Gud, vilken låååååång helg det varit. Jag har vankat och vankat. Otålig utav bara den. Och jag som har över en vecka kvar till BF. Inte ens chipsen igårkväll var goda och jag som verkligen kan gå över lik för chips i vanliga fall. Tanken slog mig att om jag i worst case får gå över två veckor så är det ju rena evigheten tills det är dags. 1/17 dels år.....
Ev. hinnsvepning på tisdag - det ser jag fram emot.
Imorse trodde jag att jag läckte fostervatten men fick snällt ta mitt förnuft tillfånga och inse att jag griper efter halmstrån.
Fördriver tiden med att lättandas och ju mer jag övar desto sämre går det
Lagom tills Ella lägger sig vid sju kommer förvärkarna och håller på ett par timmar. Är tacksam att de inte uppehåller mig på nätterna.
Näe, usch vad nedslagen och pessimistisk jag är nu. Hur håller man modet uppe!?!
/Åsa