Min son mår så dåligt..

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 20:18

Jag har varit separerad med barnens pappa i ca 2 år och fick för ungefär ett år sedan full boenderätt för båda barnen. Vi hade varanan vecka tidigare.
När barnen nu kommer hem efter deras "varannanhelg" hos pappa mår dom så dåligt. Min son är aggressiv, våldsam och gråter okontrollerat. Han säger att jag inte vill ha honom och jag får absolut inte röra honom.

Hans pappa har många problem och har alltid haft det men att det påverkar pojken på det här fruktansvärda sättet är mer än jag klarar. Hur kan jag hjälpa honom att må bättre? Tacksam för hjälp.

camilla · Inlägg av **camilla** » tis 03 maj 2005, 20:46

Fy vad hemskt! Har int ett enda rad att komma med men undrar just om inte BUP (barn och ungdomspsyk) kan hjalpa dig med en psykologkontakt, kan man pa sa vis pavisa att barnen mar uppenbarligen daligt av att traffa sin pappa sa kanske det finns storre cahans att inskranka dessa traffar till tex endast dagtid sa de inte behover sova over eller helt och hallet dra in traffarna. Man undrar ju just hur det gar till hos pappa pa helgen men det antar jag att din son inte berattar... Ar sjalv skilsmassobarn men har faktiskt aldrig upplevt det som jobbigt att vara varken hos mamma eller pappa sa det maste ju verkluigen vara nagot som e galet. Hoppas det ordnar sig for dina barn, man vill ju tro att deras valmaende gar fore allt annat.

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 20:58

Jag skulle vilja få hjälp av BUP men jag får inte.. Jag behöver pappas godkännande pga att vi har gemensam vårdnad. Han tilllåter det inte, säger att jag inte gör det för min sons skull utan enbart för att "jävlas med honom"..

helt rådlös nu..

liw · Inlägg av **liw** » tis 03 maj 2005, 21:02

Men vad är det för trams... ursäkta reaktionen men sånt där blir jag så arg på. Byråkratisverige!

OK om du inte får gå direkt till BUP kan du inte gå via vårdcentralen eller dyl och bli vidareskickad av dem??? Hjälp måste ni ju få, och det kan ju inte stå och hänga på att barnens pappa inte VILL???!!!

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 21:09

Jag är lika upprörd själv. Hur jag än går tillväga så sätter pappa stopp. Jag har ringt till alla läkare inom 10 mils radie. Samma svar över allt. Om jag inte är ensam vårdnadshavare så måste pappa informeras och ge godkännande. Jag har sökt ensam vårdnad men det tar sån tid och jag vet ju inte ens om jag "vinner" i rätten. Men min son, Mike, mår dåligt NU inte efter en ev rättegång..

Är det någon som har varit med om något liknande förr?

liw · Inlägg av **liw** » tis 03 maj 2005, 21:16

OK...

funderar "högt"... kan du inte prata med ngn läkare/BUP och berätta även vad pappan har sagt (om varför han inte vill godkänna) och be dem kontakta honom för att eventuellt nå fram bättre??? Kanske kan de ringa och informera om hur din son mår och att han faktiskt behöver hjälp...

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 21:23

Efter mycker tjat så fick jag en kvinna inom socialtjänsten att kontakta honom men utan resultat. Han blev bara arg. Det slutade med att han ringde till mig och svor och skrek.

Jag undrar hur jag ska bete mig rent praktiskt när Mike får sina "raseriutbrott". Helt uppenbart så fungerar det ju inte att försöka prata med honom. Jag vill Absolut inte hålla fast honom på något sätt. Kan det hjälpa att ignorera honom och bara vänta på att det går över?

liw · Inlägg av **liw** » tis 03 maj 2005, 21:32

Nu har jag ju ingen aning om vad som händer hemma hos pappan, eller OM det överhuvudtaget händer ngt (vilket det visserligen verkar göra...) Men din son verkar ju def. tvivla på dig och dina avsikter. Om du vill ha honom, om du fortfarande älskar honom. Svaret är ju självklart och det är det du ska visa honom.
Behåll lugnet. Säger han att du inte vill ha honom så svarar du att "självklart vill jag det, jag älskar ju dig och behöver dig, jag skulle aldrig klara mig utan dig" (tex). Bjud in honom till varma härliga kramar och ge honom tid att komma till dig. Sätt dig ner i närheten av honom och prata lungt.
Han behöver även känna att han behövs, aktiv delta i ert arbete hemma. Inte BARA för att du älskar honom utan för att ni gemensamt har ett hem och en tillvaro att ta hand om.

