Lite snabbt bara, har inte så mkt tid att skriva..
Felix schema:
Måndag: Städa badrummet (innebär rubbet, badkar, handfat, toa, golv och byta handdukar.)
Tisdag: Tvätta av alla skåpsluckor, spis och diskmaskin
Onsdag: Laga mat med sin syster ( vilket innebär att bestämma vad som ska lagas och laga det, själva. Såklart får man hjälp om det verkligen behövs, men det är inte ofta.)
Torsdag: Tvätta, dvs sortera, sätta igång och hänga upp
Fredag. Dammsuga och torka golv
Tis och onsdag är lättare sysslor eftersom de är de dagar han går på dagis.
I övrigt hjälps vi åt lite när det behövs under dagen, duka, duka av bord, byta sängkläder etc.
Lördag och söndag är "fria" dagar, eftersom vi dels är borta mkt på helgerna och ska vi själva ha besök så delas arbetet upp som det passar då. T.ex kan det behöva bakas till kalas, eller snabbfixas i hallen, bädda alla sängar.
Dessutom tar vi själva det rätt lugnt på helgerna OM vi är hemma, det är ju lediga dagar..
Kram
6års kris?
Hej igen!
Ursäkta fördröjningen från min sida men förra veckan var kaotisk med två akutenbesök och ett barnläkarbesök med kort varsel. Alla tre barnen drabbades av helt olika halvallvarliga åkommor. Min energi har inte räckt till annat.
Pust! Det och oron över sådant är som jag ser det de enda baksidorna med barnen. Vi har ändå varit rätt förskonade och nu mår som väl är alla bra igen som det verkar.
Snacka om att visa tydligt att man vill behövas ännu mer. Liten skala blev det eftersom vi kände att vi måste orka följa upp det. Först var det bara dukning tre dagar i veckan och sopa golvet i köket två dagar. Nu har vi utökat med att vattna blommorna en dag och att lägga fram kläder på stolen varje kväll. Dukningen gäller lunch (om man är hemma) och middag.
Undantaget kläderna så har hon själv valt vad hon tycker sig kunna göra efter att vi pratat om det.
4-åringen har än så länge endast dukning tre dagar, sopa två dagar och packa gymnastikkläder en dag per vecka.
Det har funkat väldigt bra och har faktiskt höjt humöret hos alla även om det inte är så många saker. Och vi behöver sällan påminna längre. Sedan gör vi ju förstås en hel del tillsammans som ej är med på listorna som att städa (badrummen är populärast konstigt nog det är nog slabbandet som är kul), laga mat, kalla såser är roligast, baka, fylla tvättmaskinerna och sortera tvätt.
Är fortfarande nyfiken på hur det här med sömnen funkar för era barn eftersom min 6-åring sover så oroligt och har svårt att somna. Hon får lägga sig vid åtta, i praktiken blir det kanske kvart över åtta men somnar oftast inte förrän strax efter nio och går sedan upp vid sju. Det blir bara runt tio timmar. Eftersom jag har en bebis har jag börjat tänka att hennes dagar måste vara bra för att hon ska sova bra, med fasta rutiner, tillräckligt med utevistelse, delaktighet etc och jag tycker att vi jobbar på det, men tydligen inte tillräckligt. Kanske är det här med samtal en nyckel. 
Har en känsla av att hon egentligen vill prata med oss på kvällarna när syskonen somnat och allt är lugt. Fast då vill ju inte vi prata......eftersom hon behöver sova.
Skönt att läsa K-inas inlägg om att det går över...
Svårt att tro när utbrotten kommer tätt....
Ursäkta fördröjningen från min sida men förra veckan var kaotisk med två akutenbesök och ett barnläkarbesök med kort varsel. Alla tre barnen drabbades av helt olika halvallvarliga åkommor. Min energi har inte räckt till annat.
