En hink full med sand över mitt barns huvud.

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Annica
Inlägg: 13
Blev medlem: tis 01 feb 2005, 17:18

En hink full med sand över mitt barns huvud.

Inlägg av Annica »

Hej!

För några dagar sedan, tömde en pojke på 3 år en hink full med sand över huvudet på min 5-åriga pojke. Min 5-åring är en väldigt lugn och snäll kille, så han sa ingenting (och inte jag heller :oops: ). Pojkens pappa däremot sa till sitt barn i stil med att "så gör man inte, säg förlåt nu" osv. Den 3-åriga pojken sa ingenting och efter en liten stund slutade pappan begära att pojken skulle säga förlåt. Vad tycker ni att jag borde gjort? Jag är nog lite mesig och har svårt för att "lägga mig i" :oops: . Jag tycker att det naturligtvis passat med ett förlåt, men jag kände inte riktigt att jag kunde ta över pappans roll. Men vad borde jag gjort? Det hela kändes inte bra och min pojke tyckte säkert att jag borde stått upp för honom mer. Min pojke har inte sagt något om händelsen, så jag bara antar.

Hälsn.
Annica
Mamma till Adam f?dd maj -00 & Marcus f?dd feb. -02.
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Så små barn förstår inte begreppet i ordet förlåt, däremot ska de i handling "göra" förlåt genom att pappan (i detta fallet) borde ha visat pojken hur man faktiskt gör. Te.x. "Man häller inte sand, man klappar andra barn".

Vad du skulle gjort vet jag inte, men även du kunde ju ha gått fram till pojken och visat honom hur man gör istället.

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw »

Jag vet... det är lätt att stå handfallen när föräldrar till andra barn inte reagerar som man tror... Men jag tror att det för din pojke är bäst om du går in och visar för det andra barnet hur man ska bete sig. Om du inte gör det så blir det lite dubbelmoral det du försöker lära ut. När din son gör ngt så är det inte OK men om ngn annan gör så mot honom och dennes förälder inte ingriper så verkar det helt plötsligt vara helt OK...

Sen tycker jag nog att barn på en lekplats tex är lite ett kollektivt ansvar... den som ser vad som händer ingriper. Tar barnets förälder illa upp så får man lösa det sen, det känns viktigare att inget barn blir trampat på för att man inte vågar ingripa. Knepig balansgång... :?
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej :D

Jag citerar mig själv nedan från en tidigare tråd i ämnet.

:D

Absolut - ditt barn lyssnar främst på dig. När sådant händer så brukar jag "släta" över situationen genom att göra det på Barnboksvis. Man får med tiden ett "sjätte sinne" för att gå in och "ta över" situationer som inte hanteras väl. Gör man det bara smidigt så tror jag inte barnen upplever det som motsägelsefullt.

Samma gäller när mitt barn blir illa behandlat av andra barn. När vi var på semester så gick min lilla fram och lämnade sina leksaker och tom sin nalle till en lite större flicka. Försökte också klappa henne mycket fint. Flickan tog alla leksakerna och puttade min lilla så hon ramlade (flickans föräldrar satt bredvid och tyckte det hela var lustigt ).

Det är då viktigt för mig att att släta över situationen med "ojdå - råkande hon..." och uppmuntra min lillas beteende att vara vänlig och hennes tro på andra vänliga barn/människor.

:D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw »

Susanne, det vara bra tankar! Man kanske inte alltid måste gå in och "styra upp" för att visa att "det som gäller alltid gäller"... TACK för det! :D

När jag tänker efter så gör jag nog så också ibland... det beror nog lite på exakt hur sittuationen var... När ngt händer som skulle kunna vara en olyckshändelse så reagerar nog jag också så som du beskriver. Men om det tex hälls sand över ngn gång på gång så kliver jag in och visar hur man ska göra med sanden och vart den ska vara. :roll:
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Tack Linda :D

Tror absolut man når längre för sitt eget barn på den vägen och kanske det smittar av sig på andra... :D Uppmuntra det goda.