Hoppas att det löser sig snart.

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 21:39

Mike är verkligen världen bästa lilla åttaåring. Hjälpsam och gosig och vi har så mysigt här hemma...

Men just dessa hemska dagar efter "pappahelgen"..

liw: Jag ska testa dina tips. Tack snälla.

liw · Inlägg av **liw** » tis 03 maj 2005, 21:47

liw skrev:Nu har jag ju ingen aning om vad som händer hemma hos pappan, eller OM det överhuvudtaget händer ngt (vilket det visserligen verkar göra...)

Tänkte bara förklara det här lite... Hans reaktion kan också bero på att han känner sig "utkastad" ur er mysiga gemenskap och därför ifrågasätter dig när han sen kommer tillbaka.

AnKi · Inlägg av **AnKi** » tis 03 maj 2005, 21:57

Oj, varför har inte jag tänkt på det.
Jag vet ju att pappa är ganska bråkig och våldsam efter att ha levt med honom i åtta år så jag har ju bara antagit att felet ligger där. Jag har nog aldrig frågat Mike om han verkligen vill åka till pappa.

Kanske har varit lite rätt för svaret också. Enligt förhandligar i tingsrätten så måste jag ju "lämna bort" honom två helger i månaden. Trist men så är det.

liw · Inlägg av **liw** » ons 04 maj 2005, 08:15

Ja det finns ju alltid två sidor på ett problem. Och något jag har lärt mig här inne är att inte se allt som protester utan att se det som frågor.
Nu VET ju varken du eller jag hur det fungerar där på helgerna men om vi förutsätter att allt är som det ska ochhan ändå kommer hem och är ledsen så kan det ju mkt väl vara som jag skrev, att han ifrågasätter om det verkligen ska vara så här. Är de verkligen meningen att han ska åka bort till pappa två helger i månaden.
Ditt jobb då är inte att ge honom mer funderingar genom att sj'älv börja tveka och fråga honom om han verkligen vill... Kör på så som jag skrev tidigare. Bekräfta hur mkt du älskar och behöver honom när han ifrågasätter det. Skulle det komma protester/frågor innan helgerna om han verkligen måste åka så behåll lugnet och beslutsamheten. Självklart ska han åka och självklart kommer det att bli jättebra.

Men eftersom pappan har varit bråkig och stökig kan det ju vara bra att även fortsatt vara vaksam på sonens signaler. Han får ju inte fara illa när han är där.
Men... hur fungerade det när ni hade växelvis boende? Mådde sonen bättre då?

KRAM

Inlägg av **annawahlgren** » ons 04 maj 2005, 08:22

Tack, liw

Barn frågar i påståendets form. "Du vill inte ha mig" betyder "Vill du ha mig?" (För det vill kanske inte pappa, efter vad det kanske verkar för barnet.) "Du får inte röra mig!" betyder "Vill du röra vid mig? Tycker du om mig?"

Jag tror inte ett ögonblick på BUP eller utomstående ö h t här

Du behöver övertyga barnen om att 1. du står bakom deras besök hos pappa, du ifrågasätter det inte (och hjälp dig då genom att minnas att inget barn i sitt hjärta vill mista någon av sina föräldrar), 2. det är hos dig de har sin fasta punkt; resten är utflykter, som man får ta som de är - lärorika, om inte annat

Coola ner dig. Var glad att du har huvudboendet, det är stort och avgörande här

Prata inte så mycket, förklara inte så mycket och framförallt, utsätt dem inte för förhör om vad DE vill. Det är du som ska vilja - vare sig du vill eller inte, om du förstår hur jag menar. Inför dem

Var säker på handen, glad och tveklös när de kommer hem, intresserad av vad de har upplevt etc etc - men lägg inga moralislka eller andra synpunkter på pappa och besöket hos honom. Tänk här och nu, behöv dem, övertyga dem om att du verkligen VILL ha dem, låt tid av glad närhet gå - och du ska se att de landar, i lugn till slut, vänjer sig och vet vart de hör