Pust! Det och oron över sådant är som jag ser det de enda baksidorna med barnen. Vi har ändå varit rätt förskonade och nu mår som väl är alla bra igen som det verkar.Vi har börjat med schema/ansvarslistor i liten skala. Efter tjat från sex-åringen lustigt nog.ulrikaj skrev:Några tips vad era 6åringar gör själva motages tacksamt./ulrika
Snacka om att visa tydligt att man vill behövas ännu mer. Liten skala blev det eftersom vi kände att vi måste orka följa upp det. Först var det bara dukning tre dagar i veckan och sopa golvet i köket två dagar. Nu har vi utökat med att vattna blommorna en dag och att lägga fram kläder på stolen varje kväll. Dukningen gäller lunch (om man är hemma) och middag.Undantaget kläderna så har hon själv valt vad hon tycker sig kunna göra efter att vi pratat om det.
4-åringen har än så länge endast dukning tre dagar, sopa två dagar och packa gymnastikkläder en dag per vecka.
Det har funkat väldigt bra och har faktiskt höjt humöret hos alla även om det inte är så många saker. Och vi behöver sällan påminna längre. Sedan gör vi ju förstås en hel del tillsammans som ej är med på listorna som att städa (badrummen är populärast konstigt nog det är nog slabbandet som är kul), laga mat, kalla såser är roligast, baka, fylla tvättmaskinerna och sortera tvätt.
Är fortfarande nyfiken på hur det här med sömnen funkar för era barn eftersom min 6-åring sover så oroligt och har svårt att somna. Hon får lägga sig vid åtta, i praktiken blir det kanske kvart över åtta men somnar oftast inte förrän strax efter nio och går sedan upp vid sju. Det blir bara runt tio timmar.
Eftersom jag har en bebis har jag börjat tänka att hennes dagar måste vara bra för att hon ska sova bra, med fasta rutiner, tillräckligt med utevistelse, delaktighet etc och jag tycker att vi jobbar på det, men tydligen inte tillräckligt. Kanske är det här med samtal en nyckel. Har en känsla av att hon egentligen vill prata med oss på kvällarna när syskonen somnat och allt är lugt. Fast då vill ju inte vi prata......eftersom hon behöver sova.Skönt att läsa K-inas inlägg om att det går över...
Svårt att tro när utbrotten kommer tätt....Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Hej alla 
Den senaste veckan har flytit på bra.Jacob går själv och tittar på listan vad som behövs göras.Det är aldrig några frågor om det längre.Jätteskönt.Tänk vad en lista på kylskåpet kunde göra så mycket. 
Det är en ny vuxnaere pojke som skymtar bakom "krisen".En lite mer vuxnare och förstående pojk som man kan prata med och som pratar annorlunda mot innnan.Jag antar att jag inte får se min lilla kille mer Det är lite sorgset när jag tänker så.Men samtidigt så är det otroligt att vara med om,denna förändring mot det mer vuxna.
Nillan:Jag antar att 10timmar är lite för lite sömn.Är hon pigg och glad under dagarna annars?Har ni provat med väckarklocka?Eller att försöka lägga lite tidigare ev.Vad säger ni andra kloka?
Tack för alla tips på göromål.Ska nog utöka till Jacob att han får ha ansvar för hela badrummet på fredagar att det blir rent.Som det är nu hjälps vi åt där.
Hans sysslor:
Ge kajsa(hunden(mat och vatten.
Ge doris och adam(katterna)mat och vatten
Hämta posten
Tvätta,sortera,hänga
Plocka ur diskmaskinen
Torka golven på fredagar
Nillan igen:Vad tråkigt att höara med barnen som blev sjuka .Håller med att när något händer barnen vänds hela ens värld upp och ner och man mår så otroligt dåligt.Skönt att dom verkar må bätter nu iallafall.
Kramisar från ulrika
Den senaste veckan har flytit på bra.Jacob går själv och tittar på listan vad som behövs göras.Det är aldrig några frågor om det längre.Jätteskönt.Tänk vad en lista på kylskåpet kunde göra så mycket.