Däremot är jag väldigt tydlig mot barn som är på besök hos oss. Tar dem åt sidan och berättar "att såhär gör man hos oss..." eller "om du kör på Astrid med bilen så försvinner bilen" eller ex. vid matbordet när de stora tjejerna äter mellanmål och kompisar bara går så säger jag "här väntar vi på varandra tills alla ätit upp etc". Vänligt med tydligt. 8)

Kram

:D :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Sorry Linda - såg inte sista raden. :D

Absolut om det är upprepade beteenden så måste man styra upp situationen.

:D :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Kristin
Inlägg: 1050
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 17:22
Ort: Göteborg

Inlägg av Kristin »

Susanne* skrev:Däremot är jag väldigt tydlig mot barn som är på besök hos oss. Tar dem åt sidan och berättar "att såhär gör man hos oss..." eller "om du kör på Astrid med bilen så försvinner bilen" eller ex. vid matbordet när de stora tjejerna äter mellanmål och kompisar bara går så säger jag "här väntar vi på varandra tills alla ätit upp etc". Vänligt med tydligt.
Den HÄR "metoden" gillar jag :thumbsup:! Jag tycker att det är jätteviktigt att man tydligt, men VÄNLIGT talar om för andra barn vad som gäller i det huset de är på besök i (OM det nu skulle uppstå situationer). Om det är något jag vill lära vår son så är det att våga stå upp för sig själv och det lär man honom bara genom att stå upp för sina värderinga INFÖR honom. Det här är något som jag kommer tycka är svårt, men jag måste bara skärpa mig och VÅGA säga ifrån för HANS skull.

I exemplet med sanden så hade man absolut inte behövt bli arg på den som gjorde det, men åtminstone sagt något, typ "Nej, SÅ gör man inte, sanden har man i hinken eller i sandlådan, inte på människor" och så kanske man hade kunnat visa. Men, jag hade nog haft en allvarlig min. Jag tycker inte att en 3-åring är SÅ liten (umgås med en här i Japan och han förstår mycket - i handling).

Mamma: tänk om din 5-åring inte reagerade på situationen för att du normalt sett inte heller brukar reagera.... :-k. Det kanske är lite hård kritik, men en tanke. Detta hade kunna vara jag :oops:, men när jag läser sånt här så får jag mig en spark i baken att FÖRSÖKA bli lite kaxigare jag också och SÄGA NÅT!!!

Min sambo pratar ofta om att vi måste stå upp för vår son så att han känner trygghet, att inte alltid släta över det och säga att det inte gjorde något. Man kan inte få uppföra sig hur som helst och göra vad som helst mot vår son. Nu är han bara 8 månader, men man märker redan att vissa vuxna ibland säger någon kommentar hit eller dit som kanske inte alltid är så kul som förälder att få höra....

Kram
Kristin
Storebror f. aug-04
Lillebror f. aug-06
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Kristin :D
Förstår hur du tänker men man får också välja fokus vid vissa tillfällen - speciellt när de är små. Allt är inte svart eller vitt dessvärre och barnen känner sig inte trampade på om vi inte skapar det. Jämför med tankarna bakom Annas "hoppsan" fram till trotsåldern och även därefter mycket.

Mitt fokus är att skapa en positiv trend för mitt barn och lära henne vänlighet. Jag vill inte skapa en negativ trend som går ut på att kritisera och se vad andra gör fel. Se mitt inlägg ovan.

När det handlar om större barn är det en annan sak där man bör finnas som stöd för att de ska reda ut situationen själv alt. igen ta över situationen.

:D :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Annica
Inlägg: 13
Blev medlem: tis 01 feb 2005, 17:18

Inlägg av Annica »

Hej, Ni alla som är så engagerade!

