Hjälp, vår tjej blir biten och klöst på dagis!

Samtalsforum med barnen i fokus
snoopy
Inlägg: 31
Blev medlem: lör 25 dec 2004, 20:54
Ort: Lule

Hjälp, vår tjej blir biten och klöst på dagis!

Inlägg av snoopy »

Följande har hänt:
Är helt förtvivlad. Idag när jag hämtade vår Hanna 2 år och 2 månader på dagis hade hon 4 (!) bitmärken i ansiktet, alla med tydliga märken efter varje tand. På två hade det även gått hål vid två tänder!!!
Började storgråta på dagis när jag såg henne, hon såg hemsk ut...Åkte direkt till vårdcentralen för att kolla upp märkena som gått hål (inget rinnande blod, men dock hål). De fotade och dokumenterade skadan. Rena misshandeln. Usch vad det måste ha gjort ont!! Jag gråter när jag skriver detta.
Bakgrund: Killen som gjort detta är 1 år och 10 månader. Detta är fjärde gången han attackerar min tjej med klösmärken och nu bitmärken som resultat. Hanna är mycket kramgo och av någon underlig anledning vill hon gärna vara i närheten av denna killen. Har frågat personalen om hon retar eller provocerar honom på något sätt, men så är tydligen inte fallet. Det börjar med att de ska vara goa och kramas och så plötsligt händer det.

Jag och min sambo känner oss maktlösa när personalen säger att de gör "allt de kan" för att hindra detta. Vi har nu ringt rektorn och vill ha ett samtal med henne och personalen för att hitta en lösning på detta. Tills vidare tar vi ledigt så att Hanna får vara hemma och läka ordentligt och så att personalen hinner ta fram en handlingsplan. Vi vägrar låta henne gå dit och bara invänta nästa gång det händer. Vi vill att Hanna ska vara trygg på en ändå så otrygg plats!!!

Nu till mina frågor till er:
1. Vilka åtgärder skulle ni ha vidtagit, vilka lösningsförslag ser ni? Vi har några som vi pratar om men vill gärna höra era åsikter. Det vore tragiskt om vi måste rycka upp våra tjejer (vi har en 4,5 åring också som har sin bästis där) för att börja ny inskolningn någon annanstans. Vi trivs annars både med personal och övriga barn så vi vill verkligen inte byta dagis om vi inte måste.
Min sambo är beredd att vara föräldraledig till sommaren så att Hanna får börja dagis igen först till hösten, men hon är en mycket social varelse, så hon vill ju vara där storasyster är och storasyster börjar tycka att det är tråkigt att vara hemma hela dagarna....

Blä, känner mig alldeles rådvill.

2. Hur ser ni på detta och liknande händelser?

Det som förvånar mig är att personalen totalt verkar vara utan "verktyg" när något sånt här händer. De vet verkligen inte hur de ska hantera situationen trots att detta borde ha hänt många gånger förr :!: :?:

Tacksam för råd och tips till personal och lösningar som hjälper Hanna att få en trygg tillvaro. En vuxen skulle ALDRIG tolerera att bli misshandlad på sitt jobb, varför kan vi då inte hjälpa Hanna? Om inget händer tänker jag föreslå vår rektor att jag kommer och biter henne i kinden var tredje vecka ungefär, med ökad styrka tills nåt händer... :evil: :evil:

Kram från ledsen och förtvivlad Snoopy
Mamma till
* Frida f?dd 03-10, kurad 04-04
* Hanna f?dd 0512
loppan o nilla
Inlägg: 66
Blev medlem: ons 08 nov 2006, 10:04
Ort: Göteborg

Inlägg av loppan o nilla »

Hej Snoopy!

Jag förstår att du är förtvivlad, jag hade oxå varit det om det hade hänt min egen lilla tjej som nu är två år och precis har börjat på min förskola tills hon får plats på "sin förskola" (finns inga platser där än.)

Jag vill inte försvara personalen på eran förskola, men jag tycker inte att du ska ta bort era barn som trivs, då jag tror att personalen gör allt för att förhindra att sådant här sker. Det är gjort på ett ögonblick. Jag har själv varit med om ett sådant här fall på min förskola för några år sedan. Vi gjorde allt för att detta inte skulle ske, men underligt nog hände det alltid samma barn och familj.

Inte mycket till svar (Har bråttom i säng då jag ska upp tidigt)men kanske en liten tröst. Ska försöka svara mer en annan dag.

