
Ljuvligt
Och så RÄTT. Ju
Bibban är här hos mig nu. I morgon ska hon åka tåget hem till Karlskrona. "Jag tar taxi till Centralen", sa hon. (Vi befinner oss vid Skanstull i Stockholm.) "Nej, det gör du inte alls", sa jag. "Du tar tunnelbanan, den går precis här och direkt till Centralen!" "Nej", sa Bibban, "det KAN jag inte." "Jodå, det kan du", sa jag och så ritade jag och berättade, med lite förberedande teaterprat
I morgon kommer Bibban att traska iväg härifrån till tunnelbanan, med mig i släptåg, och ta sig till Centralen, med mig i svart hatt och mörka glasögon (nåja) på behörigt avstånd, och kliva av på rätt ställe, och ta sig till tåget alldeles själv, med okänd privatdetektiv smygandes efter (jag) som hon vet finns där, men som inte gör någonting, eftersom hon kan själv, efter vederbörliga instruktioner
Och sedan kan Bibban meddela nära och kära i Karlskrona att "vadå, man tar ju bara tunnelbanan, billigt och bra, och snabbt går det, jättebra." Och nära och kära kan baxna och säga: "KLARAR du det?! Åka tunnelbana i Stockholm?!"
Så gjorde jag ju med de så (och inte så små) barnen, på den tiden det begav sig. De åker numera tunnelbana obehindrat i såväl New York som Paris
Kanske inte exemplet med Bibbans äventyr i morgon illustrerar social delaktighet

men väl en underbar självkänsla i stundande O:) Och det är två sidor av samma sak.
TACK för härlig berättelse
