Idag var jag och Ida 4,5 år, på stán för att köpa skidor till henne.
Det tog en stund för sportaffären att göra färdigt dem, så vi gick en sväng i andra butiker under tiden.
Plötsligt möter vi en äldre kvinna, och Ida bara helt spontant kramar om damen. Damen blev lika förvånad som jag, och vi konstaterade att hon väl måste tagit fel på person. "Nä", sa Ida, "jag bara tyckte du såg så snäll ut!" Behöver jag säga att damen var milt sagt rörd och glad.
Styrkt av sina framgångar började Ida helt sonika krama om varenda människa vi mötte, mest äldre damer. Hon spred glädje där hon gick, och jag lät henne hållas.
kram anna