Tack Jannika!
Argumentet om tålamod är nog det jag mest kan relatera till. Jag behöver någon slags tålamod (har aldrig haft något) så det kan väl vara bra...
Men jag tänker också: Tjock och go bebis. AJ. Darrar när jag tänker på 5-kilosvarianterna.
Ska titta på dina argument med jämna mellanrum och påminna mig om fördelarna med lång väntan...
Kram
Före eller efter BF med barn nr 2...
Nu ska vi inte hetsa upp oss över tjockisarna. Det är inte kilona det kommer an på utan värkarbetet. Min trea vägde 5,3 och var lättast att få ut. Världens häftigaste förlossning tätt följd av sista. Fyran Nella vägde 4,9 men gled ut som en liten säl på tredje krystvärken. Bökigast var minstingen tvåan (4,3) pga att jag slagit ut mitt naturliga värkarbete med epidural in absurdum.
Så. Affirmation som följer...
JAG ÄR LUGN OCH TRYGG. JAG ANDAS OCH SLAPPNAR AV. MIN KROPP VET VAD DEN SKA GÖRA. MIN LIVMODER ÖPPNAR SIG SOM EN BLOMMA I RÄTT TAKT. JAG FÖDER FRAM MITT BARN. ALLT ÄR BRA.
Typ.
Kram Jannika
Så. Affirmation som följer...
JAG ÄR LUGN OCH TRYGG. JAG ANDAS OCH SLAPPNAR AV. MIN KROPP VET VAD DEN SKA GÖRA. MIN LIVMODER ÖPPNAR SIG SOM EN BLOMMA I RÄTT TAKT. JAG FÖDER FRAM MITT BARN. ALLT ÄR BRA.
Typ.
Kram Jannika
-
Fd Medlem
Lua, det är ju inte de stora förändringarna du fått uppleva i väntetid
Men två dagar är två dagar, alltid något...
Jannika, jag affirmerar:
"Jag är lugn och trygg. Kroppen är vårt tempel och bebisen kommer ut genom en vidöppen livmodertapp när det väl är dags, lagom stor och lagom snabbt. Tills dess mumsar jag chååååklaaaa."
Känns redan bättre..
Kram
Men två dagar är två dagar, alltid något...
Jannika, jag affirmerar:
"Jag är lugn och trygg. Kroppen är vårt tempel och bebisen kommer ut genom en vidöppen livmodertapp när det väl är dags, lagom stor och lagom snabbt. Tills dess mumsar jag chååååklaaaa."
Känns redan bättre..
Kram
det BEHÖVER inte vara så att bebisen väger mycket för att man går över tiden.Jag gick som sagt 17dagar över tiden ,men Jacob vägde bara 3,2kg.Han hadde krymt istället sa dom eftersom moderkakan börjat producera mindre näring.Så för våran del så var det bra att jag blev igångsatt.Vill inte tänka hur det hadde gått annars.....
Har hört att barnen bara blir så stora som själva livmodern klarar av olika från person till person.För oftast så väger barnen "ungefär" lika i en syskonskara.Antingen får man stora bebisar eller mindre.
Har hört att barnen bara blir så stora som själva livmodern klarar av olika från person till person.För oftast så väger barnen "ungefär" lika i en syskonskara.Antingen får man stora bebisar eller mindre.
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 
och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 -
Fd Medlem
Tack för tröst och pepp, Ulrika!
Jag har nu fått veta att min bebis, som ännu voltar runt, runt i magen, v 37, har ett huvud som om den vore i v 39.... Aj...
Enligt ultraljuds-BM kan det dock smalna av om bebisen bestämmer sig för att stanna med huvudet nedåt och fixerar sig där.
Men jag vill ändå föra barn om en vecka, typ.
Men jag äter choklad och tränar på tålamodet. Affirmerar. Hoppas att mitt undermedvetna gör saker så att det kommer igång "när det inte alls passar".
Provade den taktiken förra graviditeten också, men utan resultat. Då lyckades jag låsa mig ute, utan mobil, den dag jag var beräknad (har aldrig hänt vare sig före eller efter). Fick skjuts av grannen till min sambos jobb, för att få hans nyckel. När grannen, som är en i mycket känd psykolog, frågade lite fint när det var dags, och jag svarade "idag, faktiskt", såg jag hur han började svettas av rädsla för att vattnet skulle gå där på sätet i hans lilla italienska sportbil. Det hade blivit en god historia!!! Men någon sådan blev det alltså inte.
Kram
Jag har nu fått veta att min bebis, som ännu voltar runt, runt i magen, v 37, har ett huvud som om den vore i v 39.... Aj...