Det är en ny vuxnaere pojke som skymtar bakom "krisen".En lite mer vuxnare och förstående pojk som man kan prata med och som pratar annorlunda mot innnan.Jag antar att jag inte får se min lilla kille mer
Det är lite sorgset när jag tänker så.Men samtidigt så är det otroligt att vara med om,denna förändring mot det mer vuxna.Nillan:Jag antar att 10timmar är lite för lite sömn.Är hon pigg och glad under dagarna annars?Har ni provat med väckarklocka?Eller att försöka lägga lite tidigare ev.Vad säger ni andra kloka?
Tack för alla tips på göromål.Ska nog utöka till Jacob att han får ha ansvar för hela badrummet på fredagar att det blir rent.Som det är nu hjälps vi åt där.
Hans sysslor:
Ge kajsa(hunden(mat och vatten.
Ge doris och adam(katterna)mat och vatten
Hämta posten
Tvätta,sortera,hänga
Plocka ur diskmaskinen
Torka golven på fredagar
Nillan igen:Vad tråkigt att höara med barnen som blev sjuka
.Håller med att när något händer barnen vänds hela ens värld upp och ner och man mår så otroligt dåligt.Skönt att dom verkar må bätter nu iallafall.Kramisar från ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Om sömnen... Jakob har varit otroligt orolig och sovit KORTA nätter med mycket spring. När han var mindre. Innan Anna kom in i våra liv.... sa vi att han nog hade mindre sömnbehov än andra barn. Han sov lite sen han var spädbarn. Nu vet vi bättre! Vi kurade Jakob samtidigt som David (Vår 2006), men poletten föll INTE er hos stora killen. Ett år senare hade vi tröttnat på att han sov, så vi kurade om! Nu sover han 19.30-7.00 (längre om det är helg). Någon enstaka gång vaknar han, men det kanske är en gång i månaden...
Jag trodde inte på kur eftersom Jakob var så stor, men vi bestämde oss och körde, så det är ett tips! Det finns ju folk här. Underbara sådana som hjälper till!
/E
Jag trodde inte på kur eftersom Jakob var så stor, men vi bestämde oss och körde, så det är ett tips! Det finns ju folk här. Underbara sådana som hjälper till!
/E
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
Hej Nillan!Nillan skrev: Eftersom jag har en bebis har jag börjat tänka att hennes dagar måste vara bra för att hon ska sova bra, med fasta rutiner, tillräckligt med utevistelse, delaktighet etc och jag tycker att vi jobbar på det, men tydligen inte tillräckligt.
Hur är det med skrattet till gonattet?
Här hemma blev det, för något halvår sen, en massa springande på toaletten, hämtandes av kramdjur, frågandes av saker.. ja du vet, allt utom att somna.
Jag stod som ett stort frågetecken! Vad var detta?
Men så kom jag på att jag börjat ta för givet att de liksom bara somnade. Och glömt bort skrattet!'
Nästa kväll blev jag oerhört dum, klantig och barnslig, och ungarna höll på att skratta ihjäl sig.
Och somnade, direkt!
Skratt är avslappnande och förlösande, både för vuxna och barn.
Och jätteviktigt!
Men om ni redan kör massor av skrattet till gonattet så får ni leta efter nåt annat "fel"
Kram Blomman
Hej alla!
Vilken snabb respons. Kul att det flyter på bra för er Ulrika! Visst är det skönt och kul när små förändringar gör stor nytta! Himla bra jobbat låter det som 
Hoppas att det är OK att jag lånar din tråd för en liten utvikning av ämnet 6 års trots, dvs sömnen.
Kort historik: Anna och hennes bra tänk, kom in i vårt liv i samband med att vi hade sömnkaos med vår då sju månader gamla tjej ( nu drygt 4) och fortfarande låg hos vår då två och ett halvtåriga tjej ( nu drygt 6) när hon skulle somna. Vi kurade den då sju månader gamla tjejen med fantasktiskt mailstöd av Anna och lärde samtidigt den då två och ett halvtåriga goklimpen att somna själv. Det gick över allt förväntan, men vi gjorde också senare minst ett ordentligt omtag efter att ha flyttat när tjejerna var 1 och 3 år gamla. Sedan dess har det mesta flutit på bra och vissa av rutinerna har liksom fallit i från. T ex skrattet till gonatten
Vi har väl också tagit för givet att det funkar.
