Storebror slår lillsyster HUR göra?????

[lindborgskan]

Hej,

Tycker jag läst massa om hur man ska göra med storebror och lillasyster men får inte till det. Han slår henne, sparkar eller sitter på henne, håller fast henne eller varför inte slå henne med det han just har i handen.

HUR gör ni andra?? Jag försöker hålla handen och klappa fint, förvisa efter några tillsägelser, är han för liten för det? Är nu 2 år 3 mån. Ibland slår han först och sen rättar han sig själv och säger klappa fint och gör det för att sen slå igen.

Vissa dagar blir jag tokig efter ett tag när han inte slutar. Vad ska jag säga till honom när han bara för att retas trampar på hennes hand eller sätter sig på hennes rygg när hon kryper???? Han VET exakt att han inte får göra det eller det men gör det ändå. Ibland gör han det och sen springer han själv till rummet.

Är rätt sätt när han sitter på henne att säga "Ja Moa är lockande att rida på men det är bättre du hämtar bilen!??? Ibland känns det som om det enda jag gör på dagarna är att passa så att han inte slår henne...är det så för er andra också?

Det jag undrar är gör jag totalt fel eftersom han inte slutar eller är det så att de inte slutar ja ni vet syskon bråkar/slåss så är det???

Han är ju så klart också urfin med henne men det behöver jag ju inte stöd om.

Kram
Jenny

[Gäst]

"Been there, done that", eller hur det nu heter... Kanske tråden nedan kan ge dig lite inspiration!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 76&start=0

[lindborgskan]

Tack Päivi!

Nu har jag läst tråden samt flera andra inlägg och IGEN odlat attityden och fått perspektiv på saker och ting.

Men har några frågor:

1) när kan man börja förvisning och säga att du får komma ut när du är klar? Är det först vid 3 år? Är det tvättdumpning som gäller innan dess? Utan kommentarer vad jag förstår.

2) När jag har dumpat honom i sängen vad gör jag om han gallskriker...vad säger jag när han slutar och jag ska hämta honom? Inget? Är han bara tyst så hämtar jag honom, utan kommentarer vad jag förstår. Ibland blir han jätte LEDSEN nrä jag dumpat honom, ska jag låta honom gråta en stund? Men han kan väl inte ligga där och hulka?

3) Fortsätter han med samma beteende efter dumpningen så är det bara att göra om proceduren?!??

Kram
Jenny

[Gäst]

Tack Päivi!

Nu har jag läst tråden samt flera andra inlägg och IGEN odlat attityden och fått perspektiv på saker och ting.

Men har några frågor:

1) när kan man börja förvisning och säga att du får komma ut när du är klar? Är det först vid 3 år? Är det tvättdumpning som gäller innan dess? Utan kommentarer vad jag förstår.

Jepp-jepp, tvättdumpning.

2) När jag har dumpat honom i sängen vad gör jag om han gallskriker...vad säger jag när han slutar och jag ska hämta honom? Inget?

Alltså... folk som gallskriker brukar ofta uppskatta att få vara för sig själv en stund när du hämtar honom hämta honom TILL något. Jag kör med den här, ofta: "Hej! Lillasyster och jag tänkte spela lite piano nu. Skulle du vilja vara med? Vi saknar dig!" Om svaret är iver, så är det bra. Om svaret är ett ilsket VRÅL så säger jag: "Ok, du vill inte. Man måste inte. " Och så går jag och spelar piano med lillasyster. Frågar igen om en liten stund: "Kommer du ihåg hur man spelar blinka lilla...? Det gör inte vi!" Nu så älskar gossen gosseson piaaaano 8) så jag brukar inte behöva be två gånger. Men det här funkar bra, hemma hos oss!


Är han bara tyst så hämtar jag honom, utan kommentarer vad jag förstår. Ibland blir han jätte LEDSEN nrä jag dumpat honom, ska jag låta honom gråta en stund? Men han kan väl inte ligga där och hulka?

Nä. Det tycker jag inte. Ledset småfolk vill gärna ha någon som kramas lite. Det kan man stå och göra lite varsom. "Jag tycker du ser ut att behöva en kram." Och så bekräfta det han känner. "Du blev visst lite ledsen där?" Punkt. Sätt ord på hans känsla, brukar jag tänka, och så kram. Ledsen och själv behöver man inte vara. Alls.

3) Fortsätter han med samma beteende efter dumpningen så är det bara att göra om proceduren?!??

Ja... Men då har du trubbel som du vill "bota" på lång sikt.

Helgonkur:

1. Uppmuntra honom i förväg i det du vill att han gör. "Vad duktig du är som klappar lillasyster så fint, gosar och så! En sån storebror!" Låt honom höra det här 51 ggr/dag. Hipp som happ, och strunt i om det är sant. Det kommer att bli sant! Förekom honom! När han närmar sig lillan beröm honom i förväg för att han är en sån gosig storebror som alltid klappar och kramas! En sån kille! Det är svårare att slå när man precis fått beröm... Gör det här, varje dag i två veckor, cirka. Det är det första han får höra när han vaknar, och det sista han får höra när han går och lägger sig. 8)

2. Tala om vad du vill. Vad är problemet? Vad känner du? Vad vill du? I lugn samtalston. Han förstår.

3. Varna en gång. "Jag vill att antingen... eller så... i sängen."

4. Vid minsta ansats till putt eller slagsmål; i säng. "Jaha, du slåss. Det gör man i sängen." Det här kommer direkt efter trean.

