Elvis sover numera gott om nätterna och dagarna (två lurar fortfarande varav en 20-minutare) och äter för det mesta bra.
Problemet de senaste två veckorna är de dagliga sammanbrotten för till synes ingenting. Han kan leka glatt ena sekunden för att sen i nästa fälla sig dubbel och gråta som om jordens undergång var nära. En hel del tröst och lugnande krävs då innan han tystnar. Han får även sammanbrott om han upplever att han inte klarar något men blir då oftast glad om man hjälper honom lite grann såsom att klättra upp i soffan, öppna garderoben som man just stängde etc. Så jag tror inte han upplever att jag eller hans pappa "hindrar" honom.
Han har under denna tid hunnit få en framtand och den andra är oxå på väg fram nu. Är det så enkelt att det är tänderna som besvärar honom?
Min andra teori är att han inte känner sig behövd. Jag läste igen i Barnaboken idag och jag måste erkänna att vi är lite dåliga på att ta honom i bruk. Jag har nog haft lite höga krav där och trott att man bara kan göra saker som han faktiskt klarar (och det är inte så himlars mycket!) men förstod idag att man kan använda handen om handen.
Hjälp mig förstå hur jag ska hjälpa kungen att må bättre! 
Hälsningar!
//Cec
Han kan göra MASSOR!!! 
) 
och därmed inte heller försöker förstå vad det betyder.