Skrattet får återinföras med start ikväll!! Tack för det tipset. Lustigt att det kom upp och att tanken inte slagit mig eftersom vi precis lite trevande börjat försöka få minstingen att skratta på kvällen. Hon har precis börjat med det och det är ju så mysigt. Kanske går att kombinera med 6-åringen. Alltså att hon hjälper till att få lilla K att skratta. Får fnula på det....
Känner mig annars osäker på hur man kurar en 6-åring, men ett omtag kanske är på sin plats. Ska i så fall utnyttja forumet på annan plats....
Och nej hon är inte pigg. Är ganska övertygad om att tio timmar är i minsta laget.
Vilken snabb respons.
Kul att det flyter på bra för er Ulrika! Visst är det skönt och kul när små förändringar gör stor nytta! Himla bra jobbat låter det som 
Hoppas att det är OK att jag lånar din tråd för en liten utvikning av ämnet 6 års trots, dvs sömnen.
Kort historik: Anna och hennes bra tänk, kom in i vårt liv i samband med att vi hade sömnkaos med vår då sju månader gamla tjej ( nu drygt 4) och fortfarande låg hos vår då två och ett halvtåriga tjej ( nu drygt 6) när hon skulle somna. Vi kurade den då sju månader gamla tjejen med fantasktiskt mailstöd av Anna och lärde samtidigt den då två och ett halvtåriga goklimpen att somna själv. Det gick över allt förväntan, men vi gjorde också senare minst ett ordentligt omtag efter att ha flyttat när tjejerna var 1 och 3 år gamla. Sedan dess har det mesta flutit på bra och vissa av rutinerna har liksom fallit i från. T ex skrattet till gonatten
Vi har väl också tagit för givet att det funkar. Skrattet får återinföras med start ikväll!! Tack för det tipset. Lustigt att det kom upp och att tanken inte slagit mig eftersom vi precis lite trevande börjat försöka få minstingen att skratta på kvällen. Hon har precis börjat med det och det är ju så mysigt. Kanske går att kombinera med 6-åringen. Alltså att hon hjälper till att få lilla K att skratta. Får fnula på det....Känner mig annars osäker på hur man kurar en 6-åring, men ett omtag kanske är på sin plats. Ska i så fall utnyttja forumet på annan plats....
Och nej hon är inte pigg. Är ganska övertygad om att tio timmar är i minsta laget.
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Hej nillan.
Hittade den här tråden som lite inspiration angående sömnen hos eran 6-åring.
Lycka till!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=43
Kram ulrika
Hittade den här tråden som lite inspiration angående sömnen hos eran 6-åring.
Lycka till!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=43
Kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 ...och här är en till om en 6-åring som strular...
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4800
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4800
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Tack för tipsen! Ska läsa och begrunda i lugn och ro. Lite skärpning av rutinerna kring sovandet är nog på sin plats för båda stortjejerna. Det svåraste är ju inte att införa utan att behålla de goda vanorna......
Tillsvidare kan jag rapportera att återinförandet av skrattet till gonatten varit succé så här långt. Knäpptyst efter läggning både i förrgår och igår och en glad och pigg sexåring till frukost båda dagarna. 
Ska läsa och begrunda i lugn och ro. Lite skärpning av rutinerna kring sovandet är nog på sin plats för båda stortjejerna. Det svåraste är ju inte att införa utan att behålla de goda vanorna......Tillsvidare kan jag rapportera att återinförandet av skrattet till gonatten varit succé så här långt. Knäpptyst efter läggning både i förrgår och igår
och en glad och pigg sexåring till frukost båda dagarna. Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Ja, visst är det sanslöst vad lite skratt kan göra!Nillan skrev: Tillsvidare kan jag rapportera att återinförandet av skrattet till gonatten varit succé så här långt. Knäpptyst efter läggning både i förrgår och igår
Underbart att höra!
Min lille kille är en känslig individ och har alltid varit det.
