Desperat och rådvill! 13-månaders sovstrulare

[Tesen]

Hej alla!
JAg och min man vet inte vart vi skall ta vägen, vi har en underbar liten dotter på 13 månader som strular ordentligt på natten. Detta har hållit på i drygt en månad nu. Thea har aldrig varit en klockren sovare, men det har funkat rätt ok tidigare iallafall. När hon var ca 7 månader införde vi en modifierad SHN-modell, där vi införde ramsan, men lät henne behålla nappen och sova på rygg. Även om hon hade en del nattuppvak, så funkade det att ramsa utifrån så somnade hon oftast om ganska snabbt. Läggningen har alltid gått som en dans.

Så för en månad sen ca så började vi (jag vet, helt idiotiskt) ta över henne till oss när hon var ledsen på natten. Sen har allt eskalerat, och nu sover hon inte ens när hon får komma över. Man märker att hon egentligen är jättetrött, men det är som om hon kämpar febrilskt för att inte låta sig själv komma till ro och somna. Hon vaknar även mycket oftare än hon brukade innan. När klockan blivit 11-12 på kvällen har det blivit omöjligt för oss att få henne att somna om i sin egen säng. Enda sättet som hon somnar på är om jag håller henne tätt intill mig som i ett skruvstäd så att hon inte kan röra på sig. Men i den ställningen är det jättesvårt för mig att sova!

Nu har jag dessutom just börjat jobba, och min tjej började på dagis i måndags. Vet inte hur vi skall klara/orka att köra en kur med eventuellt hålligång på natten och sen gå iväg och jobba nästa dag. Å andra sidan är det ju hålligång på natten ändå... Jag är så trött att jag inte vet vad jag skall ta mig till. Känner mig rådvill och helt desperat efter hjälp!

Trots att hon sover dåligt på nätterna är hon världens gladaste och ljuvligaste på dagarna. Hon skrattar massor, busar massor och äter massor. Fattar inte att hon har energi till det!

Hur som helst, tacksam för svar, peppning och råd...

Kram Tesen

[miar70]

Hej Tesen och välkommen hit till forumet

Jag tror inte det är så mycket att fundera på, egentligen, utan att ni läser på ordentligt om kuren och spikar ett datum!

Om ni kurar över en helg, t ex så har nu avverkat de två första tuffaste nätterna när det blir vardag, kanske kan ni ordna så ni har nån extra semesterdag eller övertid att ta ut i samband med kuren?
För att kura henne är en investering både för er och tösen, en investering som ni har glädje av för all framtid

Och vägen fram till kuren och över kuren, efter kuren, då finns vi här på forumet och kan hjälpa till och stötta!

Så kavla upp ärmarna, läs på och så kanske ni kurar nästa helg

Kram Mia

[Tesen]

Hej och tack för snabbt svar!
Tycker du att vi skall köra en regelrätt kur, med nappborttagning, magläge och allt? Det tycker ni förmodligen. Vi måste få ordning på det här med Theas nätter, inte minst för hennes skull! Man orkar ett tag, men inte hur länge som helst. Märker att mina reservkrafter börjar sina nu. Vi får nog kura henne. Tror vi väntar och kör igång inte nu till helgen men nästa helg. Nu får vi börja läsa på ordentligt och peppa oss själva!

Tack igen!

Kram Tesen

[miar70]

Hej igen

Ja, kör en regelrätt kur, ta bort nappen och ta hela paketet, så ni får ordning på det här nu!
Och vi finns här när ni är redo, och innan med såklart, om ni har frågor

kram

[Tesen]

En sak till bara..

Meningen är ju att man iochmed kuren skall "spika" ett schema. Det blir ju lite svårare för oss eftersom Thea går på dagis. Dagarna bör ju vara så lika varandra som möjligt när man "kurar". Tror ni att det går att kura ändå, och att kuren kommer att "ta" på samma sätt? Bör vi prata med dagis om det här med tider osv? Något annat vi bör tänka på?

Ha d bra alla!

//Tesen

[Ewa]

Går hon på dagis på heltid? De brukar ju ha rejält fasta tider även på dagis, så är det så att hennes dagar är rätt inrutade där, kan ni ju ha samma tider hemma också. Dvs äta lunch 11/11.30 eller vilken tid som nu gäller - och ha vilan därefter, på samma sätt. Tänker jag...

[Gäst]

Hejsan

Jag tror att det ska gå bra att kura i alla fall
De daghem/förskolor jag har haft att göra med, har rutiner som ser lika ut, från en dag till en annan.
Typ frukost, lek ute, lunch, vila, mellis, lek etc. Det dagis saknar är den sociala delaktigheten .