Enligt ultraljuds-BM kan det dock smalna av om bebisen bestämmer sig för att stanna med huvudet nedåt och fixerar sig där.
Men jag vill ändå föra barn om en vecka, typ.
Men jag äter choklad och tränar på tålamodet. Affirmerar. Hoppas att mitt undermedvetna gör saker så att det kommer igång "när det inte alls passar".
Provade den taktiken förra graviditeten också, men utan resultat. Då lyckades jag låsa mig ute, utan mobil, den dag jag var beräknad (har aldrig hänt vare sig före eller efter). Fick skjuts av grannen till min sambos jobb, för att få hans nyckel. När grannen, som är en i mycket känd psykolog, frågade lite fint när det var dags, och jag svarade "idag, faktiskt", såg jag hur han började svettas av rädsla för att vattnet skulle gå där på sätet i hans lilla italienska sportbil. Det hade blivit en god historia!!! Men någon sådan blev det alltså inte.
Kram
Såklart behöver bebin inte vara av gigantiska mått bara för att tiden efter b.f. känns så. MEN det spelar ändå igen roll om värkarna funkar.
Självklart ska man jaga ut bebisar som inte mår bra, heja sjukvården, men jag tycker att vi överlag litar väldigt lite på att våra snillrikt utformade kroppar vet vad som ska göras. Jag tycker att det finns stora nackdelar med att hetsa ut bebisar som mår bra.
Livmoders form är en faktor, liksom moderkakan, liksom kostens sammansättning. Vi föder trots allt större och större barn kanske som en följd av bättre allmänhälsa och att vi inte lever i svält och gör av med all energi på hårt kroppsarbete längre. Och då räknar jag inte in diabetesbebisarna som spelar i en liga för sig. Mitt blodsocker har dock legat perfekt hela tiden och min mormor vägde fem kilo (!) när hon föddes så visst finns det en ärftlig faktor, helt klart.
hhhHVTRDEXFTYYYT27uyjMilo (Milo skriver och hälsar till alla kommande bebisar! )
MEN det spelar ändå igen roll om värkarna funkar.Självklart ska man jaga ut bebisar som inte mår bra, heja sjukvården, men jag tycker att vi överlag litar väldigt lite på att våra snillrikt utformade kroppar vet vad som ska göras. Jag tycker att det finns stora nackdelar med att hetsa ut bebisar som mår bra.
Livmoders form är en faktor, liksom moderkakan, liksom kostens sammansättning. Vi föder trots allt större och större barn kanske som en följd av bättre allmänhälsa och att vi inte lever i svält och gör av med all energi på hårt kroppsarbete längre. Och då räknar jag inte in diabetesbebisarna som spelar i en liga för sig. Mitt blodsocker har dock legat perfekt hela tiden och min mormor vägde fem kilo (!) när hon föddes så visst finns det en ärftlig faktor, helt klart.
hhhHVTRDEXFTYYYT27uyjMilo (Milo skriver och hälsar till alla kommande bebisar!
)Jannika skrev:hhhHVTRDEXFTYYYT27uyjMilo (Milo skriver och hälsar till alla kommande bebisar!
Håller fullständigt med Jannika.Säger som du att är inte kroppen och det mentala med i födandet så spelar det ingen roll hur liten bebis det är.Försöker man bara följa kroppen och vara lugn så kan man nog klämma ut mega bebisar.
Kom ihåg nu när vi diskuterar detta att för något år sedan så var det en födelseannons i "Falukuriren" om en bebis som vägde något på 8kg.Kan det verkligen stämma för jag kom ihåg när man tittade på bilden var det en super stpr bebis.Inte det här lilla skrynkliga hjälplösa utseendet som vanliga färska bebisar har.
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 -
Fd Medlem
Ni har ju helt rätt. Såklart ska man låta livet ha sin gång, bebisar kommer när dom kommer.
Men jag är otålig ändå. Kroppen min är inte direkt behändig just nu, stor och öm och varm. Huden spänner och kliar över magen, folk säger OOOOJJJ! när dom ser min putiga mage (Hugo kan nästan sitta gränsle över den när jag bär honom...!), fogarna värker, energin är låg.
Det är mycket kärlek och lite erotik i livet nu, om man säger...
Så vill man ju kära känna den lilla ungen!
Dessutom är ju BF beräknat efter ultraljudsmåtten, och då får man ju även ett datum för när barnet blev till. I mitt fall vet jag att jag blev gravid tidigare (jag var nämligen bortrest en period då det påstås att jag blev gravid! Och jag har inte vänslats...)
Alltså vet jag ju att barnet faktiskt är äldre än vad sjukvården påstår.
