Susanne* skrev:Däremot är jag väldigt tydlig mot barn som är på besök hos oss. Tar dem åt sidan och berättar "att såhär gör man hos oss..." eller "om du kör på Astrid med bilen så försvinner bilen" eller ex. vid matbordet när de stora tjejerna äter mellanmål och kompisar bara går så säger jag "här väntar vi på varandra tills alla ätit upp etc". Vänligt med tydligt.
Den HÄR "metoden" gillar jag

! Jag tycker att det är jätteviktigt att man tydligt, men VÄNLIGT talar om för andra barn vad som gäller i det huset de är på besök i (OM det nu skulle uppstå situationer). Om det är något jag vill lära vår son så är det att våga stå upp för sig själv och det lär man honom bara genom att stå upp för sina värderinga INFÖR honom. Det här är något som jag kommer tycka är svårt, men jag måste bara skärpa mig och VÅGA säga ifrån för HANS skull.
I exemplet med sanden så hade man absolut inte behövt bli arg på den som gjorde det, men åtminstone sagt något, typ "Nej, SÅ gör man inte, sanden har man i hinken eller i sandlådan, inte på människor" och så kanske man hade kunnat visa. Men, jag hade nog haft en allvarlig min. Jag tycker inte att en 3-åring är SÅ liten (umgås med en här i Japan och han förstår mycket - i handling).
Mamma: tänk om din 5-åring inte reagerade på situationen för att du normalt sett inte heller brukar reagera.... :-k. Det kanske är lite hård kritik, men en tanke. Detta hade kunna vara jag

, men när jag läser sånt här så får jag mig en spark i baken att FÖRSÖKA bli lite kaxigare jag också och SÄGA NÅT!!!
Min sambo pratar ofta om att vi måste stå upp för vår son så att han känner trygghet, att inte alltid släta över det och säga att det inte gjorde något. Man kan inte få uppföra sig hur som helst och göra vad som helst mot vår son. Nu är han bara 8 månader, men man märker redan att vissa vuxna ibland säger någon kommentar hit eller dit som kanske inte alltid är så kul som förälder att få höra....
Kram
Kristin
Storebror f. aug-04
Lillebror f. aug-06