På detta forum brukar vi inte direkt rekomendera dagis, från så tidig ålder.
Men måste man så måste man...
Det som du kan försöka tänka på, är att trycka in den sociala delaktigheten,
i den tid som ni ändå är hemma.

Och tala gärna med dagis om att det är ytterst viktigt att de håller klockan på minuten under dagvilan.
13.5 timme totalt under dygnet.
Ger tex max 1.5 timmes dagvila om ni har 12 timmars nätter och detta bör de i alla händelser hålla, även om DE anser att barnet är dötrött.(jag vet tyvärr att de inte alltid lyssnar till föräldrarna, beträffande hur länge de bör sova utan brukar många gånger vänta till barnet vaknar/ropar.

Annars kanske en semester vecka kunde vara på sin plats

Lycka till.

[Tesen]

Hej igen!
Jag vet att hon fortfarande är ganska liten för att gå på dagis, men vi har inte möjlighet att vara hemma längre tyvärr. Hon började på dagis i måndags, och dagiset är helt nytt, dvs att alla barn har skolats in samtidigt. Då blir det ju tyvärr svårt med exakta tider också till att börja med. Vi borde ha kurat henne innan hon började på dagis, medan jag fortfarande var ledig, men först kom sjukdomar, sen jul & nyår ivägen.

Jag skall prata med dagis ordentligt nu i veckan, så anpassar vi vårt schema så att det passar med deras tider. Semestervecka ja, det hade varit bra, men jag kan tyvärr inte ta ledigt just nu. Då måste vi vänta med kurning, och jag går redan på reservkraft känns det som. Men tror ni det är bättre att vänta ett tag och kura i samband med semester?

Jag är jättetacksam för era snabba svar och allt stöd skall ni veta!

Kram Tesen

[miar70]

Hej igen

Jag tycker inte ni ska vänta så länge som till semestern (om det är sommarsemester du menar?!?) med att kura, jag tycker ni ska göra det så fort ni känner er pålästa, för med dagis behöver hon få sova ordentligt på nätterna för att orka!

Och tänk så, att det är fyra vaknätter och sen har ni gjort det värsta, istället för 400 (kanske mer...) nätter med avbruten sömn..!

Kram Mia

[Tesen]

Nu har vi bestämt oss för att nästa fredag kör vi! Tills dess skall vi ladda och läsa på tills vi storknar.

En liten fråga bara. När jag solfjädrar, skall jag hålla fast henne då tills hon blir lugn. Hon kommer att vrida, vända och försöka slingra sig undan så jag kommer nog vara tvungen att hålla fast henne ganska hårt. Är det ok?

Jag har en stark tro på SHN, och önskar inget hellre än att vi får goda nätter alla tre. Vi är helt färdiga av sömnbrist! Så nu skall det odlas attityd här!

Kram alla

[TorpSara]

En liten fråga bara. När jag solfjädrar, skall jag hålla fast henne då tills hon blir lugn. Hon kommer att vrida, vända och försöka slingra sig undan så jag kommer nog vara tvungen att hålla fast henne ganska hårt. Är det ok?

Ja. Hon ska sitta i ett skruvstäd. En bra solfjäder ska vara stadig och trygg och lugnande (efter första gången). Är den fast nog så lugnar hon sig fortare, dessutom!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Så här berättar Felix pappa i "Livet efter kuren - en uppmuntran":

”Det känns som en evighet sedan vi kurade Felix. Ändå är det bara några månader sedan ...

Vi var så slut både fysiskt och psykiskt, att om jag inte hade hittat till Annas forum vet jag inte vad det hade blivit av oss. Vi trodde att det var helt normalt som det var och väntade bara på att det skulle gå över på något sätt. Varje kväll var man lika optimistisk och trodde att nu så, den här natten kommer det att bli bättre … Första året gick väl an, men andra året tog alla reservkrafter helt enkelt slut.

Det är ju tyvärr så att man tror att det är helt normalt att barnen inte sover de två första åren!!! Man godtar det som ett faktum. Och försöker bara att stå ut. Vilken galenskap! Jag gick i den fällan också, även om jag hade svårt att begripa varför det skulle vara så. Jag lyssnade på dem som hade kunskap och erfarenhet (?!). Jag får rysningar när jag tänker på det nu, särskilt på de små barnen som lider mest. Att de första åren fylls av sömnbrist ... Helt otroligt ologiskt, eller hur? Det är ju då man borde kunna sova utan det minsta lilla bekymmer! Tryggt vetande att föräldrarna tar hand om en.

