skulle få ta precis den tid det tog för han/henne att bli lugn utan att du ens skulle ägna en tanke åt att bli stressad eller irriterad över att det tog sån tid.

Ju lugnare och tryggare känsla du förmedlar, desto fortare går det - även om det tar en timme.

Kör med lugnet i magen!

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » fre 06 maj 2005, 16:04

Tack, LO

Kära Sigge, vilken soppa - förstår att du är lika förvirrad, ungefär, som lilla barnet

När du skriver om gallskrik och gråt i timmar och fruktlöst solfjädrande i timmar, samtidigt som du tidigare berättade att hon lät sig lugnas, blir pckså jag förvirrad, om det kan vara till någon tröst

Jag kan tyvärr inte komma och arbeta vaknatt hos er även om jag skulle vilja. Dels för att jag är en gammal dam nu och dels för att jag ju föreläser nästa kväll igen. Möjligen skulle jag kunna göra ett sent kvällsbesök efter föreläsningen och "ta" en omgång vakenpass, och det kanske skulle kunna inspirera er och hjälpa. Men det är till er själva ni måste sätta er lit, det kommer man inte ifrån

Inlägg av **annawahlgren** » fre 06 maj 2005, 16:12

PS Boken SOVA HELA NATTEN finns nu (se förstasidan). Undrar om inte dvd:n där kunde vara till hjälp

Gäst · Inlägg av **Gäst** » fre 06 maj 2005, 22:19

Jag har läst på lite om er Sigge och jag tycker mig kunna ana att ni saknar en riktig kristilldelning!

Man måste ha en riktig och väl inövad kristilldelning att ta till! Det ska lugna det mest förvirrade barn och man måste noga lyssna av och veta när den ska till! Inte lyssna på hurvida "andra" tycker att barnet "vet" det ena eller det andra. Det avgör bara ni - ta det ansvaret!

Man måste förstå att själva kuren inte är hela lösningen - för någon ultimat lösning finns inte. Och ska inte finnas heller

. Det kallas Livet

! Men man lär sig att hantera bekymmret då det uppstår och ska agera efter situation närhelst det sker. Detta utan att se i backspegeln eller "analysera" saken. Man "bara gör" och tänker inte mer på det. Ett tålmodigt lugn med mål i sikte är vad som ska till. Verkyg då ni känner att det behövs.

I ert fall hade jag tagit till ctrl+alt+delete och startat om hela saken! Som om det vore första gången. Ingen titt i backspegeln - bara mål i sikte och med en trygg och väl inövad kristilldelning i bagaget!

Lycka till!

Det var min reflektion i alla fall!

Susanne* · Inlägg av Susanne* » sön 08 maj 2005, 20:17

Hej på er

Känner med er och det är tydligt att ni vill hennes bästa.

Ibland blir det fel av någon anledning som inte går att förklara. Och det är ingen idé att analysera och älta. Trots era bästa intentioner och attityd så saknas något för att hennes vargar ska försvinna ut.

Lyssna på Anna

Ta nya tag och börja helt från början. I den åldern hon är nu. Glöm allt gammalt och relatera inte ens till hur hon regerade på det eller det förra gången. Nu är nu

Starta om på A och skriv hit in regelbundet så ni själva också kan följa hela vägen. Notera tydligt på natten vad som händer.

Ni har ju heller inget att förlora genom att börja om - bara allt att vinna.

Sigge · Inlägg av **Sigge** » ons 11 maj 2005, 01:56

Hej och tack för era svar.

Har haft dator-problem så jag har inte kunnat svara. Förstår inte vad Mammut menar med att vi inte har någon kristilldelning? Vi har solfjäder som kristilldelning, vad mer eller annat kan man ha? Har vi missat något där? Började ialla fall om och jag förstår att det kanske kommer att ta lite tid att få rätsida på det här, men ingenting förändras och nu börjar det faktiskt bli ohållbart. Hon skriker och är helt vaken MINST 2,5 timme varje natt förutom alla andra uppvaknanden och "svarar" vare sig på ramsa eller solfjädring. Vi kommer inte vidare. Ibland kan vi lugna henne, men oftast inte och bara för en liten stund och sedan börjar hon om. I skrivande stund har hon varit "okontaktbar" i 2,5 timme och hon lugnar inte ner sig, tvärtom.... Vi klarar inte mer, vare sig hon eller vi, och tro mig, vi har stått över sängen med solfjäder så ryggarna värker men ungen bara skriker. Kära Anna, du är mer än välkommen till oss om du har möjlighet efter föreläsningen i Stockholm. Förstår att vi måste göra jobbet själva, men i natt ser jag allvarligt talat inte hur det ska gå till... Har beställt boken och DVD:n men vi har verkligen gjort precis som vi läst på.

JH · Inlägg av JH » ons 11 maj 2005, 09:33

Hej Sigge!

Lider med er

så här ska det ju verkligen inte vara. Har inget dirket råd, men tror att det Mammut menade med att ni inte har kristilldelning är just det du själv beskriver i det sista inlägget: ni har ingen kristilldelning som FUNGERAR (eller som ni bemästrar till fullo)

Jag vet hur det känns. Så var det för oss också ett tag, när vi varken fick buff eller solfjäder att funka. Jag övad edock som en liten tok för att få till det och till slut gick det.

Vet inte vad jag mer kan säga, förutom att jag verkligen tror på att ni kan ta er ur det här. Även om du säger att ni har attityd så tror jag att den mågonstans måste svikta när ni har haft det så här jobbigt, och då blir det ju som en ond cirkel till slut...

Hoppas att Anna eller DVD:n kan hjälpa er vidare!
kram!

Inlägg av **annawahlgren** » ons 11 maj 2005, 16:50

Det är er uppgift att kunna lugna. Ni får inte ge er med mindre. På samma sätt är det er uppgift att kunna ge mat. Ni skulle aldrig ge er med mindre

Här saknas både kunskaper och attityd. Jag tror forttfarande inte att ni läst på så att ni FÖRSTÅR! Varför ska det vara så svårt att förstå att små barn behöver hjälpas i ro att kunna sova likaväl som de behöver hjälpas att äta genom att tveklöst ges förutsättningarna att KUNNA äta?

Ibland undrar jag - hur svårt kan det bli?! HJÄLP det superförvirrade olyckliga barnet! Jag har ju berättat hur

Ska inte gräla mer. Jag kommer efter föreläsningen i Stockholm. Ge mig konkreta och praktiska uppgifter via PM. Jag stannar en "vakenomgång" och jag hoppas ni lär er av den och tar er samman

Det här är inte bra alls, kära Sigge