Surkål och ödlor

[Gablex]

Nämen ojdå - någon porrsköljning vill jag ju inte bidra till

[K-ina]

Jösses! Eller Jesus?!

Vad jag är tacksam över vad jag får läsa! Det är väldigt, väldigt spännande och intressant detta.
Jag har nyss återupptäckt Jesus för att få komma med en personlig vinkling! Så här är det:

Som barn: Barnatro, precis som Lapplisa sjöng. Jesus var den centrale! Gud var så vansinnigt abstrakt och ganska ointressant... Jesus däremot var ju snygg, snäll och så var det synd om honom. Jag tittade med förkärlek på vackra bilder i allehanda kristna skrifter hemma hos mormor. Jag föreställde mig att han lät ungefär som vår präst (som hade en mycket behaglig röst att lyssna till.) Och sen fanns ju Jesus i himlen och där var min pappa också - de var nog kompisar?!

Som tonåring: Konfirmerade mig och hade nog min första religiösa upplevelse på ett läger. Sjöng i kyrkokör... Kom så småningom i konflikt med alla krav och "måsten". Ville vara wild and crazy... Orkade inte med all jobbig stelhet och TRÅKIGHET! Slutade gå dit! Ville spränga alla gränser!!!!

Som akademiker: Lärde mig att vara Kritisk! Gick aldrig i kyrkan men hade hela tiden en religiös längtan. Läste poesi och lyssnade på musik, sökte efter den där tråkiga abstrakte GUD! Och fann en han/hon som jag var nöjd med. En som jag "hittade på själv" utan att fundera över "rätt och fel", Luther eller nån annan... Kom till ro... Valde att kalla mig kristen. Döpa mina barn, föra traditionen vidare osv. Varför gå emot? Hade jag bott i ett muslimskt land hade jag ju varit muslim... och det hade varit lika bra... resonerade jag.... tills jag började gå i kyrkan igen...

Barnen går i kyrkans barntimmar, allt är frid och fröjd och jag läser glatt med i trosbekännelsen. Jag torkar en tår i ögonvrån när man talar om Maria... Och tycker att Jesus kärleksbudskap är BÄST! MEEEENNN! Tänk om jag inte tror att han avlades av helig ande? Tänk om jag inte tror att han kunde göra alla under? Tänk om han inte dog på korset? Eller tänk om han inte ens fanns??? Kan jag då... helt ärligt kalla mig kristen? Faller inte allt???

Jag grubblar egentligen inte. Men jag funderar ibland på Jesus. Och på Maria som känns så betydelsefull, nu som vuxen och när man själv är mamma... Jag VILL att det ska vara den helige anden och att Josef var en vansinnigt snäll och gullig man som förbarmade sig över den unga modern och barnet. Men TROR jag verkligen på det?

Och KAN man tro på reinkarnation OCH himlen samtidigt? Helvetet är jag inte så intresserad av - inte ens orolig...

Ja... Nu är har jag verkligen kacklat av mig och bör dra en godnattbön och krypa till kojs.

[Jannika]

Och KAN man tro på reinkarnation OCH himlen samtidigt? Helvetet är jag inte så intresserad av - inte ens orolig...

Jag kan absolut förstå längtan efter något mer än bara det vi kan uppfatta med våra sinnen. Längtan efter en större plan, en mening och ett syfte. Jag KAN bara inte tro att vår vistelse på jorden endast handlar om att föröka sig, överleva, konsumera och uppnå diverse positioner och materiella mål. Och jag kan också förstå att man i sin längtan då lutar sig mot det som man uppfattade som andligt när man var liten, speciellt om det är ljusa minnen. Och varför inte?

Om det däremot, som i Tinis fall, innefattar en hel massa skräms och avarter tycker jag att det är ens skyldighet som vuxen att sätta trosföreställningar under lupp, granska, känna efter och sortera. Vad kan jag stå för och vad går bort? Därefter får man väl ta ställning till om man kan finnas kvar i sammanhang vars grundidé man kanske inte till fullo delar eller söka sig vidare. Som med så mycket annat! Man kan ju faktiskt också tillåta sig att plocka go'bitarna, frossa i dem och lämna resten därhän. Det handlar ju om tro. Det hörs ju på namnet, och vem ska sätta sig till doms över den? Om nu Gud skapat allt har han ju också skapat tvivlet.

Jag tror att alla religioners Gud bara är ett försök att beskriva den kraft som går utanpå allt annat - KÄRLEKEN. Insikten med hela sitt väsen om att allt egentligen är ett. Det är det jag tror de kristna menar med himlen. Det eventuella helvetet är allt det som är så långt från den känslan/insikten som man kan komma och därmed också en del av den.

