"En dag med barnen på Coop" - en (nybliven) fyrabarnsmamma berättar:O:) Häromdagen spenderade jag och barnen en eftermiddag på Coop. Barnafadern lämnade av oss där efter att vi varit och kollat hörseln på lilla M. Jag vet många som hellre skulle gå till tandläkaren och laga tio hål än att själva ta med sig barnen till ett köpcentrum. Men vi hade en väldigt trevlig eftermiddag faktiskt!
O:) Först gick vi och åt på cáféet. Det blev lite krångel men det gick. Jag fick först se till så att barnen fick sin mat, sedan ge en hungrig M mat och sedan själv äta en kallnad paj. Sedan var det dags att gå på toaletten. Vi trängde in oss alla fem på den lilla toan med skötbord och alla fick turas om att gå på toa och tvätta sig, och lilla M fick ny blöja. En halvtimme senare var vi redo för bollhavet, som jag hade lovat barnen eftersom vi hade så gott om tid. Pappa skulle inte komma och hämta oss förrän kl. 16.30. Där lekte de glatt medan jag försökte proppa lilla M full med mat så att hon skulle vara nöjd och glad under shoppingen sedan.
O:) Mätta, nykissade och belåtna var det så dags att storhandla. Jag vet inte hur många som har prövat på att handla själv med en 2 månaders, en på 3 år, nästa 4 och största 6 år. Man får många blickar, kan jag lova. Ibland är det beundran och respekt jag möter, ibland förfäran och sympati. ”Stackars människa, hon har det inte lätt!” ungefär. Men vi har kul och alla hjälps åt.
O:) När vi kommer fram till mjölken börjar lilla M bli hungrig igen, så då är det bara att vända tillbaka till bollhavet för en ny mat/lekstund. Sedan är vi kissnödiga igen, så ut och låna nyckeln till toan igen. Samma procedur som förra gången. Ytterligare en halvtimme senare är vi åter ”på banan” . Torra, nykissade och mätta (förhoppningsvis).
O:) Tillbaka vid mjölken fortsätter vi att handla. Fyraåringen pch sexåringen får i uppgift att hämta grönsaker och frukt. Treåringen hjälper mig. Allt går galant. Jag kommer fram till grönsakerna och där är den äldsta, nu är hon orolig för hon har letat så koncentrerat efter morötterna att hon tappat bort sin lillasyster. Vi går ett varv runt grönsaksdisken och där går fyraåringen i sina egna tankar. Vi hjälps åt att få ned de sista grönsakerna i påsar och nu är treåringen borta. Efter ytterligare ett varv runt grönsaksdisken dyker han upp, också helt obekymrad i sina egna tankar.
O:) Vi fortsätter mot kassorna, och nu börjar vi bli törstiga och lite hungriga igen. Vi öppnar helt fräckt en dricka i affären och turas om att dricka oss otörstiga. Väl framme vid kassorna hjälps vi åt att lägga upp varorna på bandet. Då börjar lilla M bli ledsen, trött på att sitta i bilstolen nu. Barnen märker att jag blir lite stressad, och de springer bort för att hjälpa till att packa ner varorna igen på andra sidan kassan. När jag väl kommer fram för att betala och har fått lilla M lite lugn, så ser jag att kassörskan har ett sådant leende på läpparna och en liten tår i ögat. ”Vilka underbara barn du har!” säger hon.
O:) ”Hörde du vad de sa?” frågar hon sedan. Jag som varit upptagen av att få upp varorna på bandet och trösta lilla M samtidigt, hade inte hört. ”De sa: Var inte orolig mamma, vi klarar det här!” säger hon i kassan. Jag ser på mina barn. Där står de uppe på bänken och plockar, koncentrerade inför uppgiften, ner vara efter vara i kassarna och diskuterar allvarligt om de frysta ärterna ska ligga i en särskild påse eller tillsammans med det andra. Jag får också en tår i ögat och skyndar mig att betala och berömma mina duktiga barn.
O:) Jag sätter ner lilla M, som har börjat skrika igen, i sin bilstol på golvet bakom mig och ber barnen att vagga henne medan jag plockar i de sista varorna i påsarna. Plötsligt upptäcker jag att lilla M har slutat gråta, och alla som går förbi har ett sådant där leende på läpparna. Jag vänder mig om, och där sitter mina tre stora barn i en ring runt lilla M i bilstolen och sjunger ”trollmors vaggvisa” med sina små barnaröster. Lilla M sitter där och tittar med stora ögon på sina syskon. Tår i ögat igen.
O:) Vilka underbara barn jag har. Vi bestämmer oss för att ta en fika medan vi väntar på pappan. Trötta men oerhört stolta och glada är vi, jag över mina ungar och barnen för att mamma inte skulle klarat av att handla utan dem. De klarade till och med att trösta lilla M när mamma inte kunde.
även om det var många år sedan jag hade många små med mig i affären 