Så gjorde jag, och problemet försvann på två veckor helt, beteendet blev bättre från dag ett. Alla vill ha beröm. Ingen vill höra på klagomål. Fokus på det som redan är bra.
Kram
Jenny

He-ja Jenny!

[lindborgskan]

TACK!! Men som alltid kommer det lite följdfrågor...

Utgångsfråga:

Ibland blir han jätte LEDSEN nrä jag dumpat honom, ska jag låta honom gråta en stund? Men han kan väl inte ligga där och hulka?

Svar:

Nä. Det tycker jag inte. Ledset småfolk vill gärna ha någon som kramas lite. Det kan man stå och göra lite varsom. "Jag tycker du ser ut att behöva en kram." Och så bekräfta det han känner. "Du blev visst lite ledsen där?" Punkt. Sätt ord på hans känsla, brukar jag tänka, och så kram. Ledsen och själv behöver man inte vara. Alls.

Följdfråga:
Ska jag alltså gå in och ta upp honom och krama honom även om jag just tvättdumpat honom?

TACK TACK för den utförliga beskrivningen av helgonkuren! Toppen toppen! Jag ger nog upp lite snabbt och är inte så snabb på att dumpa utan låter honom hålla på för länge innan jag dumpar.

Varna en gång. "Jag vill att antingen... eller så... i sängen."

Jag kan alltså "hota" med sängen dvs säga "antingen låter du lillan vara i fred eller så åker du i säng" och sen självklart utföra det också. Det är inte alltid han slår eller så utan mer sitter på/eller nästan på henne, eller ålar så han råkar sparka till etc etc men han är medveten om att så får han inte göra.

Sen ska jag berömma till 10000% Jag gör det mkt och ofta men kan självklart göra det mkt mkt mer. JAg märker skillnad på de dagar jag från början bara berömt och de dagar som börjar lite värre.

Jag förundras alltid över vilka enkla metoder som gör en sån enorm skillnad och ändå så är det så lätt att glida ifrån dem och hamna i en trist virvel.

Kram
Jenny

[Lua]

Jag kan alltså "hota" med sängen dvs säga "antingen låter du lillan vara i fred eller så åker du i säng" och sen självklart utföra det också.

:-k Nja. "antingen låter du lillan vara ifred" är alldeles för luddigt för en så liten människa. Och sängen är ju inget straff. Så jag skulle säga, typ: Vi slår inte varandra, vi klappar fint och kramas. Om du vill slåss får du göra det på kudden i din säng.

Men egentligen tror jag mer på det förebyggande arbetet och avledning. Tvättsjälpning ska ju främst användas för att ta en välbehövlig paus från varandra och inte som fostran. Förvisning är en toppenmetod när trotsen väl inträder, men också då hyfsat sparsamt använd.

Och sedan, kanske viktigast av allt. Social delaktighet och humor. Tycker jag!

Kram Lua.

[Gäst]

Först sängdumpningen:

blir han ledsen två sekunder efter så ja, då skulle jag vända på klacken och gå tillbaka in.

Sedan den logiska konsekvensen: det är INTE ett hot! Det är just en logisk konsekvens: kan du inte vara med oss får du tyvärr vara själv.

"Jag vill att antligen slutar du slå din syster eller också får du slå på kudden i sängen." Vänligt, men bestämt. Inga hot krävs.

Det sägs att de första fem vakna minuterna avgör hur dagen blir. För stora som små.

[lindborgskan]

Här kommer en liten uppföljning. Ja nu har jag verkligne använt mig av helgonkuren och det har gått utmärkt, han har skiftat helt i sitt beteende. Han klappar och kramar mkt mer och hjälper henne massor.

Dock har de sista två dagarna varit lite sämre men det beror nog mest på mig...har inte uppskattat honom så ofta som innan utan slappnat av lite mer.

TACK igen det är underbart att se att det funkar så bra...gäller bara att fortsätta och inte stanna upp.

Kram
Jenny

[Gäst]

=D> \:D/ =D>

NU angående fortsättningen:

Du kan slappna av lite med grammofonen - men se till att han får ett par uppskattande ord liksom i förbigående var dag om hur go han är med sin syster. Värsta "kuren" är över nu - nu gäller det att underhålla och förebygga... 8) När du ser dem tillsammans och allt är frid och fröjd DÅ passar du på med att slänga in ett "Vad rara ni är! Så trevligt ni har det tillsammans! " och så fortsätter du till ditt... 8) Och tar helt förgivet att de NATURLIGTVIS fortsätter att leka bra tillsammans och att det går bra.

[lindborgskan]

Uppskattande ord får han flera gånger per dag så det funkar utmärkt. Men det är som om att vissa dagar kliar det i honom och kanske även i mig och då blir det lite mer testing och retning...men grunden finns där.

Ibland vill han så väl men det liksom blir fel...inte alltid så lätt att hjälpa syrran. Ibland vill hon verkligne inte bli klappad och hållen