Men nu så har han börjat tycka det är pinsamt med vissa saker. T.ex att han blir röd om kinderna när han varit ute, att hans ena par regnbyxor gör så att byxorna åker ner lite när man tar av dem, att hans hår är lite för långt och liknande.
Han tycker verkligen att de här grejerna är jobbiga, jag försöker pakta massor, men känner ändå att jag inte riktigt vet hur jag ska bemöta det här.
Storasyster är kaxig och bryr sig inte ett dugg om vad andra skulle tycka, och det är lättare att ta än någon som blir ledsen och kränkt..
Tips?
Känner igen det där med att saker och ting helt plötsligt har blivit skämmiga. Som tur är är ju min dotter väldigt verbal och talar oftast om för oss vad hon tycker är pinsamt. Hon fick t ex ett eksem på halsen i julas som hon absolut inte ville visa eller tala om med folk utanför familjen.
Jag tillhör själv (eller gjorde åtminstone när jag var liten) den blyga sorten och minns hur det kan kännas. Därför har jag mest försökt respektera vad hon känner och inte göra någon affär av det.
Har nog inga jättekonkreta råd förutom att fortsätta med allmän självförtroende förstärkning genom social delaktighet och att uppmuntra dem att göra det som är lite jobbigt samt förstås uppskattning och positiv förstärkning av allt bra.
Vi brukar t ex ofta säga att hon är modig/tuff/stark (egentligen är hon rätt försiktig av sig) och jag tror faktiskt att det har hjälpt. Hon kan själv säga det ibland. - Jag är en modig tjej mamma vet du...
Jag tillhör själv (eller gjorde åtminstone när jag var liten) den blyga sorten och minns hur det kan kännas. Därför har jag mest försökt respektera vad hon känner och inte göra någon affär av det.
Har nog inga jättekonkreta råd förutom att fortsätta med allmän självförtroende förstärkning genom social delaktighet och att uppmuntra dem att göra det som är lite jobbigt samt förstås uppskattning och positiv förstärkning av allt bra.
Vi brukar t ex ofta säga att hon är modig/tuff/stark (egentligen är hon rätt försiktig av sig) och jag tror faktiskt att det har hjälpt. Hon kan själv säga det ibland. - Jag är en modig tjej mamma vet du...
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Hej 
Tänkte jag skulle puffa upp tråden lite för att höra hur det går för era 6-åringar?
Här flyter det på bra måste jag säga.Visst,det är endel bråk ibland men jag tacklar det på ett annat sätt än tidigare och försöker vara den där klippan till Jacob.
Har oxå märkt av det här "skämmiga".Vi var på badhuset Jacob och jag förra helgen och när vi var i omklädningsrummet så tyckte han det var så mycket tjejer. Han var aldeles generad och var i början ovillig att ta av sig kläderna.Han är inte ens 6år grabben och redan börjar lägga märke till tjejer.Huar gör man då när han blir ännu äldre då tänkte jag om vi är och badar själva.Jag kan ju inte lämna honom ensam i killarnas omklädningsrum?
Lika när vi var i badbasängen så var det en litet gäng med tjejer som var i 10-årsåldern-kolla mamma på tjejerna!
(var ska detta sluta som redan börjar intressera sig för tjejer )
Kram ulrika
Tänkte jag skulle puffa upp tråden lite för att höra hur det går för era 6-åringar?
Här flyter det på bra måste jag säga.Visst,det är endel bråk ibland men jag tacklar det på ett annat sätt än tidigare och försöker vara den där klippan till Jacob.
Har oxå märkt av det här "skämmiga".Vi var på badhuset Jacob och jag förra helgen och när vi var i omklädningsrummet så tyckte han det var så mycket tjejer.
Han var aldeles generad och var i början ovillig att ta av sig kläderna.Han är inte ens 6år grabben och redan börjar lägga märke till tjejer.Huar gör man då när han blir ännu äldre då tänkte jag om vi är och badar själva.Jag kan ju inte lämna honom ensam i killarnas omklädningsrum?Lika när vi var i badbasängen så var det en litet gäng med tjejer som var i 10-årsåldern-kolla mamma på tjejerna!
