Vi blev nyligen inlagda på sjukhus med vår yngsta, Elsa, eftersom hon hade andningssvårigheter pga någon form av förkylningsastma (ännu outredd men hon mår mycket bättre nu!)
På kvällen när vi skulle sova tänkte jag "hrmm hur skall detta gå? Gemensamt rum... Hon är ju pigg nu pga alla mediciner..." Men så tänkte jag "back to basics" och intog "En attityd av självklarhet". Sängen ordnades såsom hemma i så stor utsträckning som möjligt. Dock med avskärmning med handduk på själva spjälorna åt mitt håll till. Nattningsproceduren var densamma som hemma och Elsa lades med ramsan. Jag slog mig ner bakom avskärmningen med en tidning. Jag hörde henne prata och reda ut saker och ting och bajsa. Efter en liten stund hörde och såg jag henne titta fram över handduken - och döm om hennes förvåning när jag satt där! Hon blev själaglad och jag med! Vi bytte bajset och körde sedan om nattningsproceduren: välling, tandborstning, ramsan och lätt tryck med solfjädren. Hon somnade så lugnt och nöjt! (Jag ska ärligt erkänna att syrgasen bidrog till det!) Under natten vakande hon sedan, trots upprepade medicineringar mm, bara 3 gånger. Varvid jag stoppade om henne med solfjädern, och även ramsan vid något tillfälle, efter att hon varit uppe och fått vatten.
Hon fick så mycket beröm av alla läkare för att hon var så "pigg, alert och intresserad" trots sin nedsatta syreupptagningsförmåga. Samt att hon var så "lugn" under natten! Att lära sig inhalera i en nebulisator gick galant eftersom vi introducerade den "i en attityd av självklarhet". Hon hälsade ronden på morgonen med att vinka till dem när de var på väg in - så vi blev förståss utskrivna.
Jag vill med detta tacka dig Anna för det självklara självförtroende som du har bidragit till att ge oss som föräldrar med din filosofi! Sen är nog Elsas personlighet med karaktär av "lilla semlan"