Men jiss, vad jag gnäller.
Bästa att jobba på här, så att man är klar med allt man ska till det VERKLIGEN är dags!! Man har ju hört om dom som får resa sig från datorn och sticka direkt till BB. I wish...
Kram!
Men jag är otålig ändå. Kroppen min är inte direkt behändig just nu, stor och öm och varm. Huden spänner och kliar över magen, folk säger OOOOJJJ! när dom ser min putiga mage (Hugo kan nästan sitta gränsle över den när jag bär honom...!), fogarna värker, energin är låg.
Det är mycket kärlek och lite erotik i livet nu, om man säger...
Så vill man ju kära känna den lilla ungen!
Dessutom är ju BF beräknat efter ultraljudsmåtten, och då får man ju även ett datum för när barnet blev till. I mitt fall vet jag att jag blev gravid tidigare (jag var nämligen bortrest en period då det påstås att jag blev gravid! Och jag har inte vänslats...
) Alltså vet jag ju att barnet faktiskt är äldre än vad sjukvården påstår.
Men jiss, vad jag gnäller.
Bästa att jobba på här, så att man är klar med allt man ska till det VERKLIGEN är dags!! Man har ju hört om dom som får resa sig från datorn och sticka direkt till BB. I wish...
Kram!
Hej nya mamman
Förstår precis hur du känner.För det ÄR jobbigt när man är så stor och tung och man orkar ingenting känns det som.Man ligger och vältrar sig i soffan och pustar och stönar.När man ligger i sängen och försöker sova så tar det en evighet innan man hittat en bra ställning så man kan somna.
När man ska klä sig så tar det lika lång tid innan man fått på sig strumporna och skorna.
Och såklart så är man ju nyfiken på vad det är för en liten person som är därinne i magen som man längtar sååå efter att få lära känna.
Dom sista veckorna är absolut värst tycker jag för då har man liksom nästa tröttnat.Jag skulle vilja vara gravid i 9veckor istället för 9månader.
Skickar dig en superstor peppkram.
/ulrika
Förstår precis hur du känner.För det ÄR jobbigt när man är så stor och tung och man orkar ingenting känns det som.Man ligger och vältrar sig i soffan och pustar och stönar.När man ligger i sängen och försöker sova så tar det en evighet innan man hittat en bra ställning så man kan somna.
När man ska klä sig så tar det lika lång tid innan man fått på sig strumporna och skorna.
Och såklart så är man ju nyfiken på vad det är för en liten person som är därinne i magen som man längtar sååå efter att få lära känna.
Dom sista veckorna är absolut värst tycker jag för då har man liksom nästa tröttnat.Jag skulle vilja vara gravid i 9veckor istället för 9månader.
Skickar dig en superstor peppkram.
/ulrikamamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 -
Fd Medlem
Nu är det ju faktiskt så att som havande i slutskedet har man rätt att vara precis HUR gnällig som helst om den andan faller på. Det är bara för omgivningen att huka och humma med alternativt hämta lite mer chåååkla. Och däremellan kan man träna sitt tålamod och skrida fram som en gudinna. Fiffigt va?
Och däremellan kan man träna sitt tålamod och skrida fram som en gudinna. Fiffigt va?-
Fd Medlem
Rapport från flodhästen:
Intet nytt på barnafödarfonten.
Bara tungt. Huden spricker mer och mer varje dag, smörjer och oljar in, men det hjälper inte.
Pust.
Försöker tänka på Jannikas braiga argument för att gå över tiden.
Försöker tänka lite Zenbuddistiskt.
Försöker cykla. (Gör ont i baken. Väger mer än mina sittben pallar...)
Försöker vara en gudinna.
Går sådär.
Jag har i alla fall slutat jobba.
Går sådär.
Ringer och kollar att de har koll på lägen, skitjobbig är jag, som ett galet kontrollfreak. Vilket jag egntligen inte är. Fick en kartong med olika oljor och badbomber och grejer, som ska ha lugnande och avslappnande effekt. Tror att de försökte säga mig något.
Snälla barn, titt ut nu!!!
Du har en mor och en far och snacksalig bror som vill träffa dig!!!
Kram!
Intet nytt på barnafödarfonten.
Bara tungt. Huden spricker mer och mer varje dag, smörjer och oljar in, men det hjälper inte.
Pust.
Försöker tänka på Jannikas braiga argument för att gå över tiden.
Försöker tänka lite Zenbuddistiskt.
Försöker cykla. (Gör ont i baken. Väger mer än mina sittben pallar...)
Försöker vara en gudinna.
Går sådär.
Jag har i alla fall slutat jobba.