Första gången jag försökte kura var inte viljan stark nog. När jag solfjädrade pojken, kunde jag inte ta gråten som kom med alla frågorna. Det blev ett halvhjärtat försök, som var dömt att misslyckas. Men jag läste på forumet om andras försök och fick motivationen att växa. De som lyckades skrev att det egentligen var väldigt enkelt, bara man var målmedveten och inte gav upp. Jag började tänka på ett nytt försök, men ville vara ordentligt förberedd den här gången.

Det tog några månader, men till slut tyckte jag att det var dags. Jag sov på dagen, så att jag kunde hålla mig vaken första natten. Jag kände mig säker men ändå lite nervös. Vi hade kommit överens om att mamman skulle sova i ett annat rum, så att hon inte blandade sig i vad jag höll på med. Hon sa att hon inte skulle klara av det.

Visst kändes det lite konstigt att tvinga ner barnet i liggande ställning, särskilt när han nu var så stor redan. Men bestämt var bestämt. Och det kunde ju inte vara värre än att låta honom vakna så många gånger eller låta honom bara skrika. För man var ju nära barnet i alla fall och hade till och med fysisk kontakt med honom. Jag kommer ihåg att jag läste något inlägg på forumet där föräldrarna backade ur för att de tyckte att solfjädern var som att använda våld mot barnet ... Men det är väl mer våld att låta barnet skrika i ett par år, inte sant?

Redan den första natten gick det bättre med insomningen. Jag minns att jag var så paff över att det tog exakt 45 min med solfjädringen, precis som Anna hade sagt. Jag kommer inte ihåg längre hur många gånger han vaknade de första nätterna, men det tog inte många nätter förrän han sov sina 12 timmar i sträck. Vi kunde inte tro att det var sant! Det kändes så ofattbart, att vi inte riktigt visste hur vi skulle reagera. Det kändes som magi ... Dagslurarna gick lika smort. Det var bara att lägga honom, och vips så sov han. Bara så där, inga konstigheter alls. Och han var själv jättenöjd också, det kunde man se på honom. Och det var vi med. Det var så härligt att veta att han sov hela nätterna utan bekymmer. Äntligen kunde vi också sova ... Det tog några månader innan krafterna började komma tillbaks. Men det gjorde de. Nu njuter vi av barnet på ett helt annat sätt! Både pojken och vi orkar så mycket mer.

Felix sover fortfarande sina nätter igenom. Ibland vaknar han lite för tidigt, men det är inget jag oroar mig över, eftersom han i vilket fall som helst sover hela natten utan att vakna. Det underliga är att det känns som lyx när det egentligen är något som är helt naturligt!

Till dig som läser detta och fortfarande tvekar, vill jag bara säga att det faktum att ditt barn inte sover hela natten är något som det går att ändra på. De flesta föräldrar tror att deras eget barn är så speciellt, att det inte kommer att fungera. Jag trodde också att mitt barn var för gammalt och det ena med det andra, jag hade alla möjliga undanflykter. Man kan också bli lite skrämd av all den information man måste ta till sig. Men till slut var det så enkelt, att man nästan blev förbannad på sig själv för att man inte hade gjort något tidigare. Du som har hittat hit har halva jobbet gjort redan. Nu behöver du bara läsa på, förbereda dig och bestämma natten som förändrar allt..."

[Tesen]

Hej och tackar!
En fråga till. Vi har ju använt oss av en slags "ramsa" ett tag nu. Frågan är, kan vi använda samma ramsa när vi börjar med kuren, eller är det bättre att vi byter ut den helt?

Kram Tesen

[miar70]

Hej Tesen!

(vilket toppensvar du fått av AW )

Med ramsan gör du som du tycker känns bäst, tänk på att ha en enkel ramsa, jag vet några som krånglade till sin ramsa och bytte efter ett tag, så enklast är bäst (klassisk är ju t ex: Go´natti med sig, sov så gott...)!
Men har ni en ramsa som ni gillar så använd den!

Kram och varmt lycka till, och så finns vi här om det är något du grunnar på

[annawahlgren]

Tack, miar 70

Du kan använda vilken ramsa som helst, men var konsekvent

Det är inte orden i sig som gör nytta utan budskapet, Attityden, det betryggande beskedet (och påminnelsen förstås, som du snart drar ihop med bekräftelsen). Gör inte misstaget att tro att ramsan i sig, orden i sig, skulle fungera à la trycka på en knapp. Det är vad ramsan FÖRMEDLAR som är avgörande. Man kan gladeligen stå och gapa "Snöre med klister och konserv!" till en ettåring om man vill. Bara man tror själv på det betryggande budskap man förmedlar (dvs "du kan sova alldeles lugnt, inga vargar så långt ögat når, ingen rädder för vargen här, vi håller vakt")