(var ska detta sluta som redan börjar intressera sig för tjejer
)Kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Hej igen ,
Jodå, här går det också bra för det mesta. Tänkte på den här tråden häromdagen. Återinförandet av skrattet till gonatten gjorde susen här. Hon somnar fortfarande gott de allra flesta kvällar och sover numera en halvtimme mer per natt än innan .
Visst är det knasigt att de hel plötsligt blir blyga för det andra könet. Min tjej har inte reagerat så ännu. Men flera av killkompisarna vill inte längre vara nakna inför tjejerna i när det ska badas eller så. Känns ju tidigt egentligen men han är i gott sällskap som sagt.
Annars är det mest vår 4-åring som ger mig mest huvudbry just nu. Hon typ kramar ihjäl vår lilla bebis. Vet ju egentligen vad som gäller (=hålla på rutinerna, mycket social delaktighet och massor av friskluft) men det är lättare i teorin än praktiken och ibland vill man ju själv sitta framför datorn i lugn och ro istället . Men, men på det stora hela går det bra.
,Jodå, här går det också bra för det mesta. Tänkte på den här tråden häromdagen. Återinförandet av skrattet till gonatten gjorde susen här. Hon somnar fortfarande gott de allra flesta kvällar och sover numera en halvtimme mer per natt än innan
.Visst är det knasigt att de hel plötsligt blir blyga för det andra könet. Min tjej har inte reagerat så ännu. Men flera av killkompisarna vill inte längre vara nakna inför tjejerna i när det ska badas eller så. Känns ju tidigt egentligen men han är i gott sällskap som sagt.
Annars är det mest vår 4-åring som ger mig mest huvudbry just nu. Hon typ kramar ihjäl vår lilla bebis. Vet ju egentligen vad som gäller (=hålla på rutinerna, mycket social delaktighet och massor av friskluft) men det är lättare i teorin än praktiken och ibland vill man ju själv sitta framför datorn i lugn och ro istället
. Men, men på det stora hela går det bra.Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Jag känner nog att Felix har stabiliserat sig i humöret litegrann, men det går ju upp och ner hela tiden.
Han blir inte lika ofta arg och ledsen, och har blivit otroligt verbal.
Något som har ändrat sig tydligt sen 6-årskrisen kom igång är att om man har haft en konflikt så ska han alltid kasta ett sista ord efter mig.
Ex. Han kastar gummidrake i huvudet på storasyster. Det gör inte ont, men man kastar inte saker på folk, och kastar inte saker alls inomhus.
Så jag säger det. "Man kastar inte, och draken är till för att lekas med. Antingen leker du med den eller så tar jag bort den."
Han väljer ju såklart att sluta kasta den.
För några månader sen skulle det varit bra där, men nu så säger han precis när jag börjar gå ut ur rummet "Gå nu mamma, gå nu".
Det här återkommer ofta, att han lite otrevligt ska ha sista ordet..
Jag är fortfarande lite ställd av den här förändringen och kan inte riktigt bemöta den. Förslag?
Han blir inte lika ofta arg och ledsen, och har blivit otroligt verbal.
Något som har ändrat sig tydligt sen 6-årskrisen kom igång är att om man har haft en konflikt så ska han alltid kasta ett sista ord efter mig.
Ex. Han kastar gummidrake i huvudet på storasyster. Det gör inte ont, men man kastar inte saker på folk, och kastar inte saker alls inomhus.
Så jag säger det. "Man kastar inte, och draken är till för att lekas med. Antingen leker du med den eller så tar jag bort den."
Han väljer ju såklart att sluta kasta den.
För några månader sen skulle det varit bra där, men nu så säger han precis när jag börjar gå ut ur rummet "Gå nu mamma, gå nu".
Det här återkommer ofta, att han lite otrevligt ska ha sista ordet..
Jag är fortfarande lite ställd av den här förändringen och kan inte riktigt bemöta den. Förslag?