Tyvärr har jag inte haft tid förrän nu att läsa alla inlägg!

Något jag blir tilltalad av, är just att visa vad en hink full med sand är till för. Jag försöker leva efter den principen rent allmänt - att visa användingsområden istället för att förmana. Men det till mina egna barn, det känns så mycket svårare till andras barn (i alla fall då förälder finns med). Så där ska jag skärpa mig; agera mot andras barn som jag gör mot mina egna! Förhoppningsvis skapar mitt beteende gentemot förälderns förmaningar ett trevligare klimat i t.ex. sandlådan och då är det ju bara till att hoppas att föräldern tar efter :D !

Att mina barn skulle tveka på mig att jag fanns där för dem, då de verkligen behöver mig - tror jag inte är någon risk i det här fallet. Visseligen tvekade jag när jag skrev inlägget från börja, men jag VET att de vet att båda deras föräldrar finns för dem då det behövs. Men jag behöver en liten spark i baken, för det är tyvärr lätt att "mesa ur" ibland.

Hälsn.
Annica
Mamma till Adam f?dd maj -00 & Marcus f?dd feb. -02.
Gunzan
Inlägg: 78
Blev medlem: mån 28 feb 2005, 14:17
Ort: Lerum
Kontakt:

Inlägg av Gunzan »

Hoppla!

Idag så slog en grannkille (5 år) min 3 åriga tjej i huvudet med en pinne. Jag hörde på hennes skrik att hon hade ont och hon var rädd. Hon kissade på sig av bara förskräckelsen. Jag satt ca 20 meter ifrån dem men han bara se att hon tog sig för huvudet. Jag lämnade lillkillen i sandlådan och han började stor tjuta och krypa efter mig. Grannkillen sprang och gömde sig under rutchkanan och jag greppade tag i hans ben och drog ut honom. I och med detta så skrapade han upp magen för det var något vasst på marken.

Jag drog med honom till min tjej och de fick kramas och säga förlåt. Båda fick var sin puss på kinden och vi pratades vid i en lugn ton. Sedan lämnade jag honom för att gå ner med mina gråtande barn och byta kläder på min tjej.

Efter några minuter så hör jag hur han kommer ner och storgråter. Han grät inte när jag lämnade honom vid kojan men han blev väl antagligen så chockad så han var lugn då jag var där och sedan så släpte rädslan eller vad det nu var och han började gråta och sprang hem.

Jag mår då dåligt av att han blev skadad men jag hade gjort exakt samma sak om det hade varit min tjej som hade gjort det och antagligen varit argare på henne då jag verkligen inte accepterar sådant.

Visst skall man vara mer diplomatisk när sådant händer men jag har så svårt att behålla lugnet och säga "hoppsan, slog du Moa med pinnen" utan jag reagerar och det är instinktivt.

Detta att inte reagera instinktivt håller jag på att lära mig men det funkar inte så bra men oftast så brukar det bara bli att jag grabbar tag i armen på barnet och tittar stinnt i ögonen och säger att "så där gör man inte skulle du vilja att någon gjorde så mot dig?" Det brukar räcka för barnen blir oftast skrämda av att någon säger till dem det är inte så vanligt att andra än deras föräldrar säger åt dem och det klara inte jag, speciellt om det drabbar mina barn.

/Gun
Mamma till Moa -020405 och Leo -040514. Lever efter AW-principen eller borde man s?ga sunt f?rnuft ;-).
liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw »

Gunzan skrev:Jag satt ca 20 meter ifrån dem men han bara se att hon tog sig för huvudet.
Ibland reagerar man med reptilhjärnan, som en lejonhons liksom. Inte alltid så logiskt kanske... Jag fungerar tyvärr precis likadant ibland :?

Men om du inte ser att han slår (även om alla tecken talar för det) tycker inte jag att man kan göra så mkt mer än att trösta "offret" och på så vis vädja till det andra barnets empati :D
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"