Nu ska vi se om jag kan bringa ordning och reda i mina tankar, vår vardag etc…
Vår tjej, Nellie, blev sju månader i veckan. I ca två månader har hon varit en pest på nätterna – med många uppvak och mycket ätande på nätterna. Jag slutade att amma vid tre månader, och efter det sov hon i vagga brevid vår säng. Det var mycket bekvämt att kunna stoppa till flaskan på nätterna – även om hon då (som jag minns det) vaknade två till tre ggr per natt och sen snabbt somnade om.
Men, sedan två månader har hon haft dessa ”uppvak” där hon gnällt, rullat fram och tillbaka, gråtit etc. vi har gett mat, nappen, vaggat i famnen, gungat i vaggan – in i absurdum. De långa uppvaken (där hon ändå främst blundade). Till slut var vi så trötta att vi knappt fungerade på dagarna.
Efter att ha läst på om Elisabeth Pantleys ”no cry sleep solution” och agerat i enlighet med några råd av henne kände jag att detta räcker inte. Rent krasst – ungen sover inte som hon behöver.
Jag hittade till detta forum och kände att ja – det här kan jag ta till mig trots tidigare tvivel .
Vi har sedan ca en vecka ” i princip” kurat – vi har;
• tagit bort nappen dag som natt (måndag natt)
• infört mat + sovschema
• skapat en ramsa ”sch sch sch – natti natti natti”
• använt oss av buffning natt 1, solfjäder och enstaka buffning natt 2 och därefter ramsa, ramsa, ramsa
• igår natt satte vi på klassisk musik när hon inte svarade på ramsa och ”krishanteringstid”
Vårt schema:
Natt kl 19.45 – 7.15
Äta kl 7.30 gröt + frukt
Sova kl 10 – 10.45 (45 min)
Äta kl 11 lunch; puré + frukt + vatten
Sova 12.30 – 14 (1,5 tim)
Äta kl 14 mellis; yoghurtgröt + välling
Sova kl 16 – 16.20 20 min)
Äta kl 16.45 middag; gröt + frukt + vatten
Bad, skoj, nattslurk 18.30 – 19.30
Sova natt 19.30
Nattsömn 11,5
Dagsömn 2,5
Totalt: 14 timmar
Situationen är inte värre än tidigare, men hon har inte visat tendenser på att vilja sova hela nätterna ännu . Hon vaknar ca 22/00/02/04 – 05.30 och sover därefter som en stock till dess hon väcks vid 07.15.
När vi lägger henne vid 19.45 har hon ätit en slurk, skrattat och i sängen fått pussar och fått se när vi drar ner persiennerna, släcker lampan etc. Runt hennes säng har vi en sänghimmel som är fördragen hela tiden.
Jag ramsar mig ut x4 och oftast somnar hon lugnt efter lite jollrande – jag går då och bekräftelseramsar x1.
När hon sen vaknar ramsar jag högt och tydligt, ibland svarar hon, ibland protesterar hon mer, men hon somnar om.
Vid det sena uppvaket pangramsar jag (försöker med en gång, arbetar hon upp sig och det inte slutar gör jag det igen), hon protesterar, högre och högre, kanske tystnar, och börjar sen om i ca 1-1 ½ timme. Häromnatten var första och enda gången hon blev riktigt ledsen, då klev jag in och solfjädrade och pussade på kinden. Till slut somnade hon om. Inatt satte jag så på klassisk musik och faktiskt lugnade hon sig till den. Försökte att stänga av och bekräftelseramsa när jag trodde att hon somnat. Ibland kom jag in rätt, ibland för tidigt och fick börja om.
Vi lägger henne inte på mage – men hon vänder sig oftast till mage själv under natten. Hittills är häromnatten enda gången jag kikat in eller rört henne. Känns lite konstigt men jag förstår att det kan verka störande för henne.
Det svåra för mig är att jag är lite orolig att jag skapar en känsla av otrygghet för henne i sängen…när hon nu dagtid läggs i sängen gormar hon alltid en stund och somnar sen iof sen oftast. Jag kan ta det arga, det sura och det ifrågasättande hos henne – men när jag upplever det som att hon inte känner sig trygg känns det hårt.
Jag känner mig trygg i beslutet att ”köra hårt” med dessa rutiner och verktyg – det var ju faktiskt så att hon inte sov eller lät blir att gråta innan heller. Men, jag vill få hjälp med att gå igenom våra rutiner och handlingssätt för att se om vi borde göra mer/mindre. Ramsar vi för lite – när i frågandet bör vi inse att vi inte gör tillräckligt, vad kan vi göra för att hon ska känna sig extra trygg i sin säng..ja ni förstår säkert vartåt mina funderingar bär.
Jag är med på att detta är en process och att målet är satt och fast och därifrån viker vi inte en tum (även om dogmer som att ”andra natten sover de 12 timmar (typ ) ställer till det i mitt sinne för jämförelser. Det är ett enormt ansvar och stor makt vi som föräldrar har över våra barn…
Nu är jag HELT slut, har tagit samtliga nätter den här veckan för att få in teknikerna. Vi har en son på 2 ½ (som jag också har sömnhjälpsfrågor kring – kan dessa två trådar förekomma på två ställen eller ska jag skapa en ny i det forumet?). Han sover i eget rum intill vårt (där vi alla sover nu, dvs vi vuxna och Nellie) och vaknar när hon gastar .
) 
!
) och vi har ju valt "sch sch sch - natti natti natti", bland annat efter Pantleys råd att "sch" påminner om ljud i magen. Det är bara det att det är svårt att alternera tonen på detta "sch"! sista klämmen går ju att vara ap-hurtig på, räcker det?