Kram Loppan :roll:
Lycklig mamma till underbara Cornelia snart 6 år, född jan- 06. ♥
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Åh, lilla vännen, vad ont det måste ha gjort :cry:

När min Storkille började på dagis, för länge länge sen, så var det en pojke där som bet honom vid ett antal tillfällen, inte var det kul inte. Men jag litade på att personalen gjorde vad dom kunde och tänkte så att den här pojken inte hade fått lära sig att man inte bits :? på det sättet som vi ju lär våra AW-ungar. Jag vet att Mamman till den här pojken inte använde AW metoder utan tvärtom, så som jag såg det var pojken helt utan skuld. Och jag tror personalen ändrade sin attityd till pojken också och började fokusera på han goda sidor istället och vips så blev det bättre.

Kram Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Ingela
Inlägg: 145
Blev medlem: ons 20 jul 2005, 08:00
Ort: Göteborg

Inlägg av Ingela »

Jag tänkte säga ngt liknande. Min lilla Adam bets innan men av kärlek(trodde han) Men jag sa inte ett ord utan undvek hans mun när den var i närhet av axlar som är goa att bita i. Sen pussade han min axel istället och sen var det bra med det. Bitandet avtog. Men det här vet ni redan... Men den lilla pojken borde kanske sitta fastklistrad på nån vuxen eller tvärtom.
Han är för liten att veta så de borde ju ha stenkoll på dem två tillsammans och visa dem hur man gör. Mysigt att de gillar varandra...UTAN ATT BITAS
Mamma till två pojkar
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Bara för att det inte är pojkens fel, eller för att personalen gör allt de kan, så betyder det inte att det är lättare för din tjej! Tvärtom, om personalen inte kan göra mer, så betyder ju det att du får skicka tjejen mot en säker misshandel varje dag. Visst, det kanske är onödigt att bli arg på någon, men det betyder ju inte att din lilla tjej mår bättre... Ungefär som att du kan inte skälla på någon för att det är snöstorm, men du skickar ju inte ut ungen i den i alla fall.

Kanske kan du vara med på dagis några dagar (egentligen borde det ju vara pojkens mamma, men om hon hanterar det hela på "fel" sätt, så blir det ju inte bättre) och visa, leda, lära, hjälpa (eller hur nu den där ramsan går :lol: ) framförallt pojken, hur man gör. Då kanske personalen ser och lär också :wink:

Annars skulle jag helt enkelt(eller inte så enkelt) låta henne vara hemma ett tag, pojken slutar säkert så småningom. :roll:
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej :D! Och välkommen :D !

Precis som många här redan sagt, så är pojken för liten för att veta vad han åsamkar med sina bett och klös. Jag skulle rent av säga att han är för liten för att överhuvudtaget gå på dagis, men så här ser ju verkligheten ut. Och vad gör då en liten 1,5-åring när han inte har något språk och kanske vill vara ifred. Att puttas eller rivas betyder ofta bara "Bort" - vilket han förstås skulle kunna säga om han hade förmågan. Det har han nu inte. Och därmed tar man till vad man har.

TILLS någon LÄR en HUR man gör ISTÄLLET!

Och det är det jag tycker du ska fokusera på i kontakten med personalen. Om ni nu väljer att ha er dotter där. Jag tycker annars sambon hade en alldeles lysande plan på att låta lilltösen vara hemma en stund till, och sedan få börja på dagis när hon blivit lite större. Men väljer ni istället att ha kvar henne, så tycker jag ni ska prata igenom detta i lugn och ro med personalen:

:arrow: HUR ser dagarna ut? Vid mycket fri lek så uppstår lättare situationer där barnen kan känna sig trängda och därmed med handkraft försöker freda sig. Och man är för liten för det här med att förstå vitsen med att dela med sig och går därför mer handgripligt tillväga när man ser något man vill ha. Det är inte så konstigt. Det ligger i sakens natur. Men det intressanta är ju hur strukturen ser ut. Lämnas man åt fri lek långa stunder så uppstår ju dessa situationer lättare.

:arrow: VAD gör personalen NÄR sådant här inträffar? Här finns ju olika hanteringssätt, allt från att avkräva barnen "förlåt", som inte duger mycket till - eller lär barnet något väsentligt om hur man SKA bete sig till att sitta i skämstrappa (som väl tillhör ovanligheten). Men vanligast är nog att man i haranger av ORD talar om för barnet att man inte gör så. Och små barn är inte betjänta av så mycket till verbala förklaringar som att man faktiskt VISAR, LEDER, LÄR OCH HJÄLPER (som Puffis så rätt påpekar)! Personalen borde alltså VISA den här pojken HUR man umgås, man klappar fint, man kramas. Och HUR man gör om man vill ha något som någon annan har, man hittar något att byta med och föreslår byte. Och det får man göra om och om igen. Och under tiden får man VARA MED och FÖREKOMMA när man ser vartåt det barkar. Inte alltid så lätt, skulle jag tänka mig att man säger, men det finns medel att använda och verktyg att jobba med och en struktur att hitta i hur dagarna ser ut, så att man inte utelämnar så här små barn till fri lek utan vuxna ögon och händer närvarande som just är där för att förekomma och för att visa, leda, lära, hjälpa.