Så, ja jag tror att man kan tro på reinkarnation och himlen samtidigt.

Och jag tycker det är skillnad på att historiskt belägga/förkasta Bibeln och dess innehåll och att tro på de symboler, och använda sig av de ritualer som står för en del av den kärlek jag tror att symbolen Jesus (=eller personifikationen av Kärleken) försökte förmedla. MEN jag är/har aldrig varit intresserad av att försöka rättfärdiga det jag tror på med att hänvisa till diverse bevis eller skrifter. För mig är det en känsla. Och det handlar om tro, inte vetenskap. Jag kanske är lat? Eller smart?

Däremot tycker jag att det är fantastiskt roligt och intressant att få ta del av historiska teorier angående Bibelns faktiska trovärdighet eller inte speciellt av någon så bevandrad som Päivi! Det är som en form av detektivarbete eller pussel. Mer Päivi! Du får gärna bli långrandig och bre ut dig.

Kram Jannika

[K-ina]

Åh, så bra du uttrycker dig Jannika! Jag ska läsa om ditt svar och tänka mer ikväll!

Mer Päivi!
Mer Jannika!

=D>

[Fjällfolket]

Halleluja!

Praise the Women!

Mera, vackra mödrar..
mera!



/Fjällmor (som återkommer om Gompa! Fler gissningar..? )

[kiki]

jag gissar på något slags fiske
Kristina

[Jannika]

Ja, kiki mina gissningar verkar ju inte ens vara i närheten iaf. Jag har inte fått någon respons på mina snorkråkor så kanske lite fiskar passar bättre.

Vad sägs om hångla?

Eller åka snöskoter på en bucklig väg?

Eller surkål?

(Fråga mig inte hur mina associationsbanor fungerar, jag vet inte... Och vill kanske inte veta...)

[Fjällfolket]

...surkål ligger närmast so far... 8)

Går tillbaka till spisen (jo! HON lagar MAT! Första gången på månader ett storkok står på spisen!!! \:D/ Eller rättare sagt... 3 storkok )

/Fjällmor

[Fjällfolket]

Saxat från http://www.dikaweb.dikanas.se/Kultur/gompa.html

Gompa

Gompa är en gammal samisk maträtt som var en mycket betydande vitaminkälla. Den blev senare vanlig och uppskattad av nybyggarna.

Gompa kan tillredas på olika sätt beroende på vilken trakt eller vilket familjerecept som används. Basen är dock Angelica (fjällkvanne på rikssvenska, eller Angelicstut som vi säger här). Den ettåriga plantan samlas innan den är fullt utsprungen, hackas, kokas och blandas med fjällsyra. Vissa blandar även i daggkåpa och vanligt i våra trakter är även tolta (som i våra trakter kallas för järja) och mjölkört. Samerna brukade ofta efter kokningen blanda i renmjölk och lägga blandningen i träkaggar eller tarmkärl som knöts ihop. De lades i en typ av jordkällare, där fick de ligga till våren efter då samerna återvände till fjällen.

Bland nybyggarna tillagade man gompa på liknande sätt, men istället för renmjölk använde man kärnmjölk. Man slog kärnmjölken över växtblandningen och lät det jäsa i två veckor innan den åts, ofta blandad med tjockmjölk. På vintern frös gompan och man kunde skära loss den bit man behövde och tina upp. Gompa var en vanlig maträtt i hela norrlands inland, men i Jämtland och Härjedalen betecknade ordet gompa även ost, vanligen mesost. Gompa är inte bara vitaminrik, den sades också vara verksam mot sockersjuka.



Jättegott i sockerkakan.. Och bara namnet, say it folks... GOMPA!



/Fjällmor

[Jannika]

Se där! Mer gompa åt folket alltså...

Här skiner solen men det är kallt och blåsigt så öronen rodnar bara man ska ut och jaga in lite höns (så Nella får sova utan att ha tre galentuppar tjoandes preciiiiis vid vagnen).

Tuppen Bertils enda kvarvarande dam Carola dog för ett par veckor sedan efter att ha skadat vingen. Vi försökte hålla henne vid liv men till slut blev det odjurvänligt och hon fick återförenas med sina hönkompisar som blev rävmat i somras. Bertil lider. Ingen dam, låg i rang, rätt jagad, hinner inte äta. Jag vet inte vad vi ska hitta på förutom att darlingen handmatar honom med fet och gottig mat på kvällarna. Tips?

