Idag var vi ute och gick på förmiddagen. När vi går en sväng innan han skall sova långluren, brukar jag se till att vara hemma 10 minuter innan det är sovdags, eftersom det lätt blir lite sömnigt sista tiden annars. Idag tänkte jag, äsch, ett par minuter hit eller dit spelar ju ingen roll
. Sagt och gjort tog jag en annan runda som jag visste jag skulle bli några minuter sen på. Vill ju ha så mycket ljus och motion som möjligt när man väl är ute liksom. Vi kom ut lite sent nämligen. När de var tio minuter kvar till sovdags blev det vääääldigt tröttsamt i vagnen. Groggy var vad han var. Hans mamma försökte med ALLT för att hålla honom vaken, skojade och skrattade, kittlade och till och med lyfte upp honom en stund för att han inte skulle somna. Här somnar vi inte rullande, nej nej!
Men till slut gick det inte längre. När klockan var halv ett sov han, trots att jag lyft upp honom och gått med honom i famnen en stund. Jag kunde inte göra NÅT för att han skulle vakna. Hade värst showen, men ungen somnade ändå. Väl hemma, knappt tio minuter efter schemat, fällde jag sittdelen samtidigt som jag höll honom sittande, rättade till tossorna, tog av halsduken, stoppade in kapuchongen där bak i overallen, rättade till örngottet och fårfällen, vände honom till mage och bäddade ner honom. Allt medan han sov! Han liksom hängde över min arm... Sen la jag över regnskyddet och sa hans ramsa, men inget svar! Snaaaarrrrkkk. Så ja, han är en riktig skalman den där lilla pojken!
Underbar läsning 