Tror sig inte personalen förmögen att klara detta, skulle jag personligen inte vara tillfreds med att ha mitt barn där. Inte bara för de SYNLIGA kamper mitt barn varit utsatt för, utan än värre för de skråmor som INTE syns utan som sätter sig på insidan och som mitt barn är för liten för att själv berätta om.

Stor kram och lycka till! :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
snoopy
Inlägg: 31
Blev medlem: lör 25 dec 2004, 20:54
Ort: Lule

Åtgärder

Inlägg av snoopy »

Ni sätter ord på mina tankar. Tack.

Detta händer nu:
* Hanna får vara hemma så att hennes sår får läka
* Rektorn ringde oss både igår kväll och i morse och har nu låtit en av personalen gå upp i tid så att hon kan punktmarkera killen i fråga eftersom detta är fjärde gången det händer. Där har vi ju förutsättning ett för att någon ska kunna vara med när det händer och förhoppningsvis hinna förekomma.
* Vi och personalen ska träffas och samtala om vilka övriga åtgärder som måste till och här är era tips ovärdeliga. Jag är hängiven alla Anna W:s verktyg men i stundens hetta känns allt som ett virrvarr och är tacksam att ni präntar ned dem så att jag lyckas hitta någon struktur i vad som behöver göras.
* Jag måste hitta ett sätta att förmedla detta med VÄGLEDING och att VISA HUR MAN GÖR utan att personalen får taggarna utåt om jag kommer med pekpinnar...ni förstår säkert problematiken här...Mycket bra ide du hade där Puffis om att jag eller min sambo är med under en tid. Det kan jag verkligen tänka mig att vara. Som sagt små barn är ju oskyldiga men behöver vägledning.

Tusen och tusen tack för ert ovärdeliga engagemang och stöd. Jag sa till min sambo att jag VET att på AW-forumet får man konkreta tips och råd-när man behöver det...och det fick vi. På återseende. Kram Snoopy
Mamma till
* Frida f?dd 03-10, kurad 04-04
* Hanna f?dd 0512
snoopy
Inlägg: 31
Blev medlem: lör 25 dec 2004, 20:54
Ort: Lule

Rätt istället för fel, glad istället för skamsen

Inlägg av snoopy »

Ett litet tillägg: Skulle så hett önska att dagispersonalen kunde ta dela av alla ömma och kloka verktyg som finns på detta forum.

Skulle vilja ha en "Sticky" om just hur man hanterar bitbarn, en "så här gör man lista". Ska leta runt lite på forumet, så kanske jag lyckas samla ihop till en lista som man fint kan presentera som förslag/hjälpmedel för dagispersonalen på vårt möte...Det viktiga är också att förmedla budskapet om varför och vilken effekt man eftersträvar, inte bara metoden som sådan. Anna W är så bra på att beskriva i liknelser och exempel att man riktigt ser hur barnen blommar när man läser. Det är ju DET jag vill, att killen som biter Hanna ska lära sig hur man gör och bli GLAD av det, INTE skamsen över att han har gjort fel!

En tanke bara.
Kram
Mamma till
* Frida f?dd 03-10, kurad 04-04
* Hanna f?dd 0512
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej igen!

Vilka bra beslut ni tagit :thumbsup: . Och vad bra att rektor och personal månar om att ni löser detta tillsammans också.
Anna W är så bra på att beskriva i liknelser och exempel att man riktigt ser hur barnen blommar när man läser. Det är ju DET jag vill, att killen som biter Hanna ska lära sig hur man gör och bli GLAD av det, INTE skamsen över att han har gjort fel!
Precis, GLAD ska han bli - INTE skamsen. Och det BLIR han, om man inte på något sätt fördömer honom! Utan sakligt bara visar HUR han får göra istället. Lite utbildning m.a.o.

