Här är det likadant! Leo som bara är fem månader får större och större leende ju närmare bollibompa kommer sitt slut (storsyster titta på bollibompa). Det är så tydligt detta, sedan vi införde skrattet till godnattet även för lillebror. Förut var sista timmen en grinig, trött och hungrig timme. Nu är det en förväntansfull timme. Det glimmar till i ögonen på honom och hans speciella grova skratt bryter fram bara man nuddar magen på honom. Det allra bästa han vet är när mamma/pappa gnuggar sin näsa i hans mage. Det måste vara näsan! Då skrattar han så det stänker! Ni vet ett sånt där skratt som är som luft som pressas ut genom bokstaven K... fattar ni? Inte alls hihihi, liksom. Ett riktigt kiknande skratt.
Storasysters favorit är att bli kittlad under armarna "killikillikill" säger hon uppfodrande. Skrämsel-tittut är en annan favorit där vi jagar varandra och hoppar ut bakom hörnen -"köketköketköket" säger hon för hon förknippar visst den leken med köket..., men den gillar inte Leo lika mycket. Sen är det ju förståss "Studsa lampan" där pappa lyfter upp henne mot lampan i våran sovrum och sedan studsar ner henne på sängen och upp igen. och igen. Och igen...
Sen är det raka vägen in till barnkammaren och där lägger sig Leo och småskrattar för sig själv innan han somnar. Ibland säger Tuva åt honom; "Sov Sått Leo!" Tystnaden lägrar sig...
Alltså... hur underbart är det inte med ungar??
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
och grannarna tror vi är galna såklart.
-