Änligen helg så vi får ha vår pappa/sambo hemma igen. Han är saknad i veckorna. Igår hade min darling , som inte har någon medfödd romantisk ådra, gjort iordning frukost till hela familjen och ställt en varsin blomma vid varje plats tillsammans med gulliga handskrivna kort och geléhjärtan. Barnen blev saliga och mamman fick en liten tår i ögat. Min darling är egentligen av den lite mer vardagsromantiska sorten (vilket jag definitivt föredrar) så det kom som en överraskning ska jag säga.

Har nu gjort världens enklaste och godaste glass som inte kräver något mer avancerat redskap än en elvisp ( blink, blink till blomman och TorpSara ).

Vispa 2 äggulor med ca 1 dl socker, vispa äggvitorna för sig och 3-4 dl grädde för sig. Blanda ihop och frys. Busenkelt! Sen kan man smaksätta med valfritt övrigt tex; vaniljstångsfrön, krossade polkagrisar (men då får man minska sockret annars krullar sig tungan av sötslisk), kakao, kanel, hallon, banan osv.

Och garanterat nyttigare än "vanlig" glass som de stoppar så mycket sk-t i. Jaja är skadad av sin mor för han frågar alltid när vi äter glass Är det här riktig glass eller är det bara fuskglass? Vet du pappa, det FINNS jordgubbsglass som det inte är en ENDA jordgubbe i!

Kanske ett tips till kvällens Let's dance? MEÄN då måst ni skinda ear for dejn skä frisa klart. I nästa liv ska jag bli dansare! Det verkar så himla kul!

Gablex, när får vi höra om Storprinsens dansbravader? Jag längtar! Hans kakäventyr var ju helt oemotståndligt så jag har höga förväntningar.

Kram Jannika

[Ewa]

Och garanterat nyttigare än "vanlig" glass som de stoppar så mycket sk-t i. Jaja är skadad av sin mor för han frågar alltid när vi äter glass Är det här riktig glass eller är det bara fuskglass? Vet du pappa, det FINNS jordgubbsglass som det inte är en ENDA jordgubbe i!

Strålande upplärning, Jannika. Go Jaja

[Ebbab]

Man kan ju faktiskt också tillåta sig att plocka go'bitarna, frossa i dem och lämna resten därhän. Det handlar ju om tro. Det hörs ju på namnet, och vem ska sätta sig till doms över den? Om nu Gud skapat allt har han ju också skapat tvivlet.

Här tar du upp det som skapar konflikter i mig, Jannika!
Plocka godbitarna, välja vad man vill ha och inte göra en smal väg bred så det inte är en fara att kliva snett!
Är det så tron ska vara?
Eller ska den egentligen också innebära att man faktiskt uppoffrar något för den belöning som man kan se tron och frälsningen som? Och det behöver ju inte innebära skräms-och-skäms tron, utan en god och ljus tro där man ändå inte kan få riktigt allt? Hänger ni med?

Samtidigt har man problematiken med skrifterna som man hämtar sin tro från. När tecknades det ner? Av vem? Vilka har bestämt ändringar i den? Går det att lita på överhuvudtaget? Så vad ska man tro?

JAg tor i alla fall på att det inte finns bara en väg för männiksan att gå. Jag så en intervju med en klok man en gång, det kan ha varit Dalai Lama.Han uttryckte det så bra där han satt i ett rum med många dörrar:
"Gud är som det här rummet. Det finns många dörrar som man kan gå igenom, men de leder alla till samma mål."

[Jannika]

Intressant Ebbab! Vad är det du menar att man ska uppoffra då? Vad blir man utan liksom?

[Gäst]

utan en god och ljus tro där man ändå inte kan få riktigt allt?

Varför skulle man inte kunna få riktigt allt?

[Ebbab]

Ja, det är inte lätt att förklara vad jag menar . Men jag gör ett litet försök (och kom ihåg att det är inte helt klart för mig heller, det är en tanke):
Om man erkänner sig till en tro, tex kristendomen, så ställer man upp på en del levnadsregler.
Skulle man inte också då kunna kräva att man faktiskt följer dessa trots att man tycker att de är lite besvärliga att följa? (alltså man kan inte få allt...)

Tex sex endast inom äktenskapet?

Kan man inte tänka sig att om man har valt att följa ett koncept som kristendomen så försakar man vissa saker.
Kroppen kanske vill ha sex men inte knoppen - bara för att man själv har bestämt så?
Jag pratar alltså inte om skräms-och-skäms-tron där någon annan sitter och pekar finger och varnar för helvetet.

Mer som körkort och köra bil:

Antingen så ser jag till att jag följer uppsatta regler eller så har jag inget körkort.

Typ.

Hänger ni med nu

Och för att förtydliga så har jag inte själv levt efter ovanstående regel. Se det enbart som ett exempel...