1) Man ligger ett steg före och är NÄRVARANDE och FÖREKOMMER handlingen, när man ser vartåt det är på väg.
2) Man HJÄLPER barnen lösa situationen på ett konstruktivt sätt och lämnar dem inte att själva ta hand om situationen som uppstår.
3) Detta gör man genom att VISA HUR man går tillväga istället. "Man klappar fint! Så här!" (Handen om handen, så hjälper man barnet att klappa fint)
4) Och därefter BERÖMMA hur FINT OCH BRA de gör."Se så glad hon blev, vad skönt det kändes när du klappade så fint! Vad bra du klappar!"
5) Erbjuda utlopp för eventuellt bitbehov :wink:
Man visar VAR man FÅR bitas. Erbjuda särskilda bitleksaker, erbjuda något hårt att bita i (äpple, skorpa osv.).
6) Man LÄR barnen (genom teater, rollspel) hur man går tillväga om man vill krama en kompis. Hur man gör om man vill byta leksak. Osv. Vid andra tillfällen, tillsammans i grupp. Det här är barn som ännu inte har något språk - eller särskilt mycket språk, så det gäller alltså att visa på hur man gör detta i handling.

Ingen har här fördömt barnet. Barnet som åsamkat smärta har i handling fått hjälpa den som utsatts att bli omplåstrad och bra igen. Och samtidigt fått visa HUR man istället gör. Och därefter fått vederbörlig uppskattning för sitt fina agerande. Och växt en smula på kuppen. :D

Kram Ewa[/quote]
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Lua

Inlägg av Lua »

Ewa :heart:
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

åh Ewa!

=D> :heart:
snoopy
Inlägg: 31
Blev medlem: lör 25 dec 2004, 20:54
Ort: Lule

Inlägg av snoopy »

Instämmer...

Ewa :heart:
Ska leta runt lite på forumet, så kanske jag lyckas samla ihop till en lista som man fint kan presentera som förslag/hjälpmedel för dagispersonalen på vårt möte...
och vips kom den lista jag letade efter!
Mamma till
* Frida f?dd 03-10, kurad 04-04
* Hanna f?dd 0512
snoopy
Inlägg: 31
Blev medlem: lör 25 dec 2004, 20:54
Ort: Lule

Inlägg av snoopy »

En följdfråga....

Om man nu inte hunnit vara där när det händer, d.v.s olyckan har redan varit framme och det ena barnet är skadad (som allvarliga bitmärken i detta fall...). Visst måste man även VISA MED RÖSTEN att detta inte är OK även om man med HANDLING TAR HANDEN OM HANDEN och klappar fint samt låter barnet vara med och plåstra om/trösta och visar var man FÅR bita....?!

Det jag frågar efter är förhållningssättet. Instinktivt vill man ju ryta till och verkligen visa att det inte är OK...man kan väl fördöma handligen genom RÖSTLÄGE utan att fördöma barnet tänker jag...Det är svårt att inte visa känslor i dessa lägen, när man blir rädd för barnets väl och ve.

Hmm... :roll: :roll:
Mamma till
* Frida f?dd 03-10, kurad 04-04
* Hanna f?dd 0512
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Ewa :heart:
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

:oops: 8-[ Lua :heart: Fjällmor :heart: snoopy :heart: kiki :heart:
Det är ju nästan risk för att man trillar ihop i en blöt liten fläck när man får så mycket hjärtan på en gång :cry: . Men nu har jag snutit mig :roll: :lol:...
Det jag frågar efter är förhållningssättet. Instinktivt vill man ju ryta till och verkligen visa att det inte är OK...man kan väl fördöma handligen genom RÖSTLÄGE utan att fördöma barnet tänker jag...
Man kan med röstläget och med ord tala om att "AJ! Vad ont det gjorde!" Och det skulle jag tro att din dotter, eller vem det nu är redan gör. Och personalen kan naturligtvis med allvarlig min oja sig över dotterns stackars kind. Men utan att ryta, hoppas jag. Och sedan låta den lilla bitaren vara med och plåstra om. "Ojojoj, så tokigt. Man BITER ju inte. Man klappar fint. Oj då, det här får vi ta hand om. Nu får vi blåsa här, NN." Så blåser man tillsammans. Och sedan får man plåstra om, om så behövs. Också med hans benägna hjälp. Och sedan får man klappa fint, flera gånger. "Såja, NU klappar du så fint. Nu blir här bra. Det är ju SÅÅÅÅ man gör. Bra! Man klappar fint. Man bits ju inte. Bita får man ju göra i XX (lämplig leksak). På NN klappar man ju fint. Så fint du klappar. Så jätteskönt!"

Han ska lära sig hur man gör. Men utan att känna skam eller förödmjukelse. Hur känns det, tycker du?
Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"