Hej Mia!
Dagen har gått jättebra. Vi gjorde glad morgon, fixade välling och myste. Min man lade sig efter en för honom väldigt lååååång natt
Jag och Thea lekte och myste. Så gjorde vi iordning lite frukost tillsammans, och åt tillsammans. 8.15 prick
Sen var vi ute ett tag, lekte och gungade lite, och det tyckte älsklingen var jätteskoj. När vi var på väg hem så höll hon på att somna hela tiden. Jag fick skaka om henne titt som tätt för att hon skulle hålla sig vaken. Lunch och lek hemma, sen la jag henne prick 12. Hon skrek när jag la henne, så jag vagnade lite tills hon tystnade, så fort hon gjort det gick jag med dagramsa. 4 minuter över 12 sov hon! Utan napp och allt, verkar faktiskt inte som om hon saknar den! Och det är nästan som om hon gnäller mindre, tidigare kunde hon gnälla till lite och peka på nappen. Det känns toppenbra, verkligen som ni säger att det sitter mer i vårt huvud att hon behöver den än i hennes. Hon sov jättegott, trots att grannen höll på att dunka (renoverar så det bullrar som attans hos oss), och jag väckte henne prick 13.30.
Efter daglur och mellanmål hjälptes vi åt att sortera tvätt, och så gick vi ut igen på eftermiddagen, jag gick inom några butiker och sen var vi på lekplats igen och hade skoj. Hon var jättemysig på kvällen, men vi klarade inte att få henne att äta all vällingen. MEn skrattet till go'nattet satt som bara det! Maken lade henne 19, och gick därifrån efter en snabb solfjäder med ramsan. Hon grät och protesterade, han lyssnade av och ramsade med jämna mellanrum. Hon lugnade sig snabbt. Bekräftelse. Sen började hon snacka lite, och han bekräftade igen när hon blev tyst, noga med att ramsan skulle få sista ordet. Sista bekräftelsen kl 19.08! Sen slängde han av några bekräftande ramsor trots att det hade varit tyst ett tag. Vi vill verkligen jobba in den! Men det har iaf varit lugnt sen vi lade henne.
Tack för alla goda råd och allt stöd, så skönt att ha nån att "snacka" med!
KRam!