Går sådär.
Ringer och kollar att de har koll på lägen, skitjobbig är jag, som ett galet kontrollfreak. Vilket jag egntligen inte är. Fick en kartong med olika oljor och badbomber och grejer, som ska ha lugnande och avslappnande effekt. Tror att de försökte säga mig något.
Snälla barn, titt ut nu!!!
Du har en mor och en far och snacksalig bror som vill träffa dig!!!
Kram!
-
kattklo
Dialog i hissen när jag kom till jobbet i morse:
Okänd kvinna: Å jag liiiider verkligen när jag ser dig.
Jag: Jaha?
Okänd kvinna: Du bara... kan inte andas, flåsar som en gammal storrökare
Jag: Ja, det är tungt.
Okänd kvinna: Efter X antal paket med cigaretter.
Jag: ...
Å vad jag snoppade av henne ordentligt va?! Krut i den här gumman.
Okänd kvinna: Å jag liiiider verkligen när jag ser dig.
Jag: Jaha?
Okänd kvinna: Du bara... kan inte andas, flåsar som en gammal storrökare
Jag: Ja, det är tungt.
Okänd kvinna: Efter X antal paket med cigaretter.
Jag: ...
Å vad jag snoppade av henne ordentligt va?! Krut i den här gumman.
-
Fd Medlem
Hej alla gravilda gudinnor!
Varför tror ni att de första religionerna kröntes av fylliga, allomfattande, födande kvinnor/gudinnor? Och hur kan det komma sig att kristendomen har lånat såååå mycket av sina symboler, texter och bildspråk från de gudinnereligioner som frodades samtidigt som kristendomen växte fram? "Kristendomens golv vilar på gudinnornas tak" som författaren Birgitta Onsell skriver. Läs hennes böcker Efter tusen år av tystnad och Moder jord i Norden. Mycket intressant och tänkvärd läsning. Rekommenderas havande, smått orörliga kvinnor som mest kan ligga bekvämt (nåja, allt är relativt...) och äta praliner. Alternativt chåååkla.
kattklo, folk som inte kan föra sig bland gravida behöver man inte ens ta notis om. Man kan utveckla en selektiv hörselnedsättning och en mental Mona-Lisaspärr. Man ler helt enkelt lite överseende mot dessa mindre begåvande varelser som står lite längre ner på trappan för utvecklandet av empati och takt, med blicken fäst på något uppslukande intressant bakom dem. I nästa liv kommer hon troligen att återfödas som padda. När man tänker på det är det ju egentligen rätt synd om henne men det är inget vi kan göra något åt. Tyvärr. O:) Och DU måste ju lägga din gudomliga energi på att ta det lugnt, skapa liv och inte försöka fostra blivande paddor, hon är redan förlorad.
Kram ni uthålliga och tappra!
Jannika
Du behöver inte försöka heller, dumsnut! Du ÄR en gudinna. Behöver inte framkallas eller arbetas på. Det är ett faktum. Din kropp är tempel för en ny liten människa, du ÄR liv och skapelse, dvs en gudinna. Du gör det som våra monoteistiska religioners manliga gudar påstås pyssla med. Det vete tusan...Försöker vara en gudinna.
Går sådär.
Varför tror ni att de första religionerna kröntes av fylliga, allomfattande, födande kvinnor/gudinnor? Och hur kan det komma sig att kristendomen har lånat såååå mycket av sina symboler, texter och bildspråk från de gudinnereligioner som frodades samtidigt som kristendomen växte fram? "Kristendomens golv vilar på gudinnornas tak" som författaren Birgitta Onsell skriver. Läs hennes böcker Efter tusen år av tystnad och Moder jord i Norden. Mycket intressant och tänkvärd läsning. Rekommenderas havande, smått orörliga kvinnor som mest kan ligga bekvämt (nåja, allt är relativt...) och äta praliner. Alternativt chåååkla.
kattklo, folk som inte kan föra sig bland gravida behöver man inte ens ta notis om. Man kan utveckla en selektiv hörselnedsättning och en mental Mona-Lisaspärr. Man ler helt enkelt lite överseende mot dessa mindre begåvande varelser som står lite längre ner på trappan för utvecklandet av empati och takt, med blicken fäst på något uppslukande intressant bakom dem. I nästa liv kommer hon troligen att återfödas som padda. När man tänker på det är det ju egentligen rätt synd om henne men det är inget vi kan göra något åt. Tyvärr. O:) Och DU måste ju lägga din gudomliga energi på att ta det lugnt, skapa liv och inte försöka fostra blivande paddor, hon är redan förlorad.
Kram ni uthålliga och